Män skickar inga kort!

Mängder av kvinnor i alla åldrar flockas alltid utanför en vykortsaffär på Drottninggatan i Stockholm. I skaran syns aldrig några män.Förklaringen är enkel - män skickar aldrig vykort eller gratulationskort.

Jag noterade den här äldre damen som med rullator tog sig grundligt med tid att shoppa kort.  Hon är fostrad i vanor långt före internet-åldern. Jag fick för mig att fota en riktig "kortshoppare" och ställde mig bredvid henne och tog några bilder.

Översiktsbilden visar att det är kvinnor i alla åldrar som skickar kort. Notera att ingen man är inom synhåll.

 Egentligen tycker jag det är fint att vi skickar kort till varandra. Inte samma känsla med mejl.  Det blir inte av att befatta mig såna här saker - eftersom jag är ju man.

Varför kan inte nationaldagen kallas "Svenska Flaggans Dag"?

Svenska Flaggans dag hette det förr. Det var en tydlig markering om vad firandet handlade om och vad flaggan betydde.

Idag firade jag den på Djurgården i Eskilstuna i strålande sol och härlig grönska.

Till saken hör att jag firade Svenska flaggans dag på samma plats för länge sedan. Det var en stor grej när jag gick i folkskolan.

Alla elever i min skola marscherade hit genom stan och viftade glatt med handflaggor under promenaden. Väl framme lyssnade vi till överlärarens tal, sjöng några psalmer och  avslutade med "Du gamla..." 

Den här ängen på Djurgården tyckte jag då var jättestor. 

Firandet av "Svenska Flaggans dag" i skolan regi avslutade med en picnic i gröngräset. Sen fick vi gå hem och vara lediga resten av skoldagen - det var det bästa av allt.

Idag kunde jag fika på Sörmlandsgården vid långbord under de gamla ekarna.

Som sagt - jag tycker nationaldagen borde heta "Svenska Flaggans Dag".

Hur kan skinka kosta 3000 kr/kg?

Den frågan ställde jag mig när jag besökte en butik i Barcelona. Grisarna måste vara dyra i Spanien. Eller kan det vara nåt annat? Ytterligare ett sätt att råna turister kanske? Jag har ju blivit drabbad av ett par rånförsök under besöket i stan.

Avstod skinkan. Det blev lite andra delikatesser som jag handlade från den här damen.

En rätt att testa kunde varit fårhuvud. Betydligt billigare som framgår av prislappen. Personer från Gotland kan gilla den här delikatessen.Där har man mängder med får och förstår att sätta värde på  alla delar på de här djuren.

Särskilt hjärnan och ögonen lär vara uppskattade.  Motstod frestelsen att pröva.

Hur man tar ett gatuporträtt

Rätt enkelt. Man spanar in en intressant person, går tätt inpå i skydd av folkträngseln och tar en bild så obemärkt som möjligt. Med lite övning blir man sällan upptäckt.

Ett gatuporträtt innehåller alltid en miljöskildring med personer, byggnader och sånt i bakgrunden. Naturligtvis i oskärpa ( man måste hålla skärpdjupet kort). I tävlingar bedömer domarna givetvis den här delen. Sånt som liknar ateljébilder sorteras givetvis bort.

Läste på nätet om nån som skickade ut sin assistent att leta modeller på gatan för fotografering och sen kom fotografen själv och gjorde jobbet. Skulle nog inte kalla det gatufotografering men om man hade en sådan beställning så är det väl OK. Kunden bestämmer.

De här båda välansade damerna är nyligen fotade i Barcelona. Båda hade kraftigt hennafärgat hår och mycket läppstift. De stack ut i folkvimlet med andra ord. Men då man gillar svartvitt så faller sånt här med färg bort.