Det oplanerade gatufotandet

Att vara öppen för det oväntade tillhör gatufotandets utmaningar. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Vad som helst kan inträffa. Annars blir lätt så att man är på jakt efter vissa motiv. Snart blir fotandet en slentrian genom upprepningen.

Här kommer några exempel från en fotopromenad i Stockholm. Motiven är helt olika och för ovanlighetens skull finns det även med en färgbild.

 Från Biblioteksgatan. Jag fick syn på tjejjen som knappade på sin mobil och ställde mig vid väggen invid, satte en fokuspunkt på henne, inväntade killen som kom gående och tog bilden när han var i jämnhöjd med henne.Ingen upptäckte mig självfallet då man var så upptagna med sina bestyr att få kontakt med någon.

Vet inte riktig vad bilden handlar om - kanske om personer som inte får någon kontakt.

Motorcyklisten hade stannat för stoppljuset vid spårvagnens sluthållplats vid Sergels torg. Gillar att bilden blev så symmetrisk och att mannen tittar in i kameran. Valde ett dovt färganslag i bildredigeringen för att komma så nära det svartvita som möjligt.

Bilden handlar om en man som inte åker kollektivtrafik - till skillnad från folkmassan som står uppradad och väntar på att få åka till Djurgården.

 Den sista bilden är från Odenplan. Målningen på planket runt arbetsplatsen har en suggestivt fin målning. Jag satte mig på soffan några minuter på en soffa och plåtade  förbipasserande med bildidén att fingret skulle vidröra dem bakifrån. Väl hemma upptäckte jag att fingret på något sätt utforskade väskans innehåll.

Kanske en varning för ficktjuvar.

Gatufotandet verkar inte handla så mycket om kameran. Kanske mer om egna tankar och föreställningar, hur jag själv väljer att förhålla mig människor och placerar mig i gaturummet.

Gatufoto på Kulturhuset

Även om jag sett många gatufoton från Kulturhuset i gatufotopoolen  så har det inte tillhört mina hängställen.  Det har förändrats med att Imogen Cunninghams bilder visas här.  Uställningen är fantastisk och mycket lärorik. Inträdet är gratis så man kan komma tillbaka och ge sig grundligt med tid.

Det här är billpostern till utställningen. Med lite gatufotostuk så faller mig den gamla schlagertexten mig i minnet ”Why do girls make it so difficult to get hold of them”.  

Trevliga människor hänger I entreerna. Intressanta situationer är lätta att finna.

Och så har vi naturligtvis gatubilderna utanför Kulturhuset.

Utställningen med Imogen Cunningham håller på ett tag till. Så det blir säkert flera besök för min del. Och kanske lite mer gatufoto av människorna på plats också.

Gatufoto på Gröna Lund

Ett besök på Grönan för att testa gatufoto lockade i sommarvärmen. Svårt att göra bra gatufoto av det skränande myllret med barnfamiljer, musik och karuseller. Men kul är det. Efter nån timme vacklade jag bedövad ut från etablissemanget.

De här två föräldrarna höll oroligt om varandra medan deras barn svävade runt där uppe i karusellen. "Our children are in orbit" skulle man kunna tänka sig som titel.

 Så en trött kille som granskar sin nyvunne grodvän.

En jonglör roade barnen. Ett trick var att sätta en boll i rotation på  pekfingret och flinkt föra över den snurrande bollen till pekfingret på något barn. Något som uppskattades synbarligen.

Återvänder gärna till Grönan framöver när det är lite svalare. Då kanske det kan bli fler bilder. Det saknas ju inte folk att fota. Men det är som vanligt klurigt att finna bilder som man känner för. Grönan är definitivt en plats att lära känna.

Gatuporträtt

Intresserant att fånga ansiktet på främmande människor på gatan. Ofta lite knepigt att obemärkt manövrera sig i position med stor kamera. Men det går givetvis. Viktigt är bakgrunden visar människans plats i en unik gatumiljö.  Här kommer lite exempel från senare tid  på vad jag menar.

Riktar gärna kameran mot folksamlingar för att snappa upp något. Det här är en skolklass på ett Torg i Prag. I efterhand noterades att jag blivit upptäckt. Trevligt och det skänker närhet.

Den här bilden är från söndagens Hötorgsloppis. I trängseln där är det lätt att ta bilder på nära håll obemärkt.

Givetvis behövs inte gatuporträtt tas framifrån. Den här bilden är från entren i Kulturhuset vid Sergels Torg.

Givetvis har jag många gatuporträtt på lut. Men människorna får inte vara för anonyma eller slutna i sig själva. Likaså måste som sagt samspelet omgivningen vara spännande. Tycker jag.

En gatubild ska rymma en unik berättelse

Min ambition är att det ska finnas en tanke bakom en gatubild. Och en unik skildring. Med sammanfattning i en bildtitel. Någon gång lyckas man kanske. Oftast inte och då är det delete som gäller.

Det här är en bild av två män på en järnvägsstation i Prag. På deviantArt kallade jag bilden "The Modern and the Old Way to Run an Office".  På några dagar fick jag fyratusen besök. Och en mängd kommentarer om de båda männen och deras förehavanden.

Det är kul att få sån respons - bilden funkar.

Den här bilden har titeln "Threes Companionship" och är också från Prag. En komposition med parallella berättelser.

Båda bilderna fanns det gott om tid ta och det blev väl sex exponeringar av varje med lite olika bildvinklar.  Det är sällan man chans till sådant.  Men jag brukar hänga på ett motiv så länge det går.