Hej Nils-Erik.
Jeg hopper over det politiske, som jeg ikke har nogen kendskab til her.
Din fotoreportage er sikkeret på sin plads.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Hej.
Intressant blogginlägg som beskriver en komplex situation.
Jag har arbetat som socionom i drygt 40 år och med inriktning att utreda insatser enligt SoL, LVU och LVM. Beslut som fattas enligt tvångslagarna LVU och LVM underställs förvaltningsrätten som gör en juridisk bedömning/fattar beslut där insatsen antingen kan hävas eller fastställas.
I drygt 30 år har jag arbetat i samma kommun och har därför haft möjligheten att träffa flera av de unga som jag omhändertagit, men som nu är vuxna med egna familjer. En del har återkommit för att rådfråga och söka stöd i sin egen föräldraroll, andra har jag mött i stadens centrum, i affären och andra sammanhang där vi blivit stående och pratat en lång stund. Ytterligare andra hör av sig som vuxna och vill höra vad det egentligen var som hände i samband med att beslut fattades om omhändertagande. De flesta som hejdat mig vill berätta om hur livet ser ut nu. Jag har frågat när det funnits möjlighet till det, vad den nu vuxne tycker att jag skulle gjort när denne var ung - omhänderta eller inte. En övervägande del svarar att det var bra med omhändertagandet och att jag egentligen skulle gjort det långt tidigare än vad som blev. Just att ett omhändertagande kanske borde skett tidigare är nog vad min erfarenhet säger än att barn/unga omhändertas godtyckligt och utan att andra insatser prövats först.