Äntligen är gatubilderna hängda!

Mycket att göra innan bilder hänger på plats. Många människor involveras. Själv kunde jag bara fungera som en tafflig assistent till sådana som kunde sina saker. I mitt förra blogginlägg visade jag tre bilder som skulle hänga i grupp. Janne Jältorp redogjorde på sin blogg för hängningen under texten att "hänga Nisse med fläsk och rårakor" eller nåt sånt.

Lasse Larsson har varit bildchef på Eskilstuna-Kuriren och är lärare på folkhögskolan i Eskilstuna. Med van hand ramade han in mina bilder i skolans ramar. Och gav mig instruktioner runt hängningen. Ett kunnigt helproffs.

Sofie Åström, som är marknadsinformatör på högskolan, hade bett om uppgifter för att skriva en pressinformation och hade fått en bild för utställningsaffisch. Den hängdes på folkhögskolan och på konstmuseet. Tack för det!

Sen kom trevligt folk från Eskilstuna Kuriren. Det blev ett längre fotosnack. Fotografen Veronica Karlsson ville att jag skulle ligga över ett skrivbord inne på receptionen och titta ut genom ett litet fönster. Tavlan hängde på andra sidan väggen. Kreativt tänkt!  Journalisten Thorsten Braf skrev mycket positivt om utställningen.

Som tack för alla tjänster kommer jag få prata om gatufoto under hel timme för elever och lärare vid folkhögskolan den 1 mars. Det ser jag fram emot!

Dags att hängas!

Nästa vecka hängs lite av mitt gatufoto på folkhögskolan i Eskilstuna. Lasse Larsson, legendarisk pressfotograf och lärare på folkhögskolan, inbjöd mig att ställa ut.

Med van hand valde han ut sju fotografier och bestämde flödet i utställningen. ”Svarvita bilder ska det va!” sa han och tillade ”när det gäller foto så är färg bara skit!” Mycket sanning i det.

Ramar och passepartouer fanns att tillgå så det var bara att fixa en beställning till Crimson  På tisdag nästa vecka så ordnar vi till utställningen. Dom är väldigt hjälpsamma på folkhögskolan.  Sånt där som vernissage hoppar vi över. Man kan ju inte servera vin i skollokaler.

Här kommer tre bilder som ska hänga i grupp.

 "Samtal" - en bild tagen i Budapest förra året.

"Utvisad" - en bild från Kungliga Slottet tagen förra året

"We will rock you" - en bild från Picadilly Circus i London.  Råkar gilla Queens och låten - We  will rock you - är en av mina favoriter.

Utställningen pågår ett par månader. Så titta gärna in på folkhögskolan om ni har vägarna förbi.

En lantis åker T-bana

Ofta i Stockholm men använder sällan T-bana. Rör mig som regel i innerstan ovan jord till fots och passar på att gatufota under vägen. Härom dagen var det dags att ta T-banan i alla fall.

Den första bilden blev av redan på Centralen på den här röksugna tjejjen. Hon verkade lite desperat och slet runt bland alla sina kassar.

 En massa mammor blockerade vägen när jag kom ned på perrongen. Undrar varför dom uppträder i flock så här.

Det var knökfullt i vagnarna så jag nöjde mig med att fota och lät tåget passera. Väntade tills dess att det kom en tommare vagn. Passagerarna såg vänliga ut men det fanns ju inte bara plats för mig liksom.

 På bilden ovan är det nån i flyttartagen. Men var det så förståndigt att bära så här när man har med halskrage.

Sista bilden visar att småjyckarna är mycket varmt väldressade i vinterkylan. Nog mysigt att va jycke!

Det går faktiskt att gatufota under jorden. Men det är klurig belysning. Alla springer runt så fort att det är svårt att komma till skott. Men man lär sig.

Tufft liv för alla stockholmare som dagligen måste använda sig av tunnelbanan.

Sprintergubbe i hatt slår dam med käpp

"Sequentially Yours" är en favoritbok av Elliott Erwitt. Fotografen skildrar bisarra situationer i en dokumentär tidsföljd. Det ger en oslagbar dimension åt gatufotot som försvinner när bara återger enstaka bilder. De här fyra bilderna tog jag i rask följd på en plats i Budapest.

Eller så är bildsekvensen inte alls så rolig. Elliott Erwitt har i alla fall lyckats med sina bildserier.  Sensmoralen skulle annars kunna vara att man ska akta sig för att slå gamla damer i ett sprinterlopp. Det kan straffa sig.

Om man skulle försöka sätta en text till någon av Elliotts serier så skulle det bli en bisarr titel i stil med rubriken till det här blogginlägget.

Fy fasen för att folk ska behöva gå med käpp!

Ibland skrattar man åt alla äldre med sina rullatorer. De kräver utrymme på gatan. Ibland går det heller inte så fort.  Men vad är alternativet? Skröpligheten väntar alla med åren. Jag är glad att slippa se gamla med käpp här hemma i Sverige. I Budapest var det annorlunda. Inga rullatorer så långt ögat kunde se.

Visst ser det mer fotomässigt ut att gå med käpp. Redskapet har nog människor använt sen urminnes tider.    

 Två käppar med långsam framfart. En väska runt halsen för att ha händerna fria. En vanlig syn.

Den här kvinnan gick långsamt några meter åt gången. Fick sedan vila. Och göra ett nytt försök.Kanske det var okänsligt att ställa sig hukande några meter framför henne och fotografera. Ångrar i efterhand att jag inte bad om få ta porträttbilder.

Så onödigt det här är när det finns rullatorer och kanske eldrivna fordon. Om man har råd eller om samhället tillhandahåller hjälpmedlen förståss. I det gamla östblocket tvingas de äldre leva under mycket knappa omständigheter.

Budapest har i alla fall satsat på pensionärer genom att låta dem åka gratis på allmänna kommunikationer. Dessutom åker alla pensionärer gratis tåg i hela Ungern. Det gäller även EU-medborgare - också svenska pensionärer.