Idag ges det bort många slipsar

Äntligen Fars dag. Av tradition ska far få en ny slips den här morgonen. Dagens bild föreställer väl en kvinnan med sin son på väg att inhandla denna viktiga persedel i affären. Förberedelser för Fars dag alltså i novembermörkret.

Men hur vanligt är det idag med formell klädsel där slips ingår?  I vissa yrkeskategorier är detta ett krav. På Östermalm i Stockholm där bilden nyligen togs är nog slipsen vanligare än på andra platser i landet. Överklassens traditioner liksom.

Så slipsen lever fortfarande.

Det är många år sen jag bar slips. Då upptäckte jag att den var praktisk att putsa frontlinsen på kamerans objektiv med. Bär för övrigt alltid T-shirt och blir jätteglad om jag får en sådan i present. Det plagget är jättesvårt att kombinera med slips.

Ljusmanifestation för narkotikans dödsoffer

En manifestation hölls på Plattan i Stockholm i helgen. Det tändes ljus, hölls tal och sjöngs för att minnas narkotikans dödsoffer. Stämningsfullt och angeläget. Kändes som en samhällets ödesfråga.

Eller är fri försäljning och bruk av cannabis en lösning. Det infördes nyligen i Canada och i Californien. Här finns en majoritet bland folket för införandet liksom bland styrande liberala politiker.

På två jättestora marknader har nu  cannabis släppts fritt. Vad kommer det att få för påverkan på resten av världen.

Det råder än så länge kompakt politiskt motstånd i Sverige mot alla former av legalisering. Vem vet hur det blir i framtiden.

När unga tjejjer röker!

Ute på stan ser man ofta unga tjejjer som står i grupp och röker. Jag reagerar lite gammalmodigt och tycker det ser illa ut. När man växte upp rökte bara män. Det ansågs opassande för kvinnor.

Hälsoupplysningen har ju kommit därhän att långt färre röker idag. Och det är ju bra. Men det lär vara så att rökning är vanligare bland unga kvinnor. Varför?

Stannade till vid en rökplats. Satte kamerans fokus på plattan med alla fimpar.

Parklek för vuxna

Tyvärr har jag aldrig kunna stå på händerna. Vet inte om det beror på dåligt balanssinne. Eller att jag aldrig riktigt försökt. Stå på  händer verkar ju vara en helt meningslös färdighet.

När jag promenerade genom Vasaparken i Stockholm upptäckte jag en grupp medelålders personer upptagna i någon form av parklek. Där ingick ett moment där de stod på händerna. Kanske ett hyllning till den vackra brittsommaren. Eller ett led i en återkommande träning i  att bemästra kroppar och tänja gränser för vad som är fysiskt möjligt att utföra.

Utsvävande fysiska aktiviteter har aldrig varit min grej. Men förnekar inte jag säkert hade varit en bättre, sundare och mer framgångsrik människa om jag utövat sånt här.

På gräsmattan i bakgrunden på bilden skymtas två personer. En står med lyftad kamera och en annan fäller ihop sitt kamerastativ. Helt obekanta personer för mig. Men vi delar samma intresse. Bästa motionen man kan få i det vackra höstvädret är att ta en lång kamerapromenad.

Gillar bilder där människor finns på rad så här och gör något kollektivt tillsammans i någon slags komposition. 

Inget brum-brum?

Det här är ett nytt fenomen i stadsmiljön. Bilar står parkerade lite hur som helst på gatorna. Anslutna med en sladd till en stolpe tar de upp en massa plats och blockerar trafiken. Energiförsörjningen verkar inte vara särskilt praktisk för såna här bilar.

Den här äldre mannen, som skeptiskt betraktar företeelsen, instämmer nog. Inget slår än så länge en bensindriven bil.

När jag igår tog en promenad i villakvarteren hemma höll jag på och snubbla över en lång gul kabel som någon hade dragit över trottoaren från sitt hus ut till sin bil parkerad på gatan.

De elektriska bilarna är i varje fall ljudlösa under framförandet - kanske alltför tysta.