Vi måste dokumentera miljöer som snabbt förändras

När jag tittar på gatubilder som är bara några år gamla så upptäcker jag att att de visar miljöer som inte längre finns. I Stockholm går förändringen snabbt. I den här bilden ter sig Slussen som ett spöke från det förflutna.

Även små förändringar påverkar gatubilden. De här affischerna satt uppe länge i en klädesbutik invid Hötorget i Stockholm. Jag gillade raden porträttbilder utan något kommersiell stämpel. Nån vecka efter jag tagit bilden var butiken igenbommad. Det satt ett anslag om att Max Burger skulle öppna en restaurang här inom kort.

En betydelselös förändring kan tyckas. Men hamburgerrestauranger är så fruktansvärt fula. Genom sin kommersiellt aggressiva utformning förstör de hänsynslöst en stadsmiljö.

Det ser ut som om det är samma kille som promenerar raskt i förgrunden på båda bilderna.

Finns de några som löser korsord numera?

Det borde vara en utdöd sysselsättning med tanke på hur vanliga datorspel på mobiler är. Många papperstidningar rymmer märkligt nog fortfarande korsord  Så korsordslösare verkar vara ett släkte som frodas. Även om det nog är mest gamla stofiler. Dvs sådana som läser papperstidningar.

En typisk korsordslösare vid Hötorget i Stockholm. En äldre korrekt klädd herre som väntar på bussen vid Konserthuset.  Omedveten om att han är föremål för en gatufotografs uppmärksamhet.

En korsordslösare i London. Det kan nästan vara en tvillingbror till mannen i Stockholm. Samma ålder och samma klädsel.  Samma koncentrerade hängivenhet i samband med en busstransport.

Vi sitter ensamma längst fram i en dubbeldäckare och följer med till slutstationen Liverpool Street Station.

Imma på glasögon

Äldre damer klarar sig bra i vinterkylan. Men när man är väl påbyltad så kan utandningsluften stanna kvar under hatten och förorsaka dimma på glasögonen. Givetvis en förtretlighet under promenaden.

På Drottniggatan i Stockholm stannade jag som hastigast till framför en äldre dam och dokumenterade en sådan här situation.

Inget gatufoto med dramatiska gestaltning eller stora åthävor det här. Men det enkla och triviala är lika intressant. Sånt skall gatufotografering hålla sig till och berätta om.

Det blev två bilder på den äldre damen när hon satte glasögonen tillrätta på näsan. Sedan kunde hon gå vidare.

Yngre barhuvade gångtrafikanter som rör sig snabbt i trafiken får inga sådana här problem även om de är glasögonförsedda.

Storebror ser dig!

Utan tvekan lever vi i ett övervakningssamhälle. Någon kan fysiskt följa varje steg vi tar ute på stan. Eller allt vid gör på Internet. Någon vill få oss tro att det är för vårt eget bästa. Vi ska beskyddas från ryssar, terrorister  eller banditer. Sånt är väl kanske bra. Men är det hela sanningen.

Den här bilden återger här lite vad jag är ute efter.

Har samhällsutvecklingen gått överstyr så långt att allt detta är nödvändigt. Eller är det kanske istället för egen rädsla som bedrar oss.

Fin arkitektur piggar upp en gatubild

De flesta gatubilder återger människor i ful stadsmiljö. Ju värre desto bättre är en regel som gäller. Men det behöver inte vara så. Åtminstone inte i Rom. Plåtade de här två männen i samspråk framför en fasad med klassisk prägel. Männens klädsel med gester och minspel avslöjar dem som typiska italienare.

I Stockholm är det svårt att ta liknande bilder. Den ena rivningsvågen efter den andra har svept fram över stan och lämnat efter sig ful modern arkitektur. Jag säger bara Sergels torg, Hötorget och Brunkebergstorg - förfärliga exempel.

Lyckligtvis klarade sig Gamla stan. På Slottet kan man finna miljöer av ett slag som motsvarar det som finns i Rom. Den här bildeh har fått titeln "Utvisad".