Hur man tar ett gatuporträtt

Rätt enkelt. Man spanar in en intressant person, går tätt inpå i skydd av folkträngseln och tar en bild så obemärkt som möjligt. Med lite övning blir man sällan upptäckt.

Ett gatuporträtt innehåller alltid en miljöskildring med personer, byggnader och sånt i bakgrunden. Naturligtvis i oskärpa ( man måste hålla skärpdjupet kort). I tävlingar bedömer domarna givetvis den här delen. Sånt som liknar ateljébilder sorteras givetvis bort.

Läste på nätet om nån som skickade ut sin assistent att leta modeller på gatan för fotografering och sen kom fotografen själv och gjorde jobbet. Skulle nog inte kalla det gatufotografering men om man hade en sådan beställning så är det väl OK. Kunden bestämmer.

De här båda välansade damerna är nyligen fotade i Barcelona. Båda hade kraftigt hennafärgat hår och mycket läppstift. De stack ut i folkvimlet med andra ord. Men då man gillar svartvitt så faller sånt här med färg bort.

Varning för Barcelona

Under en sväng till Barcelona utsattes jag för två överfall då man försökte stjäla min kamera. Det skedde mitt på dagen i stadens centrum mitt i folklivet.

Vid första tillfället kom en person och försökte helt öppet ta kameran från mig. Efter en lång hård brottningsmatch där vi båda skrek högt åt varandra, stjälpte omkull bord, stolar och blomkrukor så kom poliser och räddade mig. En större folkskara hade då samlats runtom och betrakta intresserat oss båda.

Efter ett par dagar trängde två personer upp mig mot en vägg och började muddra mig. De lyckade ta min plånbok men lämnade tillbaka den då jag skrek, boxade och sparkade häftigt på den som tog plånboken. Kameran lyckades de inte ta.

I sådana här situationer är man ju rädd att förövarna ska vara knivbeväpnade.

Under min promenader kunde jag konstatera att Barcelona präglas av en anmärkningsvärd social misär. Omfattande våld, tiggeri, många utslagna personer, gatuprostitution.

Bilden visar en vanlig företeelse. En person rusade ut från en restaurant och hinns upp av personalen som övermannar honom. Förmodligen hade han stulit något.

Sådana här händelser såg jag vid flera tillfällen. Den här gången råkade jag sitta på en bänk bredvid och tog en bild.

Glad att jag kunde lämna Barcelona oskadd. Och med alla prylar i behåll.

Ett gott råd.

Besök aldrig Barcelona

Viktigt med vätskebalansen

Det har varit riktigt varmt några dagar. Tänk på vätskeintaget. Normalt behöver man ett par liter vätska per dygn. När det är riktigt varmt behövs det dubbla.

Måste avundas den här mannen som placerat sig väldigt strategiskt för att återställa sin vätskebalans. Ingen risk för uttorkning för den som  har god tillgång till nyttig vätska.

Vila i skuggan är ett bra sätt att tillbringa de varmaste timmarna under dagen. Vikten av en god tupplur kan aldrig nog betonas.

När det blivit varmt tidigt på året så blir den fortsatta sommaren sval. Så sägs det.  Inga fortsatta problem med vätskebalansen det här året om det stämmer. Men vädret liksom klimatet är omöjligt att förutse.

Fattigpensionärer

Sverige har många fattigpensionärer. Fler än övriga nordiska länder och fler än majoriteten av EU-länder. Det handlar främst om äldre kvinnor som arbetat hela sitt liv och som har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.

Naturligtvis borde Sverige ha råd med ett pensionssystem som ger dem en skälig levnadsvnivå. Men det tycker inte våra politiker.

Såg igår ett inslag på Statens Television som visar hur de flesta pensionärer lever lyxliv. Man blir fundersam.

Bifogar bilder på en driftig pensionär som fixar maten för dagen.

Knäpp bostadsmarknad

Överallt i Sverige byggs det så det knakar. Men till boendekostnader som få har råd att betala. Står vi inför en bostadskrasch med förödande konsekvenser för samhället. Seriösa och kompetenta politiker som kan ta sig an situationen saknas. Alla håller nu andan.

En vanlig byggjobbare tjänar nog bra när det byggs så mycket. "Hello, may I take a picture" frågade jag.  Han nickade eftertänksamt. På Söder i Stockholm måste man kommunicera på engelska med alla hantverkare.

På min uppmaning kostade han på sig ett litet leende och började sen jobba igen. Fotostunden var över.

Hur gör man med bostadskrisen då.  Blundar och hoppas det löser sig på nåt sätt. Det kanske inte ens finns nån kris.