Fota folk man möter på gatan

Ibland fotar jag och snackar med främmande människor på gatan.  Turen var kommen till stadsdelen Nyfors här i Eskilstuna.  

Det hade precis slutat regna. Först stötte jag på det här paret på Nyforsgatan. Det var lite uppförsbacke. Jag frågade om jag kunde hjälpa till och dra rullstolen. Men fick svaret att dom ville streta på själva. 

Utanför ICA-butiken satt denne man. Drack kaffe och rökte. En personlighet verkligen. Hälsade och  bad om bild. Vi pratade lite om väder och vind. Han frågade hur länge gamla negativ höll sig som han hade i en låda. Och jag försökte ge besked. 

Lite längre upp på Nyforsgatan satt en man på rullator framför ett gäng jobbare som byggde en lekplats.  Slog mig ned på en plattrave bredvid honom.  Vi betraktade tyst skådespelet. Sen berättade han för mig allt vad dom gjorde fel. Mannen var förresten från Bosnien-Herzegovina. Förstod att han tillhörde de ”juggar” som arbetskraftinvandrade till Eskilstuna på femtiotalet.

Ett par grabbar kom fram till oss. Jag förstod att min kamera intresserade dom.” OK – jag tar väl en bild”, sade jag. Dagens charmigaste.

 ”Juggen” frågade grabbarna om de kunde busvissla. Han demonstrerade. Den ena killen var riktigt duktig medan den andre bara fnissade. Sen busvisslade vi allihop så gott vi kunde ett tag.

Fick sen ögonkontakt med några killar på en uteservering. De drack starköl och verkade trevliga. Dom undrade vad jag fotade. Berättade lite grann. ”Kom tillbaka klockan tolv i natt. Då vi ska slåss med somalierna utanför kebaben. Det blir fina bilder.” Ursäktade mig med att det inte riktigt var min grej även om det lät jättespännande. När jag lyfte kameran och bad om bild, dolde dom blixtsnabbt sina ansikten bakom halsdukar och huvor. ”Polisen jagar oss. Vi har fem år hängande över oss” , sa dom förskräckta. ”Ok, ni bestämmer om det blir bild eller ej”, svarade jag. Sen fortsatte vi prata. Nån bild har jag inte att visa således.  Allvar eller skämt – vet inte.

Besökta en asiatisk stormarknad i en källarlokal. Har aldrig varit där. Gick runt bland hyllorna och fann idel obegripliga livsmedel. Så långt det går från svenska köttbullar. Affären har sina kunder bland den stora grupp vietnameser i Nyfors som kom hit på 60-talet. Butikspersonalen verkade vara en storfamilj inklusive spädbarn. Tog en bild på en mamma och en farfar som fikade.

Snart började det regna igen. Sökte skydd inne på Järnvägstationen. Ställde mig vid ingången och tog lite bilder på folk med uppfällda paraplyer. Fick inte till någon toppenbild men den här får väl duga. Hon fick i varje fall en kul min när hon förstod att hon blev fotad.

Gör gärna själv såna här fototurer. Alla människor där ute väntar på lite uppmärksamhet.   

Leicaglimtar från Milano

Några smakprov på gamla bilder tagna med Leica M4 och Summicron 35 mm på 70-talet. Gillar egentligen inte Milano nåt vidare. För mycket stress och rätt ful.

När man släntrar runt i Vittorio Emanuele Gallerian iförd enkel turist outfit känner man sig som nåt ovälkommet katten släpat in. Alla moderiktigt perfekt klädda. Men gallerian är nåt extra. Tajta jeans med utsvängda ben var det som gällde då.

Ett par bekanta med ryggen åt går in i bild. En av de välklädda vänder sig om. Då kunde jag inte låta bli och knäppa.

Kanske man skulle passat på och gatufotat mer här inne. Kände inte för det. Men så fick jag syn på de här båda männen. Kommer ihåg att jag med en viss bävan ställde mig nån meter från dem med kameran under hakan. Baskern är iögonfallande. Men man såg en del av den här huvudbonaden i Milano. Kanske skuggar skönt i solen.

Den stora katedralen passade jag på att ta en bild av inne ifrån en annan galleria. Katedralen ett givet besöksmål men bilder härifrån visar jag inte. Tog motivet vill jag minnas med funderingen om Campari serveras i himlen.

