Gatufoto i Jack the Rippers fotspår

Jack the Ripper var en bestialisk seriemördare som i slutet av 1800-talet härjade i East End. Det är i hans hemtrakter jag brukar bo under  mina londonbesök.

Naturligtvis vandrar jag i hans hälar  i betydligt oskyldigare ärenden - nämligen gatufoto. På sin höjd kan gatufotografering förarga någon. Om man blir uppmärksammad brukar det oftast medföra leenden eller trevliga samtal.

Här ligger Brick Lane - ett populärt utflyktsområde fyllt med marknadsstånd, retrobutiker och matställen. Mycket graffitti ger sin prägel åt gatumiljön.

Den här gubben skulle kunna föreställa "Jack the Ripper".

En färgbild ger en glimt av graffitins kulörer. Ofta är påfallande estetiskt utförda.

Visst finns det turister. Men det är också gott om infödda Londonbor. Flera har berättat för mig att man gärna åker till Brick Lane i helgerna med kompisar för fynda något i butikerna och hänga några timmar på en bar.

 Damen på plats poserar inte. Bilden är en snaps taget från brösthöjd när jag går förbi.

Det kommer fler bilder från Brick Lane framöver. Nu håller jag på att packa resväskan för att åka till Krakow om några dagar och har förhoppningar på gott gatufoto.

Hotspot för gatufoto

Chans till bra gatufoton finns överallt. Ovanligt med riktiga "hotspot" där möjligheterna flödar. Saluhallen i Vegueta, Las Palmas, är ett sådant. Här vimlar det av genuina och originella människor.

Ortsbefolkningen samlas och diskuterar. Kanske gubben med syrgasapparaten berättar hur skönt det är att kunna andas.

I charkuterierna kan man köpa dagens macka. Massor med kött på en stor baquette - billigt.

Ofta fikade jag på någon av de många kafeerna. Inga problem att fota de övriga gästerna från bordet. Folk bryr sig inte om sånt. Noteras det får man bara ett leende tillbaka.

Spännande att kika in i affärerna.

Eller hos frisören - här kan man bli rakad på gammeldags vis.

Djupt imponerat av utbudet i saluhallen. Kvaliteten och variationen var klart överlägset Östermalmshallen i Stockholm. Prisnivån sådan att vanliga pensionärer kunde handla.

Knep för gatufoto

Det handlar om att obemärkt komma nära och fota. Jag brukar gå  fram till en person, ställa mig vid sidan om, vända mig mot vederbörande och ta bilden liksom i förbigående. Oftast är det höftbilder. Bäst resultat får man med småväxta personer som man kan ställa sig framför och plåta med kameran hängande som vanligt på bröstet.

Några bilder på en lagom småväxt man. Han stod i entrén till en marknad i Las Palmas. Han verkade vänta på någon och lade inte märke till mig i trängseln. Det gav mig tillfälle att ta en serie bilder.

Det här slaget av närgångna karaktärsbilder känns extra bra att få till.

I november kanske man ska sluta gatufotografera?

Mörkt och regnigt numera. Det var inte alls trevligt att släpa sig runt på gatorna i Stockholm. Och värre blir det väl för var dag som går. Ända fram till snön kommer.

Gick in på Åhlén vid Klarabergsgatan. Man måste passera genom parfymeriavdelningen i entrén. Alla skulle sminkas för Halloweenparty. Gillar den där sminkösen som kör med David Bowie stuket i ansiktet.

Nåja, alla damer satsade inte på den typen av make-up.  Det går att visa med den här bilden från Sergels Torg.

Och lite längre bort gick den här tjejjen, Kramade de sista dropparna ur en Red Bull. Osminkad för Halloween.

På Norrmalms torg demonstrerade det. Betraktade skaran med människor som skanderade ramsor. Det blev den här killen som fick stå för bilden. Han gillade det där med fanor.

 Fördelen av att hålla igång som de här grabbarna är att man håller sig varm. Och inte har dom tråkigt heller och deppar i höstmörkret.

Så bar det iväg till Gamla stan och Nationalgalleriet. Hasse Lindroth hade utställning - Stockholm i ljus och svärta. Det var mycket folk. 

Kanske köpa hans nya bok som har mycket att lära den som gillar att fota svartvitt. Man känner sig stå på samma sida med honom på något sätt. Många av hans bilder verkar ha kommit till under sena hösten. Stämningen är dov. Träden står avlövade och döljer inte gamla slitna byggnader. Och så finns det lite roliga figurer inlagda i bilderna.

Det par kända profiler på Nationalgalleriet. 

I Gamla stan finns det bra ställen att fika på! Det kan behövas något varmt i höstmörkret.

Det oplanerade gatufotandet

Att vara öppen för det oväntade tillhör gatufotandets utmaningar. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Vad som helst kan inträffa. Annars blir lätt så att man är på jakt efter vissa motiv. Snart blir fotandet en slentrian genom upprepningen.

Här kommer några exempel från en fotopromenad i Stockholm. Motiven är helt olika och för ovanlighetens skull finns det även med en färgbild.

 Från Biblioteksgatan. Jag fick syn på tjejjen som knappade på sin mobil och ställde mig vid väggen invid, satte en fokuspunkt på henne, inväntade killen som kom gående och tog bilden när han var i jämnhöjd med henne.Ingen upptäckte mig självfallet då man var så upptagna med sina bestyr att få kontakt med någon.

Vet inte riktig vad bilden handlar om - kanske om personer som inte får någon kontakt.

Motorcyklisten hade stannat för stoppljuset vid spårvagnens sluthållplats vid Sergels torg. Gillar att bilden blev så symmetrisk och att mannen tittar in i kameran. Valde ett dovt färganslag i bildredigeringen för att komma så nära det svartvita som möjligt.

Bilden handlar om en man som inte åker kollektivtrafik - till skillnad från folkmassan som står uppradad och väntar på att få åka till Djurgården.

 Den sista bilden är från Odenplan. Målningen på planket runt arbetsplatsen har en suggestivt fin målning. Jag satte mig på soffan några minuter på en soffa och plåtade  förbipasserande med bildidén att fingret skulle vidröra dem bakifrån. Väl hemma upptäckte jag att fingret på något sätt utforskade väskans innehåll.

Kanske en varning för ficktjuvar.

Gatufotandet verkar inte handla så mycket om kameran. Kanske mer om egna tankar och föreställningar, hur jag själv väljer att förhålla mig människor och placerar mig i gaturummet.