Var tog helbilden vägen?

Den senaste tiden har jag suttit och läst i några fotoböcker. Det är alltid lika avkopplande och lärorikt. Bland annat har jag plöjt igenom boken om den svenska fotogruppen Tio fotografer. Sveriges svar på Magnum.

Tio fotograferna var främst aktiva mellan 1950- och 1980-talet. Den period som ju på många sätt var en guldålder för fotojournalistiken och bildberättandet. Mycket av det man ser från den här tiden är helt oöverträffat ännu idag – anser jag personligen.

Framförallt är det en sak som jag tycker saknas hos många av vår tids fotografer. Till och med hos väldigt duktiga fotografer som jobbar på några av våra främsta och finaste tidningar som i övrigt har hög standard på bildjournalistiken.

Det jag syftar på är det klassiska reportageupplägget med hel-, halv-, och närbilder. Det vill säga en genomarbetat fotojournalistisk berättelse som ger betraktaren en heltäckande känsla av det som fotografen vill förmedla.

Om det är något som dagens fotografer är extra dåliga på i detta sammanhang så är det enligt min mening just helbilden. Jag tycker ofta att det är en kombination av halv- och närbilder som dominerar. Ibland önskar man att fotografen hade backat några steg och visat helheten. 

Men inte bara det! Bildberättandet får inte sällan falla tillbaka till förmån för tekniken och estetiken. Det är extremt korta skärpedjup, konstnärliga bildlösningar och foto för fotots skull. Ärlig talat saknar jag det raka och genomtänkta berättandet. Direktheten. Och som sagt; helbilderna.

Foto: Sten Didrik Bellander. Ur boken Svart på vitt om Tio fotografer.

Foto: Tore Johnsson. Ur boken Svart på vitt om Tio fotografer.

Foto: Leif Engberg, DN. Ur boken Centennium.

Foto: René Burri. Ur boken In Our Time, Magnum.

Foto: Pål-Nils Nilsson. Ur boken Svart på vitt om Tio fotografer.

2011-03-05 22:08   Fredrikpersson

Har också boken om Tio fotografer. En guldgruva!

/F

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-05 22:36

Absolut Fredrik. Mycket intressant att läsa. Fotografiyrket har förändrats en hel del sedan Tio Fotografernas tid.

2011-03-05 22:28   janolof

Det här med hur bilderna ser ut handlar väl mycket om nutidens snabba berättande, en helhetsbild fångar inte in det flyktigt passerande ögat, man måste gå närmare.

Det handlar väl också om vad som efterfrågas, det är bildredaktörer och redigerare som styr, och inte fotografen.

Dessutom har vi ett överflöd av bilder, inte minst rörliga, i andra media än tidningar, tidskrifter och böcker. En bild blir inte automatisk intressant för att den finns, som det kunde vara för femtio år sedan, den ha konkurrens.

Men samma sak gäller ju tidningstexter idag, de utförliga genomarbetade reportagen är sällsynta, och när de försvann följde de berättande bilderna med.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-05 22:45

Angående att det är bildredaktörer och redigerare som styr nu för tiden så håller jag med dig.

Jag tror också att den tidens fotografer helt enkelt var mer rutinerade och skickligare på att tänka just berättelse. Bildjournalistiken var på topp då.

Men för övrigt tror jag absolut att helbilden skulle funka ännu idag.

2011-03-10 19:39   Kurt Nord

Handlar det inte lite om att sättet vi berättar historier på ändras över tid.
Titta man på ett gammalt TV-program från 60-talet så känner man verkligen att perspektivet är ett annat än idag. Det blir så mycket tydligare i rörliga bilder :)

Nu är ju inte detta något skäl till varför man inte idag skulle kunna använda det som gav bra resultat då. Blanda det bästa från igår med det bästa från idag :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-11 20:12

Absolut Kurt. Det ligger mycket i det du skriver. Men personligen tror jag det finns en faktor till. Och det är att fotograferna på den tiden helt enkelt jobbade mycket mer med berättandet. Kanske fanns det mer pengar och möjligheter att jobba med det som fotograf då än vad det finns nu nu.