Gatufoto på Kungen

Kung Karl Gustav är inte så mycket ute och går på stan. Därför kul att kunna gatufota honom i fredags i Stockholm utanför Konserthuset. 

Det var slumpen som gav bilden. Hängde på Hötorget när det dök upp några bilar med uniformer kring. Försökte komma nära. Men tilltalades bestämt men vänligt av en polis som ropade "Stopp. Inte längre!" Tyvärr var kungen synlig bara några sekunder men det blev en situation i alla fall. Nån prisutdelning på gång enligt polisen. Prins Philip är på gång till vänster. När han dök upp i bild var kungen försvunnen.

Vädret var vackert och lämpligt för fotopromenad. En vända nere i Hötorgshallen gav en bild på den här lunchätaren.

Inne i Kulturhuset fick jag en bild på en försenad besökare som kom springande till någon teaterföreställning på Stadsteatern - antagligen.

På Drottninggatan kom en mannen gående när jag satt och vilade på en soffa. Ett av mina favoritställen att hänga på. Bar en reklamskylt och skulle väl fatta posto vid korsningen Kungsgatan och Drottninggatan,

Som vanligt fortsatte jag på Drottninggatan ner i Gamla Stan. På långt håll såg jag den här scenen med pojken som tittade stelt upp i luften. Pappan på huk med sin mobil. Han var väl ledig men jobbet krävde hans uppmärksamhet ändå. När jag lite senare kom tillbaka så hade scenen inte förändrats. Tålig grabb det där.

Höstsolen var riktigt varm. Framme vid Kornhamstorg togs en bild på tjejjgänget. Ett par av dom hade lustiga grejor på huvudet.

Sista bilden blev utanför Åhlens på väg tillbaka på Drottninggatan. Tycker bildtiteln "Two and a half women" kunde passa.

 Som vanligt så fanns det lite att se en solig fredag ute på stan i Stockholm. En gatufotograf behöver inte ha tråkigt.

Regn är bra för gatufotot

Sommaren har varit varm och torr. Stockholmarna verkar bli upplivade av att det nu börjar regna. Det är lätt att visa med några gatubilder.

Ett lätt duggregn på Västerlånggatan. Följde efter det här paret och tog några bilder på grabben som gjorde konster. Fick en bra där grabbens ansikte är tydligt liksom en mötande som betraktar det  hela.

På Götgatsbacken gick jag bakom den här stråktrion. Det regnade fortfarande lite lätt men fodralen är väl vattentäta antar jag.

Här regnade det rejält. Gjorde ett uppehåll under grönsakståndens tak på Södermalms torg vid Slussen. Tydligen kan telefonboxar användas till mycket. Det var lite klurigt att få fritt skottfält då mycket människor passerar. Det fick bli en räcka bilder. Men de var upptagna med sitt och såg mig inte.

Så är jag framme vid Riksdagshuset i hällregnet. Bilden förbryllar. Hade tjejjen spelat piano i valvet och nu tröttnat. Eller... Jag fattade posto, tittade åt annat håll och väntade in någon kunde gå förbi med paraply. Här lyckade jag få med en som dessutom kastade en frågande blick på tjejjen. Samtidigt blev jag upptäckt av henne och fick ett fint leeende.

Jag hoppas hon kunde ta sig hem i regnet med sitt piano på något sätt. Annars sitter hon väl kvar.

Vardagligt liv i huvudstaden när det regnar.

Det oplanerade gatufotandet

Att vara öppen för det oväntade tillhör gatufotandets utmaningar. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Vad som helst kan inträffa. Annars blir lätt så att man är på jakt efter vissa motiv. Snart blir fotandet en slentrian genom upprepningen.

Här kommer några exempel från en fotopromenad i Stockholm. Motiven är helt olika och för ovanlighetens skull finns det även med en färgbild.

 Från Biblioteksgatan. Jag fick syn på tjejjen som knappade på sin mobil och ställde mig vid väggen invid, satte en fokuspunkt på henne, inväntade killen som kom gående och tog bilden när han var i jämnhöjd med henne.Ingen upptäckte mig självfallet då man var så upptagna med sina bestyr att få kontakt med någon.

Vet inte riktig vad bilden handlar om - kanske om personer som inte får någon kontakt.

Motorcyklisten hade stannat för stoppljuset vid spårvagnens sluthållplats vid Sergels torg. Gillar att bilden blev så symmetrisk och att mannen tittar in i kameran. Valde ett dovt färganslag i bildredigeringen för att komma så nära det svartvita som möjligt.

Bilden handlar om en man som inte åker kollektivtrafik - till skillnad från folkmassan som står uppradad och väntar på att få åka till Djurgården.

 Den sista bilden är från Odenplan. Målningen på planket runt arbetsplatsen har en suggestivt fin målning. Jag satte mig på soffan några minuter på en soffa och plåtade  förbipasserande med bildidén att fingret skulle vidröra dem bakifrån. Väl hemma upptäckte jag att fingret på något sätt utforskade väskans innehåll.

Kanske en varning för ficktjuvar.

Gatufotandet verkar inte handla så mycket om kameran. Kanske mer om egna tankar och föreställningar, hur jag själv väljer att förhålla mig människor och placerar mig i gaturummet.

Gatufoto på Kulturhuset

Även om jag sett många gatufoton från Kulturhuset i gatufotopoolen  så har det inte tillhört mina hängställen.  Det har förändrats med att Imogen Cunninghams bilder visas här.  Uställningen är fantastisk och mycket lärorik. Inträdet är gratis så man kan komma tillbaka och ge sig grundligt med tid.

Det här är billpostern till utställningen. Med lite gatufotostuk så faller mig den gamla schlagertexten mig i minnet ”Why do girls make it so difficult to get hold of them”.  

Trevliga människor hänger I entreerna. Intressanta situationer är lätta att finna.

Och så har vi naturligtvis gatubilderna utanför Kulturhuset.

Utställningen med Imogen Cunningham håller på ett tag till. Så det blir säkert flera besök för min del. Och kanske lite mer gatufoto av människorna på plats också.

Gatufoto på Gröna Lund

Ett besök på Grönan för att testa gatufoto lockade i sommarvärmen. Svårt att göra bra gatufoto av det skränande myllret med barnfamiljer, musik och karuseller. Men kul är det. Efter nån timme vacklade jag bedövad ut från etablissemanget.

De här två föräldrarna höll oroligt om varandra medan deras barn svävade runt där uppe i karusellen. "Our children are in orbit" skulle man kunna tänka sig som titel.

 Så en trött kille som granskar sin nyvunne grodvän.

En jonglör roade barnen. Ett trick var att sätta en boll i rotation på  pekfingret och flinkt föra över den snurrande bollen till pekfingret på något barn. Något som uppskattades synbarligen.

Återvänder gärna till Grönan framöver när det är lite svalare. Då kanske det kan bli fler bilder. Det saknas ju inte folk att fota. Men det är som vanligt klurigt att finna bilder som man känner för. Grönan är definitivt en plats att lära känna.