Hur man tar ett gatuporträtt

Rätt enkelt. Man spanar in en intressant person, går tätt inpå i skydd av folkträngseln och tar en bild så obemärkt som möjligt. Med lite övning blir man sällan upptäckt.

Ett gatuporträtt innehåller alltid en miljöskildring med personer, byggnader och sånt i bakgrunden. Naturligtvis i oskärpa ( man måste hålla skärpdjupet kort). I tävlingar bedömer domarna givetvis den här delen. Sånt som liknar ateljébilder sorteras givetvis bort.

Läste på nätet om nån som skickade ut sin assistent att leta modeller på gatan för fotografering och sen kom fotografen själv och gjorde jobbet. Skulle nog inte kalla det gatufotografering men om man hade en sådan beställning så är det väl OK. Kunden bestämmer.

De här båda välansade damerna är nyligen fotade i Barcelona. Båda hade kraftigt hennafärgat hår och mycket läppstift. De stack ut i folkvimlet med andra ord. Men då man gillar svartvitt så faller sånt här med färg bort.

Vilka tatuerar sig?

Alltfler tatuerar sig. Många tatuerar sig väldigt mycket. Ett mode som kan tyckas  galet för den utomstående betraktaren.  Numera verkar fler kvinnor än män pryda sig så här.

Den här damen stötte jag på i folkvimlet i Barcelona. "You got me" väste hon vänligt när hon förstod att jag tagit bilden.

Tatuerarbodarna låg tätt i de gotiska kvarteren. 

En tatuerare med "offer" tar här en rökpaus utanför en sådan bod. Det kanske återstod flera timmars jobb innan prydnaden på underarmen var färdig. Säkert plågsamt.

Tatueringar är inte min grej  så jag avstod från ett besök.

Varning för Barcelona

Under en sväng till Barcelona utsattes jag för två överfall då man försökte stjäla min kamera. Det skedde mitt på dagen i stadens centrum mitt i folklivet.

Vid första tillfället kom en person och försökte helt öppet ta kameran från mig. Efter en lång hård brottningsmatch där vi båda skrek högt åt varandra, stjälpte omkull bord, stolar och blomkrukor så kom poliser och räddade mig. En större folkskara hade då samlats runtom och betrakta intresserat oss båda.

Efter ett par dagar trängde två personer upp mig mot en vägg och började muddra mig. De lyckade ta min plånbok men lämnade tillbaka den då jag skrek, boxade och sparkade häftigt på den som tog plånboken. Kameran lyckades de inte ta.

I sådana här situationer är man ju rädd att förövarna ska vara knivbeväpnade.

Under min promenader kunde jag konstatera att Barcelona präglas av en anmärkningsvärd social misär. Omfattande våld, tiggeri, många utslagna personer, gatuprostitution.

Bilden visar en vanlig företeelse. En person rusade ut från en restaurant och hinns upp av personalen som övermannar honom. Förmodligen hade han stulit något.

Sådana här händelser såg jag vid flera tillfällen. Den här gången råkade jag sitta på en bänk bredvid och tog en bild.

Glad att jag kunde lämna Barcelona oskadd. Och med alla prylar i behåll.

Ett gott råd.

Besök aldrig Barcelona

Fattigpensionärer

Sverige har många fattigpensionärer. Fler än övriga nordiska länder och fler än majoriteten av EU-länder. Det handlar främst om äldre kvinnor som arbetat hela sitt liv och som har svårt att få sin ekonomi att gå ihop.

Naturligtvis borde Sverige ha råd med ett pensionssystem som ger dem en skälig levnadsvnivå. Men det tycker inte våra politiker.

Såg igår ett inslag på Statens Television som visar hur de flesta pensionärer lever lyxliv. Man blir fundersam.

Bifogar bilder på en driftig pensionär som fixar maten för dagen.

Remember Avicii

Sergel Torg var igår fyllt med människor som kom samman för att hedra Avicci. Varför dör så begåvade människor i unga år kan man fråga sig. När de rimligen har så mycket kvar att ge.

Ett par bilder på människor som ville minnas.

En del grät öppet när hans musik ljöd över torget.