Ibland funderar man över en gatubild

Ofta väcker en bild frågor som sätter fart på fantasin. Det finns inga svar - de som agerade i bilden är långt borta och omöjliga att spåra. De har nog själva glömt bort vad som hände. Det var vare sig viktigt eller intressant. Bara hos fotografen och kanske hos betraktaren väcker det tankar.

Här står en man med ett stort träd och pratar med en polis. Bilden är från Rom och tagen i våras. Kanske ett alldagligt samtal. Polisen undrar vänligt om trädet är tungt eller så. Eller så är något mer dramatisk i görningen.

En bild från Krakow från i början av september i år. Den unga damen har vingar. Hon har en tankfull min och ser trött ut. Men varför den underliga klädseln? Kanske hon väntar på någon. La upp bilden i gatufotopoolen för ett par dagar sedan.

Åtminstore jag undrar vad flickan tänker på. Hon har hittat en bekväm om än annorlunda plats vid en av de stora pelarna vid Peterskyrkan i Rom att vila på. En bild från i våras.

Oftast förklarar en bild sig själv. Det finns inga lösa trådar som behöver knytas ihop - det föder inga reflexioner eller sätter fantasin i rörelse.

Klasskampens kamp

Den våldsamma anarkistgruppen "Class War" slog till förra helgen mot ett hipsterställe i Brick Lane. Det fick stor uppmärksamhet. Tidningar över hela världen skrev om det. Varför gjorde man hipster till måltavla för gentrifieringen i East End?

Jag berättade om den saken i mitt förra blogginlägg och visade några bilder från Brick Lane

Till helgen planeras en ny demontration i East End. Den här gången mot sexuellt våld mot kvinnor. Målet är ett museun om Jack the Ripper som anarkisterna vill stänga.

Jack the Ripper är ett fingerat namn på en mystisk mördare som härjade i slutet på 1800-talet.  En rad bestialiska kvinnomord skedde i Whitechapel. Man lyckade aldrig finna gärningsmannen trots allt polisarbete och alla spekulationer.

Själv tycker jag ett museum av det här slaget är motbjudande. Men jag orkar ju förstås inte heller se våldsfilmer och än mindre läsa deckarromaner där våldet förvandlats till underhållning. Överdrivet blödig med andra ord. 

Frågan är om en anarkistgrupp har rätt att utöva våld för stoppa ett museum av det här slaget. Nu har ägaren gjort ett upprop till allmänheten att ställa upp i en  demonstration mot anarkisterna och till stöd för museumet. Det laddas med andra ord upp för mycket bråk i helgen.

Under mina besök i London brukar jag bo i det här området. Därför känner jag mig lite berörd av som händer här.

Och på måndag är det dags igen. Vid ankomsten får jag väl hälsa på "Jack the Ripper" och kolla om det finns något kvar av stället. Nästa helg är jag kvar i London. Ska väl ha koll på klasskampens planer. Nya upplopp är kanske på gång.

En bild på glada försäljare på Brick Lane där klasskampen slog till förra helgen. Några öl på pallen mitt i bild förklarar fröjden.

En besökare på Brick Lane med ett shoppingfynd.

Ännu en bild från det senaste besöket i London. Ett budskap som rymmer en del sanning.  Mannen i baskern var inte anarkist som levererade något hot.  Det var en fridfull herre som var djupt oroad över tidens skeenden. Nog är vi alla lite oroade idag.

Gatufoton vid Stockholms Halvmaraton

Halvmaraton avlöptes i lördags. Stora delar av Stockholm centrum var avspärrat. Naturligtvis undviker en gatufotograf att fota själva loppet och söker bilder i perferin av såna här evenemang.

Utanför Kulturhuset på väg till Kungsträdgården. Fick med en drickande man nedanför barskylten. Behöver nog jobba lite mer med bildredigeringen för att lyfta fram kompositionen kanske.

Barmannen

Kungsträdgården myllrade av liv. De tävlande samlades, bytte om och hann med ett sista toalettbesök innen det bar av till starten. Stretching är viktig före loppet. Varje tävlande körde sin grej.

Jobb med stretchning

Det blev trots allt en löparbild. Runt dammen i Kungsan hade en bana lagts upp för knattelopp. Den här lille killen hade tagit med sig farfar. Valde att få med skylten i kompositionen. Tyckte den passade.

Just Smile!

Borde kanske haft lite fler bilder med anledning av loppet men det får räcka så här på en måndag morgon.

Mina gatubilder på Nordiskt Galleri

Riksförbundet Svenskt Fotografi (RSF) har ett "Nordiskt Galleri" på sin hemsida. Där presenterar man fotografer från fotoklubbar i de nordiska länderna. Fick nyligen en förfrågan från RSF om jag ville representera Sverige här.  

Givetvis ville jag det - kändes hedersamt!

Så här skriver RSF om det Nordiska Galleriet. "På det Nordiska Galleriet vill förbunden för fotoklubbar i Danmark, Finland, Norge och Sverige visa den fotografiska bredd och det skickliga hantverk som finns bland våra många duktiga medlemmar. Vid varje tidpunkt presenteras en fotograf från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Respektive förbund gör urvalet av bilder tillsammans med fotografen.  Ambitionen är att aktuella fotografer visar sina bilder 1-2 månader."

 Här är länken  http://www.rsf-fotoklubbar.org/norden/index.html

Så här kommer tre av de nio bilder som visas i galleriet.

Från Slussen på den tid det fortfarande fanns telefonkiosker.

 Varje generation har sin musik - en utomhuskonsert i Eskilstuna

 Ett spontant generationsmöte på Götgatan i Stockholm.

Hur gatufotar man i 40 graders hetta

Bara turister syntes på stan. Alla som inte hade ett jobb att sköta höll sig hemma. Många gator låg folktomma. Polen hade drabbats av en värmebölja och förra veckan tillbringade jag i Krakow.

Hur gör en gatufotograf när det blir så där varmt?  Dricker givetvis mycket vatten, biter ihop och går sina fotopromenader. Även om det känns tungt och bilderna blir få.

Ångrar inte besöket i Krakow. En fantastisk och annorlunda stad. Nästa år blir det nog fler besök i Polen. 

Mitt favoritcafé. Interiören var en uppenbarelse från 50-talet. Det kändes som komma in i nåt fik man besökt i barndomen. Cafét var välskött och bakverken sagolika. Ett par timmar varje förmiddag var det "Happy Hours" med extra billigt fika. Många äldre passade på. Som de här två gubbarna.

En busshållplats. Det märks kanske att värmen är tryckande.

En äldre man får hjälp in genom porten.  Det som byggdes på medeltiden har ingen handikappsanpassning. Men med lite mänsklig hjälp går det ändå.

Näst sista dagen i Krakow försvann hettan över en natt. Människor myllrade på gator och torg. Det var härligt att kunna andas igen och röra på sig normalt.