Fotoutställning Gatubilder

Stadsbiblioteket i Eskilstuna. Här hängde jag en en fotosutställning i förmiddags med rubriken "Det läsande folket". Handlar om människor som läser böcker och tidningar på det riktiga sättet - ord tryckta på papper.Motiven är hämtade från Stockholm, London, Rom, Krakow och Prag.

Bra rubrik och motivval för ett bibliotek hoppas jag.

Så här blev hängningen. Utställningsytan är begränsad men perfekt belägen vid stora entrén där hundratals människor passerar dagligen. Kanske någon besökare stannar upp och betraktas bilderna.

Fotar gärna läsande människor. De är härliga motiv. Alltid upptagna av sin utövning och man kan obekymrat ställa sig helt nära med kameran.

Den här mannen sitter på en buss i Stockholm. Nästa sekund ska han basunera ut synpunkter till oss andra passagerare om politikerna i Riksdagshuset som vi just passerar. Med sin högra hand kan han peta på min kamera när jag tar bilden.

En herre som nitiskt läser sin dagstidning på en spårvagn i Prag. Jag lutade mig över mittgången i spårvagnen och kunde obekymrat ta bilden i den nästan tomma vagnen.

Underground i London.  Här har jag lagt kameran i knät och fått med den läsande damen på motsatta sidan mittgången. Belysningen i tunnelbanan i London är betydligt bättre än i Stockholm. Det underlättar fotograferingen.

Besök gärna stadsmuseet i Eskilstuna om ni har vägarna förbi. Utställningen kommer att hänga på plats hela sommaren.

Udda observationer på gatan

Udda observationer mitt i allt det vardagliga är väl vad gatufoto handlar om. Nån slags knorr måste en bild ha för att inte bli alltför tråkig och mottas med en gäspning av betraktaren.

Den första bilden är från Stureplan i Stockholm. Ställde mig bakom gruppen och inväntade.Man kan kanske kalla bilden "Flying Circus". Spänstiga var dom och så här beter sig inte pensionärsföreningen när dom är på vårutflykt.

På Drottninggatan läste jag det här motivet från vänster till höger. Fick ihop det till "Riverboat" och tog en bild. Såna farkoster är ovanliga i gatuvimlet, tänkte jag.

Långsökt kanske?

Gatufoto om pensionärers vårpromenader

I helgen slog våren till. Redan i lördags förmiddag började pensionärerna tveksamt titta ut i vårsolen. I alla fall kunde jag observera dem med min kamera.

De nya vårskorna verkade skava. Riktiga läderskor kräver tid att gå in. Han skulle mog köpt  samma bekväma typ av sneakers som hans fru skaffat.

Tyvärr syns fotografens skugga i förgrunden. Kunde inte hjälpas då han måste ställa sig en meter framför paret för att fånga händelsen.

Mötte en äldre man i öppningen till Pressbyrån som tittade misstroget på fotografen. Kraftiga vinterhandskar bar han fortarande. "Gubbjävel" sa han till mig.

Två damer på spaning utanför Gunnarsons konditori (de här bilderna är tagna runt Skanstull i Stockholm).  Ett fint konditori för det mesta fullt med äldre damer. Säkert har dom varit inne och förfriskat sig. Ingen aning om vad dom spanat in längs Götgatan.

Njuta vårsolen på en parkbänk, kavla upp långbyxorna och exponera de bara benen. Bättre kan det inte bli.

Gatufotograferingens delikatesser

Höstmörkret lägger sig som en våt grå trasa över stan. Gatufotograferandet har hamnat i en återvändsgränd. Tid att skörda ljusa sommarminnen och jobba med printar och sånt. Sånt ska göras också.

Vad minns man bäst från sommaren. Givetvis gatan delikatesser. Såsom glass.

Svensk glass är inte mycket att hurra för. Den har en menlös smak liksom den var gjord av mellanmjölk. Tacka vet jag de intensiva smakförnimmelser som äkta italiensk glass förmedlar.

Tyvärr har jag ingen interiörbild från en italiensk glassaffär. Ofta en upplevelse att handla glass i ett bostadsområdes favoritaffär. Full av köande där alla pratar i munnen på varandra. Det råder feststämning. Här jag kommer en mer allvarlig glassbild från centrala Rom.

Västerlånggatan i Gamla Stan är Stockholms glassgata. Bara turister besöker glassbutikerna. En tråkig och mycket dyr glass serveras. Men affärerna går trots allt lysande.

Det finns ställen med italiensk glass i Stockholm. Tyvärr saknas här den feststämning som finns i en äkta italiensk glassbutik.

Kan man gatufotgrafera iförd hatt?

Gatufotografering innebär många timmars promenad ute i det fria. Någon form av huvudbonad med skärm är nödvändig. Själv fördrar jag keps. Under spaning i motljus är skärmen djup neddragen över näsan. I skugga är skärmen ofta i nacken för att inte vara i vägen för min stora kamera.

Ingen slump att jag ofta använder den här bilden för att presentera mig själv. Keps är jätteviktigt för mig. Liksom en rymlig fotoväst för att hålla ordning på mina prylar - men det är en annan historia.

Självfallet är hatt elegantare. När jag stöter på Bengt Hansson på Stockholms gator iförd vit hatt tvingas jag med avund konstatera detta. Så här skulle jag vilja vara klädd under mina fotopromenader. Iförd svart hatt och vit scarf med en värdig framtoning.

Vintertid övergår jag till en stickad sak av det här slaget för värmens skull. Solskenet är inte lika ansträngande för ögonen. Det behövs inget skärmskydd. 

Det två nedre bilderna är tagna i Rom.