Ibland behöver man hjälp

Det är inte lätt att fixa allt på egen hand. Man kan va duktig på fotografering. När det kommer till pappersarbete är man hjälplös. Det behövs då hjälp av nån som är kunnig.

Då gör man så här. Man tar sina papper. Går till nån som vet hur man gör. Eller som känner nån annan som vet hur man gör. Men man ska akta sig för konsulter med stora kontor och fina titlar. Såna krånglar bara till det. Och är dyra.

På baksidan av papperet mannen håller i handen kan man skönja "Information", " protokoll", "anslagstavla", "mvh styrelsen" .

Kanske nåt att bli orolig för? Kanske goda nyheter.

Hoppas det blev ett bra slut.

Skolstart med trängsel!

När höstterminen började märktes det på stan. Massor med elever överallt. Efterhand har trycket minskat. På bilden verkar elever kunna umgås och ändå hålla behörigt avstånd. Jättebra. De har nya fräscha sommarkläder fortfarande. Eftersommar. Snart börjar hösten på allvar.

Vid gatufotografering vill man få visuell kontakt med folk. Men lagom.

Vad fångas med två sopskyfflar?

Ibland händer att man fotograferar saker man undrar över i efterhand.

Det här utspelade sig igår på Fristadstorget. Försedd med två sopskyfflar med långt skaft fångade en man in något i bassängen. En liten kille hjälpte till. Man kan bara gissa så här i efterhand vad det var.

En sopskyffel påför man med en sopborste diverse fasta föremål på ett golv. Så gör vi alla fall här hemma.

Egentligen skulle man frågat. Nu är det så att gatufotografen har rollen av att vara en anonym betraktare. En fluga på väggen. Avbildar bara och ställer inga frågor.

Man får tänka sig för när man ska sitta på en soffa.

På stan med kameran brukar jag välja sittplatser med god uppsikt över folklivet. Men man får tänka sig för. I Coronatider måste man ju hålla avstånd.

Mannen på bilden hade slagit sig ned på en av mina favoritplatser. Tveksam att sätta mig bredvid honom. 

Upptäckte en poster med ung dam i bakgrunden.  Det fick bli en bild. Sen gick jag vidare.

Man kan istället välja att gå runt med god fart hela tiden. Hålla koll på omgivningen - människor och miljö. Daido Moyorama - den japanske gatufotografen - liknade sig vid en herrelös hund som planlöst vandrade runt hela dagar. Utforskade alla sidogator och bakgårdar. Fotade allt av intresse. Mängder av bilder. Så har han gjort hela sitt liv. Över åttio år idag.

Nu är det strålande bärtider

Bärsäsongen är inne. Finns mycket att skörda ute i skogen. Men de mesta bären blir oplockade. Billig utländsk arbetskraft kan inte komma hit och jobba. Pandemi.

Samtidigt finns det mängder av arbetslösa svenskar - som inte kan eller  vill ta sig an dessa uppgifter.

På Fristadstorget har jag ofta har jag sett det här paret som säljer blåbär och lingon. Hela dagen ägnar dom sig också  åt att också rensa bär. Omgivna av travar  med stora plastbackar fulla rensade respektive orensade bär.  Ovanpå ett underlag filtar för att inte sprida skräp över torget.

En sysselsättning som kräver koncentration, flinka fingrar och uthållighet. Timpenningen är nog inte särskilt hög.

Själv har jag funderat på att ge mig ut i lingonskogen. Vore härligt att fylla en rad stora Höganäskrus med sylt. Det gjorde vi för länge sen. Men har blivit för bekväma med åren. Krusen står tomma uppe på vinden.