Idag ges det bort många slipsar

Äntligen Fars dag. Av tradition ska far få en ny slips den här morgonen. Dagens bild föreställer väl en kvinnan med sin son på väg att inhandla denna viktiga persedel i affären. Förberedelser för Fars dag alltså i novembermörkret.

Men hur vanligt är det idag med formell klädsel där slips ingår?  I vissa yrkeskategorier är detta ett krav. På Östermalm i Stockholm där bilden nyligen togs är nog slipsen vanligare än på andra platser i landet. Överklassens traditioner liksom.

Så slipsen lever fortfarande.

Det är många år sen jag bar slips. Då upptäckte jag att den var praktisk att putsa frontlinsen på kamerans objektiv med. Bär för övrigt alltid T-shirt och blir jätteglad om jag får en sådan i present. Det plagget är jättesvårt att kombinera med slips.

Ljusmanifestation för narkotikans dödsoffer

En manifestation hölls på Plattan i Stockholm i helgen. Det tändes ljus, hölls tal och sjöngs för att minnas narkotikans dödsoffer. Stämningsfullt och angeläget. Kändes som en samhällets ödesfråga.

Eller är fri försäljning och bruk av cannabis en lösning. Det infördes nyligen i Canada och i Californien. Här finns en majoritet bland folket för införandet liksom bland styrande liberala politiker.

På två jättestora marknader har nu  cannabis släppts fritt. Vad kommer det att få för påverkan på resten av världen.

Det råder än så länge kompakt politiskt motstånd i Sverige mot alla former av legalisering. Vem vet hur det blir i framtiden.

Parklek för vuxna

Tyvärr har jag aldrig kunna stå på händerna. Vet inte om det beror på dåligt balanssinne. Eller att jag aldrig riktigt försökt. Stå på  händer verkar ju vara en helt meningslös färdighet.

När jag promenerade genom Vasaparken i Stockholm upptäckte jag en grupp medelålders personer upptagna i någon form av parklek. Där ingick ett moment där de stod på händerna. Kanske ett hyllning till den vackra brittsommaren. Eller ett led i en återkommande träning i  att bemästra kroppar och tänja gränser för vad som är fysiskt möjligt att utföra.

Utsvävande fysiska aktiviteter har aldrig varit min grej. Men förnekar inte jag säkert hade varit en bättre, sundare och mer framgångsrik människa om jag utövat sånt här.

På gräsmattan i bakgrunden på bilden skymtas två personer. En står med lyftad kamera och en annan fäller ihop sitt kamerastativ. Helt obekanta personer för mig. Men vi delar samma intresse. Bästa motionen man kan få i det vackra höstvädret är att ta en lång kamerapromenad.

Gillar bilder där människor finns på rad så här och gör något kollektivt tillsammans i någon slags komposition. 

Arméns baksida

Armémuseum är en trevlig plats att rasta på. När solen skiner så värmer den alltid upp en frusen vandrare som bänkat sig vid fasadens framsida. Även när det är en kall och blåsig dag.

Gillar att betrakta alla människor på uppställningsplatsen som är engagerade i att se till att högvakten kommer iväg på sin dagliga promenad till slottet.

Passade på att ta en bild bakifrån av formationen inramad av gamla kanonrör och kastanjeträd - armens baksida således.

Sedan högvakten tågat iväg till taktfast musik kan man passa på att allmänbilda sig under en kort promenad inne på museet och ombesörja ett toa-besök innan man själv vandrar vidare.

Ibland undrar man om inte hela spektaklet är nödvändigt. Bara en cermoniell prydnad. Men kul att beskåda i alla fall.

Den svenska krigsmaskinen

Kanske en armé av den här storleken och med den här utrustningen räcker för att försvara Sverige? Visserligen satsar vi ett antal miljarder på kanoner, flyg och annat. Men det lär inte räcka långt enligt experterna.  Bara till att försvara någon del av Sverige en vecka högst.

Så varför lägga ut pengar på något som ändå är otillräckligt. En bajonettförsedd Mauser m/96 avskräcker inte fiender men imponerar på turister i alla fall.

Befälet på bild ovan syns i bilden här nedan på väg till sitt uppdrag.

Själv har jag tillbringat många timmar med en m/96 och kan intyga att det är ett ypperligt vapen.