Hur får vi ett svenskt Nobelpris I litteratur
Hur fixar vi till ett svenskt Nobelpris i litteratur. Först måste vi väl få ungdomar att intressera sig för att läsa och skriva.
Här beskrivs en aktivitet av det slaget. På Plattan utanför Kulturhuset i Stockholm.
En skolklass i gula tröjor till vänster uppe i bild presenterades och hyllades för sina skrivarinsatser av skådespelaren på den blå scenen. Högar med böcker hade lagts ut här för att poängtera vikten av händelsen.
Alla i det gula laget jublade och hejade.
Glömt vad skådisen hette. Men jag hade gått fram till honom tidigare och tagit en bild.
Tog ett par steg närmare med kameran. "Jaså, du vill ha en riktig närbild" sade han. Lyfte handen och log lite extra. Givetvis glad att bli uppmärksammad.
Sen slog jag mig ned på en bänk och lyssnade ett tag på hur ungdomar uppmuntrades till skrivarinsatser. Nobelstiftelsen stod för det hela.
Mannen närmast i bild ser kanske bister ut när han applåderar- Men log egentligen glatt. Trodde mig fått med det på bilden.
Att kunna skriva bra är ju en följd av verkliga kunskaper och insikter - inte av fusk.
Svaret på din fråga om hur vi får ett svenskt nobelpris i litteratur, blir ju då att; Ungdomen måste i botten lära sig att läsa och skriva bra - i verklighetens värld alltså.
Fin lille serie og godt dokumenteret. Jeg tror desværre, at de danske skolebørns evner er meget på linie med de svenske. Det går meget bedre med de finske børn, som vist nok ligger helt i top.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Mvh. Erik/DK.
Bra att du dokumenterar viktiga initiativ.
Vi har utmärkta författare i landet utom sig. Det är inte så länge sedan Tranströmer fick priset.
Statistiskt är det svårare för en svensk att få Nobelpriset. Det gäller alla prisen. Det finns ju orsaker till det, men det skall vi inte ta upp med ungdomarna.
Ha en fin dag
Bob
Att skriva är en sak. Läsning en annan. Bara för att man kan stava betyder det inte att man kan läsa. I mitt yrkesliv har under långt tid att de ungas läsförmåga blir allt sämre på ett genomsnittligt plan. Det finns alltid undantag, men på ett genomsnittligt plan. Idag är det få barn som läser Astrid Lindgren. Inte för att de skulle ha blivit passé utan för att de är för textbemängda och har för många svåra ord samt allt för få bilder. Läsning skall vara snabbt och lättuggat ungefär som televisionens alla ytliga dokusåpor eller hysteriska lekprogram. Texterna får inte innehålla något tankemässigt motstånd. Få är de som sjunker ner i sina läsfåtöljer för att tillbringa en stund tillsammans med Ovidius, Pindaros, Ekelöf, Seferis, Lorca eller Adonis. För att bli en författare att räkna med måste man också läsa bra litteratur.
Hälsningar Jörgen
Att alltid gå den lättaste vägen har uppenbara fallgropar. Numera finns det som bekant inga problem, utan bara "utmaningar". Man måste nästan skatta åt försöken att anpassa språket till den nya slappheten.
Slutligen är det ju så att den som inte kan någonting (som alltid valde den lättaste texten med många bilder) inte heller klarar något om det verkligen kniper. När dom avgörande svårigheterna kommer - inte utmaningar alltså utan riktiga svårigheter, så misslyckas man.
Vad betyder det att hänga med sin tid? Att läsa vad som ligger på försäljningslistorna och vad som exponeras mest hos bokhandlare och andra platser?
Vill man vara med sin tid ska man dyka ner i den stora strömmen av afrikanska författare. Afrika är en veritabel litterär guldgruva för den som önskar sig att bekanta sig bra och intressant litteratur.
Ja, jag tror att man ska hålla litteraturens fana högt. Jag har inga problem att göra det. En bra text, en bra bok är tidlös och håller för läsning oavsett om det gått 1 år, 10 år, 100 år eller 2000 år. Det är därför som Sapfos diktning fascinerar alltjämt. En dagslända. Ja, det är en dagslända. /Jörgen