Vad fångas med två sopskyfflar?

Ibland händer att man fotograferar saker man undrar över i efterhand.

Det här utspelade sig igår på Fristadstorget. Försedd med två sopskyfflar med långt skaft fångade en man in något i bassängen. En liten kille hjälpte till. Man kan bara gissa så här i efterhand vad det var.

En sopskyffel påför man med en sopborste diverse fasta föremål på ett golv. Så gör vi alla fall här hemma.

Egentligen skulle man frågat. Nu är det så att gatufotografen har rollen av att vara en anonym betraktare. En fluga på väggen. Avbildar bara och ställer inga frågor.

Man får tänka sig för när man ska sitta på en soffa.

På stan med kameran brukar jag välja sittplatser med god uppsikt över folklivet. Men man får tänka sig för. I Coronatider måste man ju hålla avstånd.

Mannen på bilden hade slagit sig ned på en av mina favoritplatser. Tveksam att sätta mig bredvid honom. 

Upptäckte en poster med ung dam i bakgrunden.  Det fick bli en bild. Sen gick jag vidare.

Man kan istället välja att gå runt med god fart hela tiden. Hålla koll på omgivningen - människor och miljö. Daido Moyorama - den japanske gatufotografen - liknade sig vid en herrelös hund som planlöst vandrade runt hela dagar. Utforskade alla sidogator och bakgårdar. Fotade allt av intresse. Mängder av bilder. Så har han gjort hela sitt liv. Över åttio år idag.

Nu är det strålande bärtider

Bärsäsongen är inne. Finns mycket att skörda ute i skogen. Men de mesta bären blir oplockade. Billig utländsk arbetskraft kan inte komma hit och jobba. Pandemi.

Samtidigt finns det mängder av arbetslösa svenskar - som inte kan eller  vill ta sig an dessa uppgifter.

På Fristadstorget har jag ofta har jag sett det här paret som säljer blåbär och lingon. Hela dagen ägnar dom sig också  åt att också rensa bär. Omgivna av travar  med stora plastbackar fulla rensade respektive orensade bär.  Ovanpå ett underlag filtar för att inte sprida skräp över torget.

En sysselsättning som kräver koncentration, flinka fingrar och uthållighet. Timpenningen är nog inte särskilt hög.

Själv har jag funderat på att ge mig ut i lingonskogen. Vore härligt att fylla en rad stora Höganäskrus med sylt. Det gjorde vi för länge sen. Men har blivit för bekväma med åren. Krusen står tomma uppe på vinden.

Barn på stan

Vid lunchtid igår promenerade jag längs Kungsgatan i Eskilstuna. Plötsligt dansade två barn framför mig. Vet inte var de kom ifrån.  Kameran hängde som vanligt runt halsen. Automatiskt tog jag några bilder.  Efter några sekunder ropade barnens mor på dem. Och de  var försvunna ur synfältet.

Väl hemma upptäcktes att jag lyckats fånga dem på bild. Bra att man har skaffat en liten Fuji x-100v för såna här situationer. Min gamla tjockkamera hade inte ens fått följa med på promenaden.

Var försiktig att åka buss!

På tv är det mycket om faran att åka buss under pandemin. Särskilt i rusningstider. Och framför allt i Stockholm. Allt som händer i Sverige - händer bara i Stockholm. Enligt statliga televisionen.

Men här kommer en beskrivning om bussåkandet i landsorten.

Centrala varningssignalerna intryck. Mitt bussåkande inskränker sig till mitt på dagen. Det underlättas av att kommunen ger oss pensionärer gratis åkande mellan nio och två. Samt hela helgdagar.

Jag placerar mig på tryggt avstånd för alla avstigande när jag ska kliva på. Hoppar in på bussen i stund innan dörrarna går igen. Försöker hitta en isolerad plats så långt ifrån andra resande som möjligt. Sen undviker jag att med händerna röra vid alla handtag och stänger ombord. Det går bra.

När jag vid lunchtid väntade på bussen hem tog jag den här bilden. Bara vi två som klev ombord. När hon steg på där bak så valde jag mittdörrarna. Bara tre andra passagerare fanns ombord. Det kändes betryggande.

Borde väl ta bilen men bussen är enklare.