SE BILDEN: Vad vill vi gatufotografer berätta egentligen?
När jag var medlem i en fotoklubb under några år på 90-talet var det en fråga som alltid dök upp vid bildvisningarna. "Vad vill du berätta med den bilden, egentligen?". Frågan retade upp en del så mycket att de nästan blev arga. Måste en bild alltid berätta något, undrade de.
Ja, så är det nog tyvärr. I alla fall om målet är att skapa något som på allvar väcker intresse hos betraktarna. Bilder som stannar kvar. Då måste det finnas ett innehåll som säger något, även om effektfulla eller formmässigt starka fotografier också kan vara tilltalande.
Det är ungefär som en text. Om den bara består av spektakulärt formulerade meningar kan den säkert fascinera en stund, men sedan då? Nej, i längden vinner såklart en text som också har ett genomtänkt budskap, något att säga. Ja, ni fattar galoppen.
När det gäller gatufotografins ädla konst kan jag tycka att det är för lätt att fastna i en jakt på ögonblick som sticker ut på olika sätt. Men sedan då? Vad mer vill vi berätta med våra gatufoton? Vad är det vi vill tala om för den som ser våra alster egentligen?
Sedan jag flyttade hit till Stockholm så vet jag själv inte vad det är jag vill berätta med mina gatufoton. Vad är det med den här staden och människorna som intresserar mig? Vad finns här som berättar något om livet och tillståndet just nu? Vad kan jag rikta in mig på?
Detta är frågor som jag ställer mig. För jag tror att det är först när vi har en berättelse och en röd tråd som det på riktigt går att producera något som blir intressant för omgivningen. Annars riskerar det bara att bli fragment utan större mening.
Jag tror också att det är viktigt att bilden berättar en historia, ger uttryck för något som man kan förstå och förhålla sig till. Och då handlar det ofta om att bilderna blir rent dokumentära. Här är fotografens roll också viktig, om fotografen är engagerad, känner för sitt/sina motiv. Några av de bästa gatufotona jag sett har varit dokumentära bilder av situationer, där man känner med magen att fotografen bryr sig, och vill berätta något.
Sen tror jag i och för sig att en bra text och en bra bild kan samarbeta, illustrera och förklara varandra, så att den sammantagna berättelsen blir än mer intressant.
En riktigt intressant frågeställning i grunden. Det finns så mycket att säga i den här frågan....
Tack för din kommentar!
Hälsningar pia
Tycker sådana här funderingar ofta saknas, många e bara på sta'n för att det e så lätt numera!
Ursäkta mej!
Å har man synpunkter på en pool där man tycker de flesta bilder bara e turistbilder, så kan man ligga illa till!
"E du så bra då?"
Å man kan såklart se det här fotandet, gatufotandet, som ett trevligt tidsfördriv på internet bland många andra tidsfördriv bland trevliga människor som säger "Gilla" hela tiden! ;)
Se'n finns det såklart några fotografer som oroar, inte bara med sina bilder utan dom oroar även med sina funderingar och texter, och det är där jag tror det kan hända något...
/B
För mig är gatufoto ett trevligt sätt att kommunicera med de som tycker om att se bilder med något innehåll. Innehållet kan vara så att det:
Roar
Upprör
Väcker nya tankegångar
Dokumenterar tidsandan
Jag är inte rädd för att vara fragmenterad, därför att händelserna är så kortvariga idag. Vi lever i 6 sekunders intervall. Allt som är längre är uttråkande.
Ha en bra fotodag
Bob
Ibland ser man bilder som bara är sådär jävla bra, och påverkar en, utan man kan säga varför. Det behöver inte alltid vara bilder som säger så mycket, eller där fotografen har haft för avsikt att vilja berätta nåt.
Kanske är det så med fotografi, att hade man vetat exakt vad det är man vill berätta, så hade man gjort det ord, och inte med bild?
Jag brukar tänka på Garry Winogrands bilder. Han jobbade ju mer sådär fragentariskt, utan att inte riktigt veta vad han hade för avsikt med sina bilder. Och jag kan gilla det (också).