Schack utomhus

Nu har våren kommit. Schackgubbarna sparkar igång sina matcher i Kungsträdgården. Ibland stannar jag till för att kolla in spelet. Tar mig aldrig tid att följa ett game mer ingående.

Hade en morbror som på gamla dagar tillbringade mycket tid att spela här. Och vintertid med schackgängen i Kulturhuset. Han var ogift och levde ett isolerat liv. Mina två fastrar och en farbror i Stockholm träffade han sällan. Själv såg jag honom knappast alls.

Har en känsla av att många gubbar här är i samma situation.

Min morbror berättade för mig att det var den här gemenskapen som fick honom att orka med när det kändes lite tungt.

Två gubbar i full fart på plats i Kungsträdgården.

Jag vill ha en scooter!

Som yngre var det scooter som gällde för mig. Den var lätt att ta sig fram i stockholmstrafiken med. Jämfört med bil eller motorcykel.

Man körde iförd vanliga gångkläder och oftast utan hjälm. Inget säkerhetstänk alls och inget lagkrav på hjälm heller.

Blir nostalgisk av att se de här små tvåhjulingarna i trafiken. Så behändiga och smidiga. Särskilt i rusningstrafik.  Numera gäller ju att motorfordon ska vara så skrymmande  som möjligt. Helst suvar stora som bussar och framförda av ensamma förare.

När jag passerade övergångsstället passade jag på att ta en bild på det här paret som väntade på tur vid stoppljusen.

Är lite osäker om jag skulle våga köra scooter idag. Kanske bäst att tygla sina önskningar och hålla sig till bil. När apostlahästarna inte räcker.

Gillar inte skyddshjälm heller.

Tar bara kvinnor selfies?

Ofta ser man kvinnor som poserar i grupp. Lägger ned stor omsorg på att ta selfies. Kanske för att ha som minne i sin dagbok. Eller för att visa på Instagram vilka man umgås med. Stärker utan tvekan egot och gruppkänsla. Främst en kul grej.

Aldrig ser jag män göra samma sak. Kanske jag har fel och bara varit ouppmärksam under mina stadspromenader när jag konfronterats med fenomenet "gruppselfies". Män är verkar annars vara mer anspråkslösa varelser.

Själv tar jag aldrig selfies.  Kanske hör samman med åldern. Men ibland saknar jag självporträtt i mitt bildflöde. Vore kul att ha i minnenas bank. Och jag har inget Instragramkonto.

Svårt att undfly valet!

Kopplade av på en parkbänk på Stureplan i Stockholm. Oväntat dyker EBT upp på en liten scen. Den första partiledare som jag skådat utanför Tv-rutan.

Utan tvekan den snyggaste av alla  våra partiledare.

Oavsett vad man tycker om partiernas politik. Somliga partiledare är faktiskt rätt fula.

En åskådarbild. Konstaterade att det var gott om kvinnliga EBT-kopior här.

Efter framförandet packade valarbetare snabbt ihop scen, flaggor, högtalaranläggning och rubbet.

De  vanliga trafikljuden och tog över Stureplan på nytt.

Konstig gubbe vid butik II

I förra inlägget visade jag reklamgubbar vid ett par butiker som kommit på plats under våren. Nu kommer jag till stans fulaste reklamgubbe. Egentligen en vit dam och i jätteformat. Den står i entrén till Moodgallerian på Regeringsgatan.

Som alla reklamgubbar är den extremt ful och avsedd att fungera som ögonfång. Samtidigt lite rolig.

Vid ingången finns en butik "Yellow Corner" som säljer fotografisk konst. Där brukar jag ibland hänga några minuter. Det finns stora inramade kommersiella bilder som kanske inte engagerar så mycket. Dekorativa i alla fall. Om man gillar sånt.