Gatufotograf
Hur ska man komponera en bild?
En bild ska komponeras i kameran sägs det. Och inte efteråt genom beskärning i bildprogrammet.
Jag brukar ställa mig bredbent så här med kameran, kikar på skärmen och tar bilden. Finns tid upprepas förfarandet.
Eller så tittar jag på skärmen utan att vinkla den. Så här.
Spanar in intressanta människor och situationer. Försöker komma så nära som möjligt. Sätter figuren eller figurerna mitt i bilden. Fotograferar. Sen är det klart.
Som regel blir beskärning hyfsad på en gång - Men visst behövs den justerad i efterhand. Ibland.
Porträtten är tagna i stadsbibliotekets hiss i Eskilstuna.
Inlagt 2022-05-04 07:59 |
Läst 749 ggr. |
Permalink
Kort sagt: Tillfället styr metodvalet.
HaD/Gunte
Leica (som ingalunda är gubbiga...) har dragit konsekvensen av detta; deras Q2 är en fullformatare med ett fast (och svinbra) 28 mm objektiv på en sensor med hög upplösning. Och ett par fasta beskäringar med sökarramar för 35, 50 och 75 mm utsnitt. Man slipper byta glugg, man slippper en ljussvag eller jättestor zoom, och man ser precis vad man gör.
Och det sistnämnda är ju viktigt; man ska ju inte knäppa först och sen leta en bild framför datorn, utan man ska veta redan vid exponeringen vad man faktiskt är ute efter! Men hur man uppnår detta, med gluggbyte eller val av beskäring, där har man en nyvunnen valfrihet som det givetvis är helt OK att utnyttja när nu tekniken äntligen tillåter det!
Men dina bilder är kul! Glimten i ögat...
Den perfekt beskurna bilden blir gärna lite tråkig för mig. Bättre att behålla bilden som den spontant blev från början har jag lärt mig. Hälsar NL
Som sagt, Fuji X100-utseendet är den kamera Leica borde ha tillverkat som instegsleica, för X100 är mycket lik en M Leica, så den borde ha kunnat säljas bra med en röd plupp och en Summicron 23 mm!
Men så går det när inte haspen är på! ;)
/B
Det där att det ska göras på ett visst sätt, själva fotograferandet, påminner mycket om folkloristisk konst, där "regelverket", de bestämda formprinciperna tar överhand. Det kan bli bra men cementerar ofta uttrycket, det blir så att säga ytterligare ett hinder att nå fram.
/Gunnar S