Läsa tidning på bibblan

Vårt stadsbibliotek är en tillgång. Mitt i stan. Man kan slinka in och ögna igenom en tidning. Eller få en bok under armen med sig hem. Nya läsfåtöljer - gillar sittkomforten. Gubben till vänster glor lite surt på fotografen - gör bilden intressantare. 

Jag fick krypa upp i fönstret mot innegården för att få bilden nedan med fem läsande gubbar på rad. Läsfriden är total. Som det ska va på ett sånt här ställe. Tidningshörnan har alltid varit populär.

Närmast sitter ovan nämnde gubbe och läser Gotlands Allehanda. Tydligen en gotlänning i förskingringen. Vanligt att man håller sig lite informerad om sin gamla hembygd så här. Av samma skäl kollar jag Strömstads Tidning ibland. 

De flesta gör som jag själv. Läser vad som händer i Eskilstuna. Länge sen vi sa upp prenumerationen på lokaltidningen. Inte värd fyra tusen kronor per år.  

Vilket intryck gör man på folk?

Oftast känner jag mig som "Mr Cellophane" - ingen ser mig eller lägger märke till mig. Jag går där ensam på gatan. Obemärkt av alla. Bra för en gatufotograf. 

Ibland lägger folk trots allt märke till mig. Som de här två pojkarna - de verkar förskräckta av min närvaro. Kanske jag tog några steg inom deras comfortzon när jag fotade dem igår på Gallerian i Eskilstuna. 

Motivet visas i naturliga färger - inte svartvitt idag - från min Fuji x100v. 

Mr Cellophane är ett fint sång och dansnummer från filmen Chigaco. Se och lyssna  https://www.youtube.com/watch?v=JX5lYVqTxgI

För den som vill va vacker

Botox och filler har förändrat utseendet på många. Det märks överallt.  Plastikkirurgi än mera. Givetvis hejdar det inte åldrandet. 

Den här bilden är tagen i Rom på huvudgatan Corso. Den visar nog en stressad affärskvinna på väg till ett möte. Med kvinnor där alla ser ungefär likadana ut. 

När blir det här ett måste för oss män? För den som vi vill hänga med i utvecklingen och främja karriären. 

Möten med barn

Sällan som gatubilder på barn blir intressanta. I offentlig miljö rör de sig oftast under tillsyn av föräldrar eller skolpersonal. Vilket är fantastiskt bra. Men barnen får sällan en framskjuten plats. På äldre gatufotografers bilder ser man stora grupper med barn som på egen hand rörde sig sig i stadsmiljön och formade sina lekar. 

Här hade jag trängts upp mot en vägg av en barngrupp. Lärarna stod intill och överlade om vad som skulle ske härnäst. Det blev ett par bilder från höften. I det högljudda kaos av liv och rörelse som rådde. 

I efterhand har jag dröjt mig kvar vid det här fotot. Kanske det är barnen personligheter som fascinerar. 

Mystiskt dam plockar småsten

Hon satt på huk på gatan. Samlade in småsten i en plastpåse. Hon tog gott om tid på sig för uppgiften. Såg henne på långt håll och tog så småningom några bilder när jag passerade. Naturligtvis hade jag kunna fråga. Kanske upplevts som framfusigt. Istället försöker jag gissa så här i efterhand. 

Hon har ett akvarium hemma som behöver mer grus på botten. För fiskarnas trivsel. 

Hon behöver grus till jorden för sina krukväxter. 

Sen kan jag inte komma på fler skäl till att man samlar småsten. Men det finns säkert. 

Kul med bilder på folk som gör en helt egen grej.