Jag är ingen bra gatufotograf på museer

Eliott Erwitt har gett ut en fantastisk fotobok "Museum Watching" med bilder på människor och hur människor betraktar konst.  Därför tänker jag alltid "Elliott" under ett museibesök och försöker ta bilder i hans anda - men misslyckas.

Naturligtvis saknar jag hans fotografiska förmåga. Jag går för sällan på museer. När jag väl besöker ett museum finner jag det fullt av ointressanta besökare och ofta trista konstföremål.

Så här skriver Eliott Erwitt "I am a dedicated people watcher who loves to see art and art watchers watching. Museums provide irresistable visual feasts of science, history, art on canvas, in sculpture, in buildings that are themselves art. Blending with displays spectators provide the human scale thinking, judging, having fun, feeding sensibilities. It all makes fine hunting for a furtive photographer on the prowl. " 

Självfallet vill jag gärna vara en smygande fotograf på språng efter byten på ett museum. Därför visar jag några bilder från National Gallery i London. 

Ljuset inne på ett museum är bedrövligt dåligt. Bra för tavlorna men inte för fotografen. Fick till ett kontrasterande motiv med påklädda damer i förgrunden och en mycket berömd avklädd på väggen.

Den här kopisten hade fått sätta upp en bra arbetsbelysning. Det blev en dokumentbild. Gillade hur den här damen jobbade snabbt, säkert och obekymrad av otaliga nyfikna blickar.

Utmattade besökare vid en av utgångarna. Även jag trängde mig ned här på soffan och vilade en stund. Tyvärr blir jag så rysligt trött inne på ett museum. Längtar ut till den friska luften efter en stund.

Jag tog några fler ointressanta bilder inne på National Gallery. De duger som reseminnen. Absolut inga berättande bilder av det slag som kan kallas gatufoto.

Som gatufotograf är jag helt misslyckad inne på ett museum.

Five More London Beauties - gatuporträtt

Ingenstans finns så vackra damer som i London. Eller rättare sagt - damer med sådan personlighet som en gatufotograf uppskattar. Problemet är naturligtvis att fånga dem med kameran. En fördel är att fotografen som regel är osynlig i det täta folkvimlet.

Först en rökande dam jag mötte på Oxford Street en solig dag. Njutande halsbloss upptäckte hon inte mitt fotande.

Sedan blir det tre bilder tagna utanför tunnelbanestationen "Leicester Square Station". Det här är en plats livligt trafikerad av fotgängare. En hot spot plats för gatufoto och som rekommenderas.

Den här damen stod och mumsade bakelser som inhandlats på ett närbeläget konditori. Härligt mellanmål för den hungrige. Ett höftskott taget samtidigt som jag svepte förbi.

Två damer som samtidigt kliade sig på näsan. En simultan händelse som måste fotas.  Säkert mor och dotter som går här.  Drinkerskan till vänster i bild kommer just upp ur tunnelbanan.

Den här bilden blev lite intressant på grund av mannen som kommer upp från samma tunnelbana.

Five London Beauties - gatuporträtt

På vilket avstånd fotas damer i London? "Alltför nära" skulle jag vilja säga. Folkvimlet i en storstad som London ger många tillfällen. Men sällan blir det bra bilder som visar personlighet, gest och mimik.

Damen nös, stannade upp för att torka näsan samtidigt som jag passerade. Även jag blev förkyld i London - kanske blev jag smittad vid det här tillfället.

En äldre dam utanför Hippodrome Casino.Har hon varit inne och vunnit storkovan? Hon verkar belåten.

Någonstans i Soho. Det här blev mer en närbild på en pekande hand. Men den villrådiga är i fokus.

Ett par damer som kom ut från Waterloo Station i bästa utstyrsel med hattar och allt. Upptäckte flera  i samma klädsel inne på järnvägsstationen (visar kanske bilder på dem framöver).

Följde sedan efter ett stråk av högtidsklädda som drog ivägbortåt Whitehall där det var något evenemang på gång. Tyvärr uppkom inget fotoläge. Ångrar att jag inte var mer enträgen. Men var rätt trött i benen vid tillfället. Måste träna mera i framtiden så att orken räcker.

Usch för gatubilder i färg!

Svårt att låta bli att ibland använda färg. Principen att alltid köra svartvitt vid gatufotografering måste utmanas. Kanske en struntsak för många. För mig är det en stor grej.

Flera duktiga gatufotografer utnyttjar ljuset och starka kontraster i sina gatubilder. Det här är nedgången till tunnelbanan i Leicester Square i London. Som svartvit bild rätt ointressant. Men bättre i det starka solskenet. Tog mig tid med bildkompositionen och exponering.

"Leicester Square Station"

Märkliga färger Mac Donald använder. En höftbild när jag passerade killen som delade ut reklam.

"Mac Donald is near"

På en liten gata i Soho stod det uppklädda människor och väntade. Förmodligen skådespelare. Ställde mig på andra sidan gatan, tog mig tid att följa dem och fick en rad bilder.  Inga brydde sig konstigt nog. Det brukar dyka upp säkerhetspersonal vid filminspelningar när någon fotograferar.

"Ain´t she sweet"

Kanske ska kostymeringen användas i något som utspelar sig vid tiden för andra världskriget? Använde man verkligen så här mycket färger i klädseln då?  Damerna skulle i varje fall ha breda axlar.

"Join the Army"

Nästa blogginlägg blir med hederliga svartvita bilder.

Gammal eller modern kamerautrustning vid gatufotografering av teaterbesökare

Med en Leica M4 smög en gubbe omkring bland teaterbesökarna. Det verkade  jobbigt att va gammaldags gatufotograf. Han böt ofta  objektiv med stora åthävor och kollade oupphörligt sin exponeringsmätare. Mycket fibblande med den manuella tekniken.

Varje gång han kikade i kameran grinade han illa. Det blev inte många bilder. Kanske han var sparsam med film.  Sån är ju ett dyrbar till skillnad från den digitala motsvarigheten.

Emellanåt stötte vi ihop och växlade några ord. Med min Canon 5DMarkII och zoomobjektiv behövde jag inte bråka med tekniken. Kunde rörda mig smidigt bland teaterbesökarna. Jobbade som vanligt med höftskott utan större åthävor. 

Vid ett tillfälle berättade den gammeldags gatufotografen att han skaffat sin Leica för att kunna fota obemärkt med lätt utrustning. Jag tror ingen av teaterbesökarna tog någon notis om oss gatufotografer. Dom hade kul och var upptagna av varandras sällskap.

Efter en stund var teaterpausen över. Besökarna lämnade trottoaren och gick tillbaka in i teatern. Vi två gatufotografer vandrade vidare åt var sitt håll i  folkvimlet i London. Hoppas han fick fina bilder.

 Så här blev mina bilder. Det var väldigt trevliga besökare och stämningen var hög.

Ibland noterades olika gatufotografer i Londonvimlet.  En fotograf hade en DSLR kamera med två blixtar monterade för gatufoto i bästa Bruce Gilden stil. Jag såg honom göra ett utfall mot en passerande buss och fotade en ung dam i ett fönster. Men det blev inga bilder på människor på gatan  där mötet kunde ske på jämbördig nivå.  Fotografen var en ung man och lite osäker på sig själv. Hoppas han kunde få bra bilder så att fotostilen inte bara var en tuff grej.

Mångfalden i sättet att ta gatubilder är glädjande. Det gäller att exprimentare sig fram. Man behöver inte vara duktigt på en gång. Sånt tar tid.