Slottet Sforza var ett stort tråkigt museum men fick motivet lite roligare när det kom en mopedburen munk körande in i bild.

En reflektion - när man tar vykortsbilder så invänta trevliga förgrundsfigurer. Det blir en fin tidsdokumentation med åren.

Nåja ibland kan man göra undantag. Den här bilden på Brera galleriet gillar jag utan folk. Fick till bra dynamisk lutning och fin kontrast. Stod länge och måttade med kameran vill jag minnas. Men så var det helt folktomt här.

Nästa gång jag bloggar om Milano ska jag visa några bilder på den här mannen, som uppträdde i parken utanför Sforza,  och berätta lite om honom.

Men kolla in det moderiktiga åskådarna.

Öl och nunnor vid Fyrisån

Bloggen idag handlar om mycket. Men absolut inget om vad nunnor dricker. För en utomsocknes på tillfälligt besök i Uppsala är den intressant att betrakta folklivet runt Fyrisån. På ett område stort som några fotbollplaner kan man stöta på många olika människor.

När kvällsolen sänker sig bakom Slottsbacken ser man studenter ge sig ut på kvällens begivenheter. Om ett par är så här fint klädda måsta man fota.

Den student som inte har något sällskap måste ragga. Det finns väl olika raggar fraser.  Som här – Harru nån eld? Vet inte hur det hela avlöpte. När man fått sin bild går man raskt vidare. Så det kanske inte heller var nån raggning. Bara brist på tändare.

Raggar frasen - "Harru eld?"

Det dricks väldig mycket öl runt Fyrisån. Därför är det något mycket märkligt med nästa bild. Kan någon lista ut vad.

 En öl två glas

Det står två glas på bordet – men bara en ölflaska. Överallt har alla varsin ölflaska – och ibland två. Sånt här kan bara ske i en studentstad med sk fattiga studenter. Givetvis var jag tvungen att ta en bild som bevis.

De två grabbarna har inte hällt upp än. Jag tror dom först kommer att sitta en halvtimme och prata. Sen delar dom varligt flaskans innehåll med millimeterrättvisa i de två glasen. Sen njuter dom en timme. Osv. 

När dom blivit lite äldre så kan dom sitta så här och dricka stora klunkar. Men än så länge måste ölen rymmas inom studiebidragets begränsningar.

 Ölnjuterska

Nu till nunnorna.

Upptäckte en sådan på väg till den katolska kyrkan invid Fyrisån. Tänkte att henne måste jag fota. Hann upp nunnan vid ingången till kyrkan och bad om bild. Hon hade just hämtat in posten och ser lite forskande på mig på bilden. Sedan hade vi en trevlig pratstund.

Upptäckte två damer sysselsatta med trädgårdsarbete inne på gården bakom kyrkan.

”Visst har vi en fin oas här vid kyrkan mitt inne stan” sade nunnan. Jag ville ta en bild. Men hon protesterade. ”Fotografera istället den här flickan. Hon är så vacker och tycker om att bli fotad”.

Det finns mycket att upptäcka i en stad på nära håll.

Rivet - vandring i svunnet Stockholm

Stadsbild och människor åldras snabbt. Snart är mina nytagna bilder historia. Tankar man får när man besöker utställningen ”Rivet” som  pågår sista veckan på Nationalgalleriet på Skomakargatan 3 - femtio meter från Stortorget i Gamla stan.

Här ställer Hasse Lindroth ut grafik och fotografier; Göran Josephzohn verklighetstrogna modeller. Det är ett par konstnärer som kompletterar varandra.

 Täppas Fogelström hedrade utställningen med besök (bor förresten i grannskapet i Gamla stan). Göran berättar och visar med hand på hand  en modell han byggt av ett kvarter i i gamla Klara. Taktil demonstration kallas det visst.

Hasse Lindroth har med kamera och grafik dokumenterat Söder i Stockholm. Som Hotell Göteborg vid Södra station, Tullhusen vid Stadsgården, Miljöer runt Medborgarplatsen, Danvikstull och Liljeholmens stearinfabrik.  Och mycket mera

Jag gillar Hasses sätt att dokumentera och levandegöra gamla stadsmiljöer. Engagerande konst. Något att till sig för den som intresserar sig för stadsmiljöer i förändring.

Å snart är ju mina bilder historia - som jag började blogginlägget med.

Som sagt utställningen pågår också denna vecka.