SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Vad vill vi gatufotografer berätta egentligen?

När jag var medlem i en fotoklubb under några år på 90-talet var det en fråga som alltid dök upp vid bildvisningarna. "Vad vill du berätta med den bilden, egentligen?". Frågan retade upp en del så mycket att de nästan blev arga. Måste en bild alltid berätta något, undrade de.

Ja, så är det nog tyvärr. I alla fall om målet är att skapa något som på allvar väcker intresse hos betraktarna. Bilder som stannar kvar. Då måste det finnas ett innehåll som säger något, även om effektfulla eller formmässigt starka fotografier också kan vara tilltalande. 

Det är ungefär som en text. Om den bara består av spektakulärt formulerade meningar kan den säkert fascinera en stund, men sedan då? Nej, i längden vinner såklart en text som också har ett genomtänkt budskap, något att säga. Ja, ni fattar galoppen.

När det gäller gatufotografins ädla konst kan jag tycka att det är för lätt att fastna i en jakt på ögonblick som sticker ut på olika sätt. Men sedan då? Vad mer vill vi berätta med våra gatufoton? Vad är det vi vill tala om för den som ser våra alster egentligen?

Sedan jag flyttade hit till Stockholm så vet jag själv inte vad det är jag vill berätta med mina gatufoton. Vad är det med den här staden och människorna som intresserar mig? Vad finns här som berättar något om livet och tillståndet just nu? Vad kan jag rikta in mig på?

Detta är frågor som jag ställer mig. För jag tror att det är först när vi har en berättelse och en röd tråd som det på riktigt går att producera något som blir intressant för omgivningen. Annars riskerar det bara att bli fragment utan större mening.

Postat 2014-09-15 22:14 | Läst 5065 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Berättandet – grunden till god fotografi

Spegelbild

För ett tag sedan satt jag och funderade på vad det är som gör att vissa fotografer återkommande presterar riktigt bra bilder. Bilder som stannar kvar i minnet som exempel på god fotografi.

Hur jag än vände och vred på saken kom jag fram till samma svar. Nämligen att dessa fotografer har något att berätta. De har helt enkelt tänkt igenom vad de vill förmedla till mig som betraktare.

Egentligen är det helt logiskt. För fotografi är ju en slags kommunikation - ett visuellt språk. Och såhär funkar all kommunikation. Men tyvärr är det väl så att vi fotografer allt för ofta ger oss ut med våra kameror utan att ha något att säga.

Det är då vi hamnar i träsket med upprepningar och klichéer som inte leder oss framåt i vår fotografiska utveckling. Frustrationen ökar och till slut står vi mest och fotograferar våra gamla kameror eller oss själva i spegeln. Och hur kul är det?

Men det är lätt hänt när suget efter att fotografera driver på. Det är ju som ett behov som måste tillfredställas. I dessa situationer tror vi också ibland att nya prylar ska hjälpa oss att få till de där bilderna som vi jagar. Eller införskaffandet av ännu en analog kamera.

Visst kan det hjälpa temporärt och skapa en kick. Det har jag själv erfarenhet av. Men i sanningens namn borde vi snarare fundera på vad det är vi vill berätta för vår omvärld. Det är nog först då vi kommer någonstans på riktigt. Så enkelt, men ändå så förbaskat svårt.

Håkan

Reklamtavlan

Mioara Dali

Postat 2011-02-22 16:13 | Läst 12670 ggr. | Permalink | Kommentarer (22) | Kommentera