Vem handlar kvinnor stora blomsterbuketter till?

Något att fundera över. Kanske till sig själva. Jag fick småspringa efter flickan med den tufft utstyrda skinnjackan och den stora buketten med mörkröda rosor medan hon skyndade sig förbi Warszawas jättelika kulturcentra.

Efter några sekunder fick jag ge upp mitt förföljande och återta min sedvanliga långsamma gångstil som gatufotograf. Fick den här bilden som jag ville ha.

Kvinna med en stor blomsterbukett och ett stort leende i Rom.

I Sverige finns inga motiv att finna av det här slaget. Inköpta blommor sveps in i plast och papper till stora paket. Och det är sällan någon köper så här stora fång.

Gatubilder på människor i rad

"Abbey Road" med Beatles är min absoluta favorit bland skivomslag. Ni vet bilden där the Beatles på rad går över en gata på ett övergångsställe. En gatubild med rörelse och dynamik. Men liknande motiv är inte lätta att finna i verkliga livet.

Fotot på våta nunnor med paraplyer från Rom är min favorit på det här slaget av gatubild. Människor som spontant går på rad på en smal trottoar vid sidan av en mur. Jag skall väl tillägga att det var hundratals nunnor som gick på rad här.

Naturligt för militärer att förflytta sig i kolonn. Liksom den övre bilden är det fem personer som förflyttar sig. Paraplyerna är utbytta mot lansar försedda med vimplar och skapar en viss komisk effekt.  Bilden är från Rom.

En veckogammal bild. En demonstration i Stockholm.  När jag upptäckte den skyndade jag mig till en plats där det gick att få en någorlunda neutral bakgrund mot vilken människorna avtecknade sig. Tog många foton på demontrationståget och valde den här.

Ser fram emot fler bilder av det här slaget.

Silverpeng Rifo 17

Ibland får man bilduppskattning. Det är kul. Skickade in några bilder - gatubilder som vanligt - till de digitala salongerna på Rifo 2017 som ägde rum i Uddevalla 19 - 21 maj. Tyvärr är en stad på västkusten för avlägsen från östkusten för ett personligt besök.

Sanningen att säga är jag faktiskt född i Uddevalla. För mycket länge sen.

Den här bilden erhöll jag silvermedalj  för i den digitala salongen för enstaka bilder.  Brutus Östling var enväldig domare i klassen - en kvalificerad bedömare mao.

Bilden visar en präst som jag fångade i all hast i regnet utanför Petruskyrkan i Rom.  Hyrde ett rum strax intill och stod under en markis och planerade för dagen när prästen dök upp.  Det regnade nästa hela den dagen vilket resulterade i flera lyckade bilder.

Tittut

I samma klass fick den här bilden ett omnämndande. En samling trafikanter som väntar vid stoppljuset på ett övergångställe i London.

Både motorcykel och vanlig cykel har blivit populära fortskaffningsmedel i den täta trafiken. Förstår inte hur dom vågar riskera livet på det här viset. 

Street Race

Brukar inte tävla med bilder. Det har blivit en vana att skicka in lite digitala bilder till Rifo varje år. Ibland får de lite uppmärksamet.

Gatufotograferingens delikatesser

Höstmörkret lägger sig som en våt grå trasa över stan. Gatufotograferandet har hamnat i en återvändsgränd. Tid att skörda ljusa sommarminnen och jobba med printar och sånt. Sånt ska göras också.

Vad minns man bäst från sommaren. Givetvis gatan delikatesser. Såsom glass.

Svensk glass är inte mycket att hurra för. Den har en menlös smak liksom den var gjord av mellanmjölk. Tacka vet jag de intensiva smakförnimmelser som äkta italiensk glass förmedlar.

Tyvärr har jag ingen interiörbild från en italiensk glassaffär. Ofta en upplevelse att handla glass i ett bostadsområdes favoritaffär. Full av köande där alla pratar i munnen på varandra. Det råder feststämning. Här jag kommer en mer allvarlig glassbild från centrala Rom.

Västerlånggatan i Gamla Stan är Stockholms glassgata. Bara turister besöker glassbutikerna. En tråkig och mycket dyr glass serveras. Men affärerna går trots allt lysande.

Det finns ställen med italiensk glass i Stockholm. Tyvärr saknas här den feststämning som finns i en äkta italiensk glassbutik.

Kan man gatufotgrafera iförd hatt?

Gatufotografering innebär många timmars promenad ute i det fria. Någon form av huvudbonad med skärm är nödvändig. Själv fördrar jag keps. Under spaning i motljus är skärmen djup neddragen över näsan. I skugga är skärmen ofta i nacken för att inte vara i vägen för min stora kamera.

Ingen slump att jag ofta använder den här bilden för att presentera mig själv. Keps är jätteviktigt för mig. Liksom en rymlig fotoväst för att hålla ordning på mina prylar - men det är en annan historia.

Självfallet är hatt elegantare. När jag stöter på Bengt Hansson på Stockholms gator iförd vit hatt tvingas jag med avund konstatera detta. Så här skulle jag vilja vara klädd under mina fotopromenader. Iförd svart hatt och vit scarf med en värdig framtoning.

Vintertid övergår jag till en stickad sak av det här slaget för värmens skull. Solskenet är inte lika ansträngande för ögonen. Det behövs inget skärmskydd. 

Det två nedre bilderna är tagna i Rom.