Rivet - vandring i svunnet Stockholm

Stadsbild och människor åldras snabbt. Snart är mina nytagna bilder historia. Tankar man får när man besöker utställningen ”Rivet” som  pågår sista veckan på Nationalgalleriet på Skomakargatan 3 - femtio meter från Stortorget i Gamla stan.

Här ställer Hasse Lindroth ut grafik och fotografier; Göran Josephzohn verklighetstrogna modeller. Det är ett par konstnärer som kompletterar varandra.

 Täppas Fogelström hedrade utställningen med besök (bor förresten i grannskapet i Gamla stan). Göran berättar och visar med hand på hand  en modell han byggt av ett kvarter i i gamla Klara. Taktil demonstration kallas det visst.

Hasse Lindroth har med kamera och grafik dokumenterat Söder i Stockholm. Som Hotell Göteborg vid Södra station, Tullhusen vid Stadsgården, Miljöer runt Medborgarplatsen, Danvikstull och Liljeholmens stearinfabrik.  Och mycket mera

Jag gillar Hasses sätt att dokumentera och levandegöra gamla stadsmiljöer. Engagerande konst. Något att till sig för den som intresserar sig för stadsmiljöer i förändring.

Å snart är ju mina bilder historia - som jag började blogginlägget med.

Som sagt utställningen pågår också denna vecka.

Italien runt med Leica M4

En Lecia M4 med Summicron 35 mm var i yngre dagar en följeslagare på resor. Laddad med Tri-X.  Det dög till det mesta i fotoväg. Men tyvärr – den genererade massor med lådor av film som jag aldrig orkat titta i. Men jag tröstar mig med att storheter som  Winogrand lämnade efter sig hundratusentals  bilder  bara på film och massor med oframkallade rullar. Nåt som eftervärlden tacksamt exploaterat och tjänat pengar på.

Men så fick jag en ingivelse att börja leta bland lådorna. Jag mindes att jag plåtat en katafalkvagn i Sorrento. En stor grann sådan dragen av åtta svarta hästar i full fart. Jag mindes att den for fram med ett öronbedövande dån på den stenbelagda lilla gatan. Två mörklockiga unga killar satt på vagnen. De blängde på mig där jag stod med min kromblanka Leica. Jag var den enda åskådaren. Det fanns ingen kortege eller andra som brydde sig om katafalken.

 Anledningen var att jag skulle lägga upp bilderna i den nystartade poolen ”Dödens grupp”. För så här grandiost som Italien far man inte till sista vilan här hemma i Sverige. Det är ju nåt att visa. Kanske det är gatufoto också.

Den svarta ramen är inte ditsatt i efterhand utan kanten utanför filmrutan. Nåt som jag kände för på den tiden.

Sista resan

Den formella klädseln på kuskarna är nog i vanliga fall hög hatt, lång kappa och vita handskar. Det har jag sett på andra bilder. Men här tar man lätt på det formella. Det var i juli och mördande hett också.

På bilden här så syns kistan innanför de glasade väggarna. En enkel kista med en utsmyckad kuliss i form av en rikemanskista.

Katafalkvagnen

Åtta svarta hästar med plymståndare i sina remlag i full fart var praktfullt.

Katafalkhästarna

På samma remsor hittade jag några andra bilder från Neapel i kategorin gatufoto.

Gatubild från Napoli

Den första bilden tog jag för att visa att alla italienska hundar hade munkorg. Och nästa bild är på försäljning av hundvalpar.

Valpförsäljning

Det här är 70-tal ska jag väl tillägga. Numera är man digitaliserad.