Det kriminella bildutnyttjandet på nätet är hejdlöst!

Idag vill jag visa min kanske  mest stulna bild på nätet. Lite småförbannad blir man över sånt här. Folk över hela världen lånar bilder utan att be om tillstånd eller att ange vem som är fotograf.

För några år sedan tog jag en serie bilder i Götgatsbacken. Ett par bland åskådarna började spontant dansa till en jazzorkester. Det var härligt sommarväder och stämningen kanon. Jag skrev ett blogginlägg om händelsen med fyra bilder. 

Jag har sen inte tänkt mycket mer på den saken förrän det nyligen damp ned en kommentar till blogginlägget från någon som kallar sig  "Sep"

Hehe, AWESOME. So many years after date, i find this post. I'm the dancer, and the girl is Arianne. She's French but lives in Belgium. I'm Belgian, from Ghent. We're definately dancing The Lindy Hop. In fact we were in stockholm, because we just came from Herrang Dancecamp, one of the most known swingdancefestivals in the world! NIce captures of this moment! I still remember it.

Do you know that several organisers around the world have used this picture? And that it's hanging printed - really big - in a caffe in Greece! Somebody told me recently. Nice to have this memory... it was in the beginning of my dancecarreer. In meanwhile it's almost a full time job :) keep on capturing, you're doing awesomely!

Naturligtvis blev jag glad över hälsningen. Men också betänksam.  Blogginlägget hade lästs 3245 gånger - vida mycket mer än någon annan bloggpost jag skrivit. Smickrande givetvis.

Sen gjorde jag en bildsökning på en av bilderna. Jag fann att den använts otaliga gånger världen över. Främst i kommersiellt syfte för att göra reklam för danskurser och liknande. Själv har jag inte tjänat en krona på gatufotande - men många andra gör det tydligen!

Ingen har någonsin varit i kontakt med mig angående användning av bilden. 

Vad gör man - jo, en ny redigering för att förbättra bilden, sänkte kvaliteten på bildåtergivningen för nätpublicering och satte in en ordentlig adress till upphovmannen på EXIF-data. Kanske någon bildnyttjare framöver hör av sig. Igår lade jag ut bilden på DeviantArt för att sprida den ännu mer.

Så ännu en bild  från Götgatsbacken.

Dricka öl, sippa kaffe, sörpla glassdrink?

Vätskeintaget är viktigt under en stadspromenad. Valet av dryck är individuellt och det speglar på många sätt en människas personlighet. Som gatufotograf har jag massor med bilder på människor i stadsvimlet som inmundigar drycker.

För ovanlighets skull en bild i färg. Skälet är att damen är positivt färgstark och unnar sig en rejäl paus. Det är inte bara öl som gäller utan även en cigarett.

Kaffe dricks ofta på språng. Det där med lock på muggen är nödvändigt för det ambulerande intagandet. Visst verkar hon stressad och spanar efter en lucka i den täta trafiken för att rusa över gatan.

Dam med glassdrink. Viss är hon avslappad och verkar njuta.

Egna preferenser?  Medför alltid kaffetermos och vattenplunta.

Bedräglig medicin säljs med mördande reklam

 Reklam om konstiga behandlingar och mediciner tycker jag man ser allt oftare. Under mina promenader i London upptäckte jag många butiker som tillhandahöll kinesisk medicin med skyltfönster fulla med beskrivningar av olika åkommor och hur de botas effektivt.

Det kom alltid ut en leende dam ur butiken och vinkade inbjudande när jag stod och läste på reklamen. Då flydde jag huvudstupa rädd för att komma under något osunt inflytande

Naturligtvis är sådan här behandling kontraproduktiv om den leder till att någon avstår från att söka riktig läkarbehandling.

Ett enkelt råd att kurera sig själv är  att sluta röka. En säker väg till bättre välbefinnade.  De här två damerna passerade jag på Trafalgar Square.

Kanske det finns någon kinesisk medicin som skulle kunna hjälpa dem?

Gatuhypnos - finns sånt?

En person lär kunna försänkas i djup trance genom så kallad hypnotiskt påverkan. Det har jag i varje fall sett på film. Om det går i verkligheten har jag ingen aning om. 

Den här bilden tagen i vimlet på Oxford Street i London fick mig i varje fall att tänka efter.  Den sovande mannen satt som förstenad vid busshållplatsen och var försänkt i någon slags onormal dvala. Han var prydligt klädd, försedd med paraply och verkade inte vara påverkad av starka drycker.

Väl hemma så upptäckte jag handen som pekade på mannen. Först tänkte jag beskära bort den som ett störande element.  Men då sådant är mot min önskan att vara dokumentär lät jag den vara kvar.

Alla till synes störande eller ovidkommande detaljer i gatufoto är betydelsefulla för helhetsuppfattningen. Somliga fotografer tycker "clean frames" är viktiga för en bild och inga störande detaljer får finns längs kanterna.  Skolboksmässigt menar jag och hyllar principen "busy frames". En hand i kanten är helt OK.

Kanske bilden visar ett fall av gatuhypnos. Kanske den sovande mannen egentligen står under påverkan av en dold hypnositör till vänster? Osannolikt eller sant?

Det är inte ovanligt att man ser sovande människor här var i gatuvimlet i London. Som på den här bilden där mannen mes säkerhet bara drabbat av vanlig trötthet.

Monty Python firar 40 års jubileum

Engelsk humor är bäst. Särskilt alla oförglömliga filmer och sketcher med Monty Python gänget. Nu i oktober firas 40 års jubileum av filmen "Monty Python and the Holy Grail" . Kanske man borde köpa en dvd-box att pigga upp sig med i höstmörkret. Eller besökt något event i London klädd som sin favoritfigur i filmen.

Hur skulle jag själv klä mig? Kanske i mörk kostym, plommonstop, paraply och förflytta sig i klassisk "silly walk" stil.  Det är kanske en riddarrustning som gäller. Filmen handlar ju om kung Arthur och hans riddare som ger sig ut på en låg-budget resa (de har inte ens råd med hästar)  i sökandet efter den heliga Gral.

Framför Eros statyn på Picadilly Circus hittade jag i alla fall kung Arthur och hans käcka riddare.  Inte samma gäng som spelade in filmen 1975.  Originalmedlemmarna  lever fortfarande - åldrade, grånade och fetlagda.

I alla fall är jag särskilt glad för den här bilden.