”Duvorna är så kloka. Dom vill gärna bli hjälpta och förstår att dom kan få hjälp” sade kvinnan och satt sig tillrätta på trappen framför Konserhuset med duvan i knät.

Hon ville ha sin väska och bad mig öppna ett par små lådor av metall. I den ena lådan fanns sterila instrument. Och i den andra förbandsmaterial.

Hon tog en sax och klippte snabbt loss tråden från duvans fötter. Jag såg att tråden var virad flera varv runt varje tå. Även benen var snärjda vid varandra.

”Vilken tur jag lyckades få tag i duvan i tid. Du ser här att fötterna är fina. Bara en tå är lite mörkare . Den har det gått kallbrand i och kommer att lossna. Men det är inget farligt”.

"Nu är det färdigt . Här kan du se vad fina duvans fötter nu är. Ta en bild om du vill."

Sen släppte hon duvan.  Hela händelsen varade tio minuter.  Duvan var infångad bara några minuter.

Jag var helt tagen av det här. Och givetvis djupt imponerad av kvinnans engagemang och kunnande.

Det händer ibland att när man tar en bild så får man kontakt med människor och drages in i ett skeende på det här viset. Spännande och härligt.