Jag och James Bond
Vissa gator i Stockholm är kantade av exklusiva uraffärer. Biblioteksgatan i Stockholm exempelvis. Ibland kan man inte låta bli och stanna till framför ett skyltfönster och betrakta grannlåten.
I den här skylten bärs ett Omegaur av James Bond. För vem vill väl inte vara som James Bond - är väl tanken hos reklammakaren.
En fridsam man som jag själv hyser inga sådana önskningar. Mitt armbandsur blir nuförtiden mest liggande i en byrålåda. Istället får mobiltelefonen tjäna som kronometer. Den finns ju alltid till hands i fickan.
Det är märkligt att James Bond bär på en gammaldags mekanisk pryl som en klocka. Föråldrad teknik. Tacka vet jag Dick Tracy i barndomens serietidningar. Han kommunicerade med sitt högkvarter genom ett armbandsur med inbyggd telefon och bildskärm. Det var grejer det.
Kanske jag är mer som Dick Tracy med min mobil. Men vem kommer ihåg den actionhjälten idag?
Jag tycker att det är lite förvånande med det stora klockutbudet - och det handlar inte alls bara om dyra klockor. Användningen har ju gått ner markant. Det ser man direkt om man kollar sommartid på tunnelbanan. Skälet är naturligtvis det som du anger - men personligen håller jag inte med. Det är lättare och snabbare att titta på armen, än att börja böka i fickan.
Det är kanske för att tillräckligt många människor vet och inser detta, som klockbranschen består?