Fiol är inget lätt instrument

Som musikintresserad grabb anvisades man en fiol av skolan. Det var ett enkelt och billigt instrument. Metoden att frambringa melodisk  välljud genom att dra en stråke över en sträng var inte lätt att bemästra. Men det gick hyfsat med tiden och jag ansågs vara rätt duktig. Men man lessnade efter ett tag. Så gör väl de flesta. Jag övade tillsammans med en kompis som blev musiklärare och undervisade i bland annat fiol. Han fastnade i spelandet m a o.

Fiolen har väl ingen plats i dagens musikutbud utan är något man förknippar med det gamla bondesamhället.

Nuförtiden ska alla instrument vara elektriska. I källaren har jag en modernare fiol med inbyggda elektriska förstärkare och sånt. Men den känns lite spöklik att traktera. Så den får ligga oanvänd.

Arméns baksida

Armémuseum är en trevlig plats att rasta på. När solen skiner så värmer den alltid upp en frusen vandrare som bänkat sig vid fasadens framsida. Även när det är en kall och blåsig dag.

Gillar att betrakta alla människor på uppställningsplatsen som är engagerade i att se till att högvakten kommer iväg på sin dagliga promenad till slottet.

Passade på att ta en bild bakifrån av formationen inramad av gamla kanonrör och kastanjeträd - armens baksida således.

Sedan högvakten tågat iväg till taktfast musik kan man passa på att allmänbilda sig under en kort promenad inne på museet och ombesörja ett toa-besök innan man själv vandrar vidare.

Ibland undrar man om inte hela spektaklet är nödvändigt. Bara en cermoniell prydnad. Men kul att beskåda i alla fall.

Minns den ljuva sommaren

I det kyliga höstmörkret minns jag med saknad den ljuva sommaren. Den var varm - väldigt varm. Någon gång suckade man och tyckte det blev för mycket. Min kamera fick ligga på hyllan. Nån enstaka bild blev det och som kan beskriva hur vi upplevde värmen.

Konsumtionen av vissa livsmedel slog alla rekord. Om nu öl och glass kan räknas till livsmedel. Bilden här visar en äldre man som försett sig ett flak burkar av en livgivande dryck. En flicka skymtar i prydlig klänning njutande en svalkande glass.

Scenen skildrar en busshållplats. När mannen klev på bussen drog han sedesamt ned tröjan för att täcka det fylliga mellangärdet.

Den svenska krigsmaskinen

Kanske en armé av den här storleken och med den här utrustningen räcker för att försvara Sverige? Visserligen satsar vi ett antal miljarder på kanoner, flyg och annat. Men det lär inte räcka långt enligt experterna.  Bara till att försvara någon del av Sverige en vecka högst.

Så varför lägga ut pengar på något som ändå är otillräckligt. En bajonettförsedd Mauser m/96 avskräcker inte fiender men imponerar på turister i alla fall.

Befälet på bild ovan syns i bilden här nedan på väg till sitt uppdrag.

Själv har jag tillbringat många timmar med en m/96 och kan intyga att det är ett ypperligt vapen.

Tipsbutiken är en fristad för oss män!

Tipsbutiken är en slags kollektiv "Man Cave". Här går att slappa en stund,  tänka på hästar eller fotbollsspelare och satsa en slant. Alla besökare är mogna män.

Ibland kommer nån äldre dam och köper en trisslott. Ungdomar ser man inte till - de spelar på nätkasinon hemma på datorn.

Spel på hästar eller på fotboll kräver kunskap för att lyckas. Givetvis en del tur. Internet är en fin källa att lära det senaste om favorithästar och sånt.

Det här är en butik på Sveavägen i Stockholm men såna här ställer finns överallt.

Man cave är förresten den plats i hemmet där en familjefar i ostörd ro kan ägna sig åt sina sysselsättningar. Jag har min verkstad i källaren som är full med verktyg och maskiner. Nån gång städar jag därnere och hänger upp alla verktyg på sina platser. Då känns det bra.