Alla gillar nallebjörnar!

Man blir glad av en nallebjörn. Kanske faller för ett impulsköp och drar högsta vinsten. Efter ett tag känns vinsten pinsam. Ett stort gossedjur väcker omgivningens uppmärksamhet. Särskilt utanför nöjesfältet.

Man önskar att björnen vore uppblåsbar. Luften skulle gå att släppa ut och man skulle kunna dölja björnen i en liten plastpåse.

En höftbild på en uttråkad lottförsäljare. Affärerna gick inte så bra. Juni månad är ingen högsäsong.

En trött man som fått förtroendet att vakta en högsta lotterivinst. Inte lätt att vara förälder. Men nog rätt kul ändå. Han ser nöjd ut.

Män skickar inga kort!

Mängder av kvinnor i alla åldrar flockas alltid utanför en vykortsaffär på Drottninggatan i Stockholm. I skaran syns aldrig några män.Förklaringen är enkel - män skickar aldrig vykort eller gratulationskort.

Jag noterade den här äldre damen som med rullator tog sig grundligt med tid att shoppa kort.  Hon är fostrad i vanor långt före internet-åldern. Jag fick för mig att fota en riktig "kortshoppare" och ställde mig bredvid henne och tog några bilder.

Översiktsbilden visar att det är kvinnor i alla åldrar som skickar kort. Notera att ingen man är inom synhåll.

 Egentligen tycker jag det är fint att vi skickar kort till varandra. Inte samma känsla med mejl.  Det blir inte av att befatta mig såna här saker - eftersom jag är ju man.

Hur kan skinka kosta 3000 kr/kg?

Den frågan ställde jag mig när jag besökte en butik i Barcelona. Grisarna måste vara dyra i Spanien. Eller kan det vara nåt annat? Ytterligare ett sätt att råna turister kanske? Jag har ju blivit drabbad av ett par rånförsök under besöket i stan.

Avstod skinkan. Det blev lite andra delikatesser som jag handlade från den här damen.

En rätt att testa kunde varit fårhuvud. Betydligt billigare som framgår av prislappen. Personer från Gotland kan gilla den här delikatessen.Där har man mängder med får och förstår att sätta värde på  alla delar på de här djuren.

Särskilt hjärnan och ögonen lär vara uppskattade.  Motstod frestelsen att pröva.

Hur man tar ett gatuporträtt

Rätt enkelt. Man spanar in en intressant person, går tätt inpå i skydd av folkträngseln och tar en bild så obemärkt som möjligt. Med lite övning blir man sällan upptäckt.

Ett gatuporträtt innehåller alltid en miljöskildring med personer, byggnader och sånt i bakgrunden. Naturligtvis i oskärpa ( man måste hålla skärpdjupet kort). I tävlingar bedömer domarna givetvis den här delen. Sånt som liknar ateljébilder sorteras givetvis bort.

Läste på nätet om nån som skickade ut sin assistent att leta modeller på gatan för fotografering och sen kom fotografen själv och gjorde jobbet. Skulle nog inte kalla det gatufotografering men om man hade en sådan beställning så är det väl OK. Kunden bestämmer.

De här båda välansade damerna är nyligen fotade i Barcelona. Båda hade kraftigt hennafärgat hår och mycket läppstift. De stack ut i folkvimlet med andra ord. Men då man gillar svartvitt så faller sånt här med färg bort.

Vilka tatuerar sig?

Alltfler tatuerar sig. Många tatuerar sig väldigt mycket. Ett mode som kan tyckas  galet för den utomstående betraktaren.  Numera verkar fler kvinnor än män pryda sig så här.

Den här damen stötte jag på i folkvimlet i Barcelona. "You got me" väste hon vänligt när hon förstod att jag tagit bilden.

Tatuerarbodarna låg tätt i de gotiska kvarteren. 

En tatuerare med "offer" tar här en rökpaus utanför en sådan bod. Det kanske återstod flera timmars jobb innan prydnaden på underarmen var färdig. Säkert plågsamt.

Tatueringar är inte min grej  så jag avstod från ett besök.