Svårt att hålla vikten vid gatufoto

Gatufoto ger bra motion då man tvingas till långa promenader i jakt på intressanta bilder. Trötthet och hunger är ständiga följeslagare. Överallt möts man av serveringsställen som frestar med läckra kaloriintag. Att hålla viken kan då bli ett problem.

Cupcakes är till exempel bra mellanmål. Men kanske inte så nyttiga ur hälsosynpunkt. Särskilt inte om man tänker hålla vikten.

Damen fyller här disken med nybakade  bakverk. Man gräddar en saftig fet sockerkaksdeg i pappersformar och spritsar toppar ovanpå med olika innehåll. Banan, nougat och hasselnöt på de närmsta kakorna. De är viktigt att kakorna gräddas på plats så att kunderna lockas med härliga dofter.

Håller kameran nära disken och tar en bild. Utanför bild står föräldrar med barn på kö för att handla. 

Men den här gången motstod jag frestelsen att handla.

På fotoklubben talade någon om för mig att jag måste komma igång ordentligt med gatufotandet i år för att gå ned i vikt.

Börjar det bli för mycket rökförbud nu?

I sommar blir det förbjudet att röka på uteserveringar, lekplatser, busshållplatser och järnvägsperronger. Ett obetänksamt beslut av våra politiker och förmyndare. Röker inte själv men anser att det måste finnas plats för alla människor i vårt samhälle - även för rökare.

Det har redan dykt upp artiklar i tidningar från opinionsbildare som anser att det nu är dags att förbjuda all rökning utomhus. Säkerligen kommer våra politiker att också nappa på ett sånt förslag.

Tyvärr skapar sådana beslut politikerförakt.

Vem ska övervaka och straffa rökande lagöverträdare? Restaurangägarna tvingas väl se till att rökförbudet efterlevs. Annars dras väl utskänkningstillståndet in. Men är det polisen som ska jaga rökare på hållplatser och perronger? Tror väl att dom har viktigare uppgifter.

En bild på några som gillar rökning. De kommer nog att fortsätta röka många år trots alla förbud. Bilden är tagen på Hötorget i Stockholm. Tog bilden obemärkt snabbt från höften vid förbigåendet.

En killes dödsförakt

Sergels torg i Stockholm. Häpen betraktade jag den här killens övningar med brädan.  Han laddade upp fart på gångbanan för att kunna kasta sig ut i ett hopp över trappen. Och landa nedanför trappen på brädan efter att den hade roterat ett varv i luften.

Han gjorde många försök som misslyckades varje gång. Efter språnget störtade han i gångbanan, rullade runt flera varv. Reste  sig upp obekymrad och oskadad.  Och gjorde ett nytt försök.

Givetvis bar han inga som helst skydd. Annars har man sett brädåkare med hjälm, knäskydd, armbågsskydd, handskar mm. Förståndigt om man ska ta sig fram med ett sånt här fortskaffningsmedel. Livsnödvändigt om man ska utföra halsbrytande konster.

Övervägde för ett ögonblick att prata förstånd med grabben. Påpeka att han skulle kunna slå ihjäl sig eller skada sig så allvarligt att han fick tillbringa resten av sitt liv som handikappad i rullstol.

Ääh - sedan jag tagit några bilder gick jag därifrån utan att säga ett ord.

Saknar det gamla Clas Ohlson

För länge sedan var Clas Ohlsons katalog en upplevelse för varje pojke att bläddra i. Den var fylld av bilder på verktyg, byggsatser och prylar man kunde drömma kring. Det var en hobbykatalog för pojkar i alla ålderar. Någon gång gjorde man en beställning hos Clas Ohlson också.

När man blev äldre var det kul att titta in på deras varuhus i Insjön i Dalarna när man hade vägarna förbi. Men ett affärsbesök är inte längre samma upplevelse när deras butiker finns i varenda stad. Och det där med prylar är man verkligen trött på.

Naturligtvis en framgångssaga - från ett enkelt postorderföreta till en hel butikskedja. Det har inte blivit av att besöka "Clas Ohlsson museet" i Insjön och återuppliva minnen. Någon gång ska det väl bli av.

Bilden är från Drottninggatan i Stockholm.

På spaning efter snösvängen

Igår var stan täckt av ett nytt lager snö. När jag halkade in till centrum i min bil märkte jag att ingen snöröjning ägt rum någonstans. Märkligt.

På eftermiddagen kunde jag ta en promenad på nån timme i stans centrum.  Jag pulsade enträget fram i snön och njöt av den vackra vintern. Härligt. Men ingenstans syntes spår av nån snöröjning.

Men så plötsligt såg jag snöröjningen. En ensam gubbe med en snöskyffel som skottade rent från snödrivor vid ett övergångsställe.  Snödrivorna vid vägbanans kanter är inte resultatet från någon snöplog utan de  är uppkörda av trafiken.

Snödjupet var inte värre än att en cyklist kunde med möda ta sig fram. Den här äldre damen stretade på min sin rullator i något ärende som hon var tvingade att utföra trots snöfallet.

Så egentligen klarade sig trafikanterna - bilar, bussar, cyklar  och gångtrafikanter.

När jag efter en stund kom tillbaka samma väg satt snöröjaren och vilade sig i sin lilla pickup och kollade mobilen.