Varning för kvinnoben

Många anser att man inte ska gatufota kvinnoben närgånget. Såna ska inte läsa detta blogginlägg. Här kommer ruskiga bilder av det slaget.

Egentligen vill jag visa den nya seden att tatuera stora motiv på vaderna.  En gatufotografs kallelse är  att dokumentera samtiden utan moraliska pekpinnar.

Mot min vana att köra allt i svartvitt så kände jag för färg i bilderna. Först en färgstark dam som gillar tecknat. Snygg framtoning.

Här är något kryptisk  budskap tatuerat på vaderna. Undrar vad hon vill förmedla. Passade på att fota vid ett skyltfönster fullt med dödskallar.

Jag ser fram emot sommaren. Hoppas då hitta flera intressanta kvinnoben av det här slaget. Ett område värt att utforska.

Mina gatubilder i amerikanska magasin

 Flera gånger har mina gatubilder publicerats i olika magasin i USA.  "Harpers Magazine" har än så länge in hört av sig. Men jag är glad för att medverka i sammanhang som "Menda City Review". En ambitiös nättidning för litterärt intresserade.

Kontakterna har skapats genom deviantArt. Det händer emellanåt att någon vill använda mina bilder här. En publiceringen är gratis om jag gillar ändamålet. Annars är svaret - har ej tid. Ideelt arbetande tidningar för konst och litteratur ställer man givetvis upp på.

Den här bilden utgör första sidan i "Menda City Review".  Kortspelare i Las Palmas. 

Inne i tidningen finns en bild på lekande barn i Rom.

I Art Gallery finns bilderna ovan kompletterat med ytterligare två bilder. Resten i tidningen är givetvis en samling välskrivna alster av olika författare.

Redaktören Terry Rogers fick välja fritt bland mina bilder på deviantArt. Urvalet godkändes sedan av mig. Kanske det blir fler tillfällen till samarbete i framtiden. 

Här är länken till tidningen som kan läsas med stor behållning. 

http://mendacitypress.com/

Gatufotograf utan badbyxor vandrar vidare

Gatufotografen lämnar alltid badbrallorna hemma  i Sverige. Det är fotografering som gäller framför badlivet. Hemkommen igen kan man då visa bilder på fullt påklädda människor. Och lära sig något om det vanliga livet i Las Palmas. 

Smygbild på två män. Vad pratar de om?  Planerar de våldsamheter? Knappast. Det är väldigt fridfullt i Vegueta - gamla stan i Las Palmas.

Mötte en dam i porten till saluhallen i Vegueta.

En liten kille beundrar de stora grabbarnas cykelkonster.

Två riktiga canariehundar  väntar på  husse utanför uraffären. Eller de kanske bara ville veta vad klockan var.

Man jobbade på katedralen i Vegueta. Det gav många sysselsättning som åskådare.

En gatufotograf undviker vykortsbilder. Bilden på domkyrkan kan uppfattas som en sådan. Men torget fungerar också som skolgård och är ofta full med lekande barn.

Bästa staden för gatufoto?

Alla gatufotografer har väl sina favoriter. När det gäller personligheter, bemötande och agerande är Rom en klar favorit. Människorna här verkar sponant gilla att bli fotade Visst är det ofta så också i Stockholm. Men ibland blir man bemött med viss misstro.

Ett par scootertjejjer. En snabb och obemärkt bild - trodde jag - men visst gillar dom gatufotograferandet.

På lördagar strövar jag gärna på loppmarknaden vid Porta Portese. Har aldrig handlat något men det har blivit många bilder.

Människor samtalar obekymrat. De måste ju märka att det står en fotograf tätt inpå och fotar för fullt. Och de gillar det.

Gatufotomat - street food - går att blogga om. Sån mat som kan ätas med ena handen, kameran håller man i den andra medans folklivet spanas in. Stora mackor från såna här ställen är oslagbara och prisvärda. Hamburgerställen som McDonald går inte så bra i Rom. Förståeligt.

Street food - några skivor från en sån här bamsekorv på färskt bröd. Finns det något bättre?

Frågade givetvis inte om jag fick ta bilden. Självklart hade hon tyckt att det varit oartigt att inte fotograferat.

I vintermörkret tröstar jag mig med att se fram emot ett par veckor i Rom i mars månad.  Väntar ungefär som den här mannen. Han låtsades inte se mig trots att jag satt bara ett par meter framför.

Själv gillar jag att bli gatufotad. Nyligen blev jag så av en liten japansk kvinna. Hon hade samma kamera som jag. Den såg jättelik ut på henne. Höll min posé utan att titta åt hennes håll. Kanske jag är lite av en romare.

Se folk i vitögat är viktigt för gatubilder

Gatufotot bör förmedla närvaro och kontakt. Det sker bäst om bilden är tagen på så nära avstånd att man kan läsa en människas blick. Bilden i sig behöver inte vara märklig, Det kan räcka med att nån till synes tittar in i kameran,

Den här bilden förmedlar ögonkontakt med flera personer.  Ett sorgmodigt uttryck hos mannen med kepsen fick mig att lyfta kameran. Även de två killarna som sitter på uteserveringen inkluderas i bilden på något sätt därför att man får ögonkontakt med dem.

Han hade satt sig ned på trottoaren för att knyta sina skog. Ställde mig nära och tog flera bilder till dess han förvånat tittade upp. Nöjd lyfte jag då på mössan, sa "Mercie" och lämnade honom.

Den här bilden ger också någon form av ögonkontakt.

Ögonkontakten stämmer även på gatubilder med djur. Lite Elliott Erwitt stuk på bilden hoppas jag.