Ogillar Graffiti!

Vem älskar graffiti som förfular stadsmiljön? En del vill se den som konst. De flesta ser det som en kriminell verksamhet som bör elimineras och bestraffas. Men det finns vacker väggkonst med uttrycksformer nära graffitin.

Brick Lane i östra London  stoltserar med sådan graffiti. 

Ibland undrar man var gränsen går mot högklassisk konst. Som den här bilden. "The death of Ego" är den suggetiva titeln på verket. Den kvinnliga konstnären arbetade snabbt och målmedvetet. Jag fick intrycket av att delar av målningen var planerade men lika mycket spontant tillkommet.

De här två grabbarna jobbade i en annan stil och fick till en anslående närvaro i sitt porträtt. Det här måste vara betällningskonst där husägaren ger konstnärerna bra ersättning.

En fullbordad målning  av Banksyliknande karaktär på en garagedörr. Står det "Fight no animals testing" på kassen?

 Det är kul att en gatufotograf får dokumentera riktiga konstnärer i arbete.

Publiceras som gatufotograf i Japans största fototidning

Kontaktades av en medarbetare på Capa Camera. Han hade sett mina bilder på deviantArt och ville skriva en stor artikel. Det kändes hedrande då Capa Camera tydligen är Japans största fototidning.

Det blev tre helsidesuppslag i tidningen. Bildurvalet gjorde Capa Camera efter de fotografier som jag lagt upp på deviantArt. Där har bilderna har blivit rätt många vid det här laget.

Först publiceras bilderna i den kinesiska upplagan av tidningen och sedan eventuellt i den japanska. Tyvärr fattar man inget av textinnehållet i artikeln men vi kommunicerade på engelska givetvis. 

Dessutom betalar tidningen ett rejält honorar för min medverkan. Det är man inte van vid.  Fototidningar och konstmagasin där jag medverkat brukar inte betala ett öre. Annorlunda är det givietvis när man kontaktas för konkreta fotouppdrag.

Här följer bilderna som Capa Camera valde ut och publicerar. Smickrad av bildurvalet som jag känner speglar olika sidor av mitt gatufotande.

Den första bilden "Supervisor" presenteras stort på ett uppslag på två sidor."In Berlin inside the German Bundestag I looked up into the ceiling. Was stunned by the architectural lines and the little man who seemed to rule the whole scene. Given permission to several societies around the world working against the Surveillance Society to use this picture in their work."

En bild "Art Dealer" från en antikmarknad i Budapest som jag tog när jag gick förbi ett stånd.

"The Flea" kan man kalla den här bilden som är tagen i Rom. Vi väntade på bussen tillsammans.

"Boy and Dog" skildrar cafélivet på en gata i Paris.

"Underdog" är en slags "Elliot Erwitt bild" som jag upptäckte i London. Stack ned kameran under parksoffan och tog bilden.

"Fakir Fashion" är en slags modebild från Rom.

"Feeding Time" från Las Palmas.

Slutligen en bild "Mixed Legs" från Rom med Fontana di Trevi i bakgrunden.

Gillar det fina urvalet som presenterar väl urbana europeiska perspektivet för en kinesisk eller japansk publik.

Alla de här bilderna har jag lagt upp i gatufotopoolen - några av bilderna har blivit väl kommenterade, några har fått enstaka kommenterar och ett par inga alls. Preferanserna hos olika publiker varierar som vanligt.

Ibland funderar man över en gatubild

Ofta väcker en bild frågor som sätter fart på fantasin. Det finns inga svar - de som agerade i bilden är långt borta och omöjliga att spåra. De har nog själva glömt bort vad som hände. Det var vare sig viktigt eller intressant. Bara hos fotografen och kanske hos betraktaren väcker det tankar.

Här står en man med ett stort träd och pratar med en polis. Bilden är från Rom och tagen i våras. Kanske ett alldagligt samtal. Polisen undrar vänligt om trädet är tungt eller så. Eller så är något mer dramatisk i görningen.

En bild från Krakow från i början av september i år. Den unga damen har vingar. Hon har en tankfull min och ser trött ut. Men varför den underliga klädseln? Kanske hon väntar på någon. La upp bilden i gatufotopoolen för ett par dagar sedan.

Åtminstore jag undrar vad flickan tänker på. Hon har hittat en bekväm om än annorlunda plats vid en av de stora pelarna vid Peterskyrkan i Rom att vila på. En bild från i våras.

Oftast förklarar en bild sig själv. Det finns inga lösa trådar som behöver knytas ihop - det föder inga reflexioner eller sätter fantasin i rörelse.

Klasskampens kamp

Den våldsamma anarkistgruppen "Class War" slog till förra helgen mot ett hipsterställe i Brick Lane. Det fick stor uppmärksamhet. Tidningar över hela världen skrev om det. Varför gjorde man hipster till måltavla för gentrifieringen i East End?

