Parklek för vuxna

Tyvärr har jag aldrig kunna stå på händerna. Vet inte om det beror på dåligt balanssinne. Eller att jag aldrig riktigt försökt. Stå på  händer verkar ju vara en helt meningslös färdighet.

När jag promenerade genom Vasaparken i Stockholm upptäckte jag en grupp medelålders personer upptagna i någon form av parklek. Där ingick ett moment där de stod på händerna. Kanske ett hyllning till den vackra brittsommaren. Eller ett led i en återkommande träning i  att bemästra kroppar och tänja gränser för vad som är fysiskt möjligt att utföra.

Utsvävande fysiska aktiviteter har aldrig varit min grej. Men förnekar inte jag säkert hade varit en bättre, sundare och mer framgångsrik människa om jag utövat sånt här.

På gräsmattan i bakgrunden på bilden skymtas två personer. En står med lyftad kamera och en annan fäller ihop sitt kamerastativ. Helt obekanta personer för mig. Men vi delar samma intresse. Bästa motionen man kan få i det vackra höstvädret är att ta en lång kamerapromenad.

Gillar bilder där människor finns på rad så här och gör något kollektivt tillsammans i någon slags komposition. 

Inget brum-brum?

Det här är ett nytt fenomen i stadsmiljön. Bilar står parkerade lite hur som helst på gatorna. Anslutna med en sladd till en stolpe tar de upp en massa plats och blockerar trafiken. Energiförsörjningen verkar inte vara särskilt praktisk för såna här bilar.

Den här äldre mannen, som skeptiskt betraktar företeelsen, instämmer nog. Inget slår än så länge en bensindriven bil.

När jag igår tog en promenad i villakvarteren hemma höll jag på och snubbla över en lång gul kabel som någon hade dragit över trottoaren från sitt hus ut till sin bil parkerad på gatan.

De elektriska bilarna är i varje fall ljudlösa under framförandet - kanske alltför tysta. 

Arméns baksida

Armémuseum är en trevlig plats att rasta på. När solen skiner så värmer den alltid upp en frusen vandrare som bänkat sig vid fasadens framsida. Även när det är en kall och blåsig dag.

Gillar att betrakta alla människor på uppställningsplatsen som är engagerade i att se till att högvakten kommer iväg på sin dagliga promenad till slottet.

Passade på att ta en bild bakifrån av formationen inramad av gamla kanonrör och kastanjeträd - armens baksida således.

Sedan högvakten tågat iväg till taktfast musik kan man passa på att allmänbilda sig under en kort promenad inne på museet och ombesörja ett toa-besök innan man själv vandrar vidare.

Ibland undrar man om inte hela spektaklet är nödvändigt. Bara en cermoniell prydnad. Men kul att beskåda i alla fall.

En moders plikt

Barns relationer till sina föräldrar är ett intressant kapitel. En familj på stadspromenad kan beskrivas som ett spännande projekt. Olika viljor och känslor demonstreras och kan orsaka konflikter. Eller så hjälper man varandra efter bästa förmåga att komma vidare.

När upphör en moders plikt att knyta skosnören på sina barn kan man fråga sig? Finmotoriken är som regel väl utvecklad hos en pojke i den här åldern. Det känns ändå tryggt att få hjälp så här om nu modern står strax intill.

Grabben hoppade glatt runt på trafikhindren ögonblicket innan. Han konstaterade dock att hans skosnören gått upp. 

Är det här något att skriva om i en blogg? Kanske inte. Men gatufoto är att skildra även triviala ting.

Istället för t-shirt och biltransport

Sommaren har varit varm. När nu hösten närmar sig känns det som den ändå var för kort. Framåt lunchtid igår blev temperaturen visserligen behaglig. Men morgonen var kall och turisterna från Kina huttrade och bar vantar.

S.k. gympatröja har varit ett behagligt och svalt plagg i värmen. Här upptäckte jag en mer flärdfull variant på gympatröja. Kanske nåt att pröva nästa sommar - som kanske blir varm som i år eller jättekall som förra året.

Det är inte lätt att shoppa skrymmande grejer i Stockholm. Transporten kräver uppfinningsrikedom och god kondition. En stor plastsäck placerad så här på en damcykel ger möjlighet att frakta mycket. Och backen uppför Götgatan medför en del motion också.

Lite aktuella iakttagelser av anspråkslösa ting i gatulivet.