Ofrivillig popvideofotograf

Behöver hjälp med identifiering av en popidol!  Plötsligt stod jag framför häftiga dansare i Stockholm. Instinktivt kastade jag upp kameran, försökte hänga med i rörelserna och tog en räcka bilder.

Det här är vad jag såg på Norrmalmstorg.

 Mannen till höger är ingen dansare. Han bara gick förbi och brydde sig inte.

Fortsatte Biblioteksgatan upp. Men dansarna följde mig efter mig på gatan.

Några bilder till på samma plats.

Fortsatte uppåt Biblioteksgatan. Dansarna följde efter. Först skulle sångaren dansa i den gamla biografentren.

Sen var det full fart ute på gatan igen.

Jag skyndade upp mot Östermalm. Såg inget mer av dem. Så här efteråt skulle det vara kul att veta vem denne kille är.  Dansa kunde han verkligen.  Om han kunde sjunga veta jag inte - han mimade han hela tiden till musiken. Och vad sången heter vet jag naturligtvis inte heller.

Kan någon hjälpa mig?

Hotspot för gatufoto

Chans till bra gatufoton finns överallt. Ovanligt med riktiga "hotspot" där möjligheterna flödar. Saluhallen i Vegueta, Las Palmas, är ett sådant. Här vimlar det av genuina och originella människor.

Ortsbefolkningen samlas och diskuterar. Kanske gubben med syrgasapparaten berättar hur skönt det är att kunna andas.

I charkuterierna kan man köpa dagens macka. Massor med kött på en stor baquette - billigt.

Ofta fikade jag på någon av de många kafeerna. Inga problem att fota de övriga gästerna från bordet. Folk bryr sig inte om sånt. Noteras det får man bara ett leende tillbaka.

Spännande att kika in i affärerna.

Eller hos frisören - här kan man bli rakad på gammeldags vis.

Djupt imponerat av utbudet i saluhallen. Kvaliteten och variationen var klart överlägset Östermalmshallen i Stockholm. Prisnivån sådan att vanliga pensionärer kunde handla.

I november kanske man ska sluta gatufotografera?

Mörkt och regnigt numera. Det var inte alls trevligt att släpa sig runt på gatorna i Stockholm. Och värre blir det väl för var dag som går. Ända fram till snön kommer.

Gick in på Åhlén vid Klarabergsgatan. Man måste passera genom parfymeriavdelningen i entrén. Alla skulle sminkas för Halloweenparty. Gillar den där sminkösen som kör med David Bowie stuket i ansiktet.

Nåja, alla damer satsade inte på den typen av make-up.  Det går att visa med den här bilden från Sergels Torg.

Och lite längre bort gick den här tjejjen, Kramade de sista dropparna ur en Red Bull. Osminkad för Halloween.

På Norrmalms torg demonstrerade det. Betraktade skaran med människor som skanderade ramsor. Det blev den här killen som fick stå för bilden. Han gillade det där med fanor.

 Fördelen av att hålla igång som de här grabbarna är att man håller sig varm. Och inte har dom tråkigt heller och deppar i höstmörkret.

Så bar det iväg till Gamla stan och Nationalgalleriet. Hasse Lindroth hade utställning - Stockholm i ljus och svärta. Det var mycket folk. 

Kanske köpa hans nya bok som har mycket att lära den som gillar att fota svartvitt. Man känner sig stå på samma sida med honom på något sätt. Många av hans bilder verkar ha kommit till under sena hösten. Stämningen är dov. Träden står avlövade och döljer inte gamla slitna byggnader. Och så finns det lite roliga figurer inlagda i bilderna.

Det par kända profiler på Nationalgalleriet. 

I Gamla stan finns det bra ställen att fika på! Det kan behövas något varmt i höstmörkret.

Stöd Stockholm Stadsmission

Besökte  Stadsmissionens sommarkollo i Vännebo vid Stallarholmen för några dagar sedan. En fantastiskt fin och somrig upplevelse. Invid Mälaren där Sörmland är som vackrast . 

I Stockholmsområdet bor många familjer med barn som inte har någon möjlighet att byta miljö under sina ferier. Därför bedriver Stockholms Stadsmission ett barnkollo där barnen under tio dagar får leka, bada och vila sig från sin vanliga miljö.  

En barngrupp består av cirka 20 barn i åldern  9 till 12 år.

 Välkommen till Vännebo säger personalen.

Några barn finns inte med på bilderna då man nyligen har infört strikta regler för fotografering av barn. Den här bilden kanske kan publiceras då avståndet till barnen är långt. Tills vidare är deltagarna i fotbollsmatchen blurrade.

Bilden visar i alla fall det fantastiska läget med hundra meter till Mälaren.

Här är badplatsen intill.

Etty par bilder från fotbollsmatchen. Naturligtvis kunde jag bara fota barnledarna och inte barnen. Ledarnas entusiasm visar att alla hade kul.

I matsalen hittade jag ett litet konstverk i vardande - ett fräknigt och leende monster.

Själv var jag flera somrar på kollo som barn. Jättefina minnen. Kan man ge ett barn en bättre gåva än en sådan här vistelse?

Polsk sup och ungersk nationaldag

Den polska supen smakade gott. Den ungerska firandet av nationaldag storslaget. Hur hänger det hela ihop? Firar inte bara ungrare  en sådan här dag. Tydligen inte.  Under mina strövtåg i stan hade jag hamnat bland en samling polacker. De bar flaggor och standar med texter om solidaritet mellan de båda länderna.

Men först till supen.  Plötsligt befann jag mig framför de här männen.

Det var en grupp från en polsk stad som samlade sina styrkor inför att ansluta till den stora paraden. 

Och så här hälsade man deltagarna välkomna. Givetvis dom som önskade. En dam gick runt med en stor korg och bjöd på bakverk också.

Gott smakade det. Generöst blev även jag bjuden. Den ena mannen hade en stor flätad korg med rödrutig duk över ett antal flaskor.

Nu kom paraden med nationaldagsdeltagare. Först tågade en lång rad officiella delegationer från Polen som hedersgäster.

Plötsligt stod jag ensam. Alla polacker hade anslutit sig mig till tåget som gick över Szechenyibron. 

Med en bit bulle i handen och smak av vodka i munnen. Förstod att det här var något viktigt för alla deltagare.