Jag berättade om den saken i mitt förra blogginlägg och visade några bilder från Brick Lane

Till helgen planeras en ny demontration i East End. Den här gången mot sexuellt våld mot kvinnor. Målet är ett museun om Jack the Ripper som anarkisterna vill stänga.

Jack the Ripper är ett fingerat namn på en mystisk mördare som härjade i slutet på 1800-talet.  En rad bestialiska kvinnomord skedde i Whitechapel. Man lyckade aldrig finna gärningsmannen trots allt polisarbete och alla spekulationer.

Själv tycker jag ett museum av det här slaget är motbjudande. Men jag orkar ju förstås inte heller se våldsfilmer och än mindre läsa deckarromaner där våldet förvandlats till underhållning. Överdrivet blödig med andra ord. 

Frågan är om en anarkistgrupp har rätt att utöva våld för stoppa ett museum av det här slaget. Nu har ägaren gjort ett upprop till allmänheten att ställa upp i en  demonstration mot anarkisterna och till stöd för museumet. Det laddas med andra ord upp för mycket bråk i helgen.

Under mina besök i London brukar jag bo i det här området. Därför känner jag mig lite berörd av som händer här.

Och på måndag är det dags igen. Vid ankomsten får jag väl hälsa på "Jack the Ripper" och kolla om det finns något kvar av stället. Nästa helg är jag kvar i London. Ska väl ha koll på klasskampens planer. Nya upplopp är kanske på gång.

En bild på glada försäljare på Brick Lane där klasskampen slog till förra helgen. Några öl på pallen mitt i bild förklarar fröjden.

En besökare på Brick Lane med ett shoppingfynd.

Ännu en bild från det senaste besöket i London. Ett budskap som rymmer en del sanning.  Mannen i baskern var inte anarkist som levererade något hot.  Det var en fridfull herre som var djupt oroad över tidens skeenden. Nog är vi alla lite oroade idag.

Hata alla hipsters

Hipster är som olyckskorpar. Om de flockas på en plats stundar ofärd. I London förstår folk detta. I helgen ägde kravaller rum på Brick Lane i Östra London. Demonstranterna sprutade rödfärg på ett matställe där hipster betalar hutlösa 58 kronor för en skål med flingor.

Demonstrationerna skedde för att uppmärksamma områdets gentrifiering. Gentrifiering (av engelskans gentry, ungefär herrskapsklass) står förr en social statushöjning av ett område.   Den sker genom påkostade nybyggen eller genom nyinflyttning av invånare med betydligt högre inkomster än den ursprungliga befolkningens.  

Vad som händer vid Brick Lane intresserar mig. Jag brukar bo billigt här i närheten när jag är i London. Självfallet motsätter jag mig all gentrifiering. Jag vill kunna bo billigt här i framtiden också.

Bara en kvarts promenad västerut från Brick Lane tornar Citys jättelika skyskrapor. Där är miljön futuristisk och skrämmande. Det är den närheten som utgör skäl att oroa sig för Brick Lanes framtid. Inte på förekomsten av hipsters eller på priset för en skål flingor. Men det är kanske tecken i tiden på vad som väntar.

Har bekanta som umgås i hipsterkretsar i London. De gillar att åka ut till Brick Lane i helgerna för att träffa bekanta, kolla vintagekläder. Äta och dricka ett par öl.  Huset kring Brick Lane är låga och byggda av tegel. Miljön är genuint sunkig.  Det är mysigt helt enkelt.

Lokalhyran för alla småbodar längs Brick Lane måste vara minimal för kunna ge intäkter från försäljning av lite udda prylar.  Men om några år är de kanske ersatta med lyxbutiker.

En lumpbod av ett slag man bara hittar vid Brick Lane i London.

Här säljs vintagekläder av säljare som samlats i några gamla byggnader som utgjort ett bryggeri.

Utomhus hittade jag det här yngre paret - alla försäljare är inte pensionärer, men väldigt många.

Så några bilder på människor längs Brick Lane.

Många gubbar bara sitter längs husväggarna. Sitter dom här tillräckligt många år och tillräckligt ofta blir dom upphöjda till profiler har jag förstått.  De är glada att bli uppmärksammade av fotografer och tackar alltid för en bild.  Men det här ingen sådan figur.

Den här mannen hade fått framhjulet knäckt.

Det finns gott om frisörer vid Brick Lane där det flockas hipsters som väntar på att få sina skägg ompysslade. Frisörerna är invandrare från Pakistan och priserna hålls låga.  Området är multikulturellt i högsta grad och många lever under blygsamma förhållanden.

På Söder i Stockholm har gentrifieringen fullbordats. Här dominerar hipsters gatubilden. Mindre välbeställda har fått lämna innerstaden och förpassats till Stockholms ytterområden.