En gatufotograf ska väl inte jaga kvinnor

Fotografen följde de två kvinnorna hack i häl, fotade och chimpade, fotade igen och chimpade. Svårt att sätta en gräns för vad som kan betraktas som olämpligt uppträdande för gatufoto som alltid är ju  närgånget. Tyckte trotsa allt det såg lite olämpligt ut.

Men vem är jag till att döma? Jag fotar ju obekanta på gatan också. Ibland närgånget och det kan av vissa betraktas som olämpligt.

När de kom gående över Slussen i Stockholm kunde jag inte låta bli att ta ett höftskott på sällskapet när de passerade mig.

Nån minut innan fotade jag en man utanför hotell Hilton vid Slussen  Han bara satt på sin bil och kollade in omgivningen. En intressant situationsbild. Mannens uppträdande verkade lite barnsligt lekfullt.

En bild vid Sergels torg en kvart tidigare. Jag fångades av att alla män verkade vara maskulint trötta och hårda. Ungefär som männen på Dressmans reklam för herrkläder. De fångar den nya trenden för medelålders som lämnat ungdomen bakom sig.

Det finns ju så mycket mänskligt att skildra i gatufotot. Man behöver inte gripas av yrsel och rusa efter vackra damer i hopp om att få en bra gatubild.

Eller har jag missat nåt?

Vinna storvinsten

Livet kan förändras totalt av en storvinst. Alla materiella drömmar kommer ju att förverkligas. Det gäller att bara ta chansen. Det saknas inte tillfällen. Erbjudanden finns överallt.

Den här damen har suttit i åratal - sommar som vinter - utanför H&M på Drottninggatan i Stockholm.  Säkert har hon sålt många vinster. Passerade henne nära häromdagen med kameran och fick en hyfsad bild med full vidvinkel.  Jag vet inte om såg mig. Hon sitter alltid orörlig på det här viset och tittar rakt ut i luften. Tycker hon liknar mer en "ticket scalper" - ni vet en sån där som säljer biljetter till olika evenemang för överpris.

En gatubild från Rom i våras. Drömmen om storvinst präglade den här kvinnan. Glömsk av omgivningen skrapade hon ivrigt sina lotter. Hon såg inte fotografen tätt intill som observerade och fotade.  Jag avlägsnade mig innan hon skrapat färdigt. Gissar att det inte blev nån storvinst den här gången heller.

Mina egna drömmar om storvinster då? Dom inskränker sig till dom få tillfällen jag lyckas ta en bra gatubild. Vägen dit är full av chansningar men också en del jobb.

Fucking Good

Svenskan begåvas ständigt med nya ord och uttryck.  Ett sådant är "Fucking good" och har börjat dyka upp på restauranter. Senast såg jag en ung dam som låg framstupa i en gränd i Gamla stan i Stockholm och plitade prydligt det här omdömet på en reklamskylt.

Miljön i Gamla stan försämras. Västerlånggatan har blivit ett enda långt stråk av glassbarer. Givetvis är även glassen "fucking good". Det senaste är att man placerar ut såna jättelika reklamskyltar.

 För den som gillar italiensk glass är den svenska glassen en äcklig vit sörja med menlös smak . Och dessutom väldigt dyr. Inte alls "fucking good".

En kvinna föll handlöst i backen framför mina fötter

Förfärat ryckte jag till. Det såg riktigt otäckt ut. Var hon svårt skadad? Flera personer rusade till hjälp och kvinnan kom på fötter. Hon kunde utan synbarliga men gå vidare.

Och jag kunde lättad pusta ut. Så kallade fallolyckor är väl den vanligaste skadeorsaken har jag läst.

Vid olyckstillfället satt jag vid T-baneuppgången på Medborgarplatsen i Stockholm under morgonens rusningstid.  Det är jag som tecknar skuggan i bildens förgrund.   Reflexmässigt vred jag zoomen till vidvinkelläge och höll kameran så lågt jag kunde för att få lämplig fotovinkel att dokumentera händelsen.

Vid eftermiddagens rusningstid vilade jag mig i Götgatsbacken ett par hundra meter från Medborgarplatsen. Motorfordonstrafik är förbjuden på den här delen av Götgatan. Men platsen är  inte desto mindre farlig då gatan är fylld av gångtrafik och cyklister.

Närsomhelst väntade jag mig att en svårare olycka skulle inträffa. Cyklister i hundratal stormade förbi ett par meter framför mina fötter

Mitt i vimlet stod den här tjejjen och kollade sin mobil. Om några sekunder ska hon bekymmerslöst störta i full fart på sin rullbräda ut för den branta Götgatsbacken och kryssa fram bland alla trafikanter ned mot Slussen. Givetvis klarade hon det galant.

Stockholmare lever farligt!

Snälla pappor på stan!

Stockholm är hemvist för barnlösa ensamhushåll. Följaktligen syns sällan barn i gatulivet. De fåtaliga barnen ledsagas alltid av föräldrar.

Utanför fönstret på det ställe jag brukar bo på Söder finns en lekplats. Här övervakas barnen vanligen av sina pappor. Barnen leker för sig själva. En stor grupp pappor står vid lekplatsens utkant och pratar med varandra.

Två Söderpappor.

Morgon på Medborgarplatsen. Så här kan man skjutsa ett barn till dagis på Söder. Många familjer struntar i att hålla bil. Det är andra mer praktiska transportmedel som gäller.

Västerlånggatan i Gamla stan. 

För jämlikhetens skull till sist en bild på pojke med mamma.