SE BILDEN: Intressantare bilder när mera händer
Häromdagen upptäckte jag en fotograf som märkligt nog har gått under min radar. Han heter Jason Eskenazi och har bland annat gjort fotoboken Wonderland med bilder från forna Sovjetunionen. En bok som fick priset för bästa fotobok 2008.
Eskenazi fotograferar på ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. Det är dokumentärt och det är med inslag av gatufoto. Han kör dessutom analogt, med svartvit film och som det verkar plåtar han med Leica, men också med Olympus OM 1.
I intervjuer som jag har läst beskriver han sitt sätt att förhålla sig till fotograferandet. Speciellt två saker fastnar hos mig. Dels att det främst är jakten efter bilden som driver honom. Inte upplevelser eller annat - utan bilden. Jag kan känna igen mig i det.
Å dels så talar han om att fotografera i olika lager och att ha med flera händelsecentrum i sina bilder. Med det tycker jag att han pekar på något intressant. Nämligen ett förhållningssätt som handlar om att nå en ny nivå i bildskapandet.
Titta exempelvis på mina bilder i det här inlägget. Nedanstående har bara ett händelsecentrum, medan den översta har flera. Själv tycker jag att den översta är den mest intressanta, men det är lätt att det mest blir bilder som dom här under eftersom det är så mycket lättare.
Mångbottnade bilder är intressanta och om det finns ett samband blir det mer spännande. Sådana bilder är ovanliga.
Ha det bra
Bob
Jag brukar tänka i samma banor ibland, när jag kommer ihåg det :-)
mvh Tommy
Kommer du till "Tårtan" nästa onsdag kan jag ta med den så får du se.
/Krister
Viktigast är att det händer något över huvud taget som kan väcka tankar. Väldigt många gatufoton är bara snapshots av folk på stan, och de kan visserligen vara intressanta ur ett dokumentärt perspektiv - framför allt när det gått en massa år sedan bilden togs - men de är inte så himskans spännande just nu kanske.
/ Bengt
En bild på samma tema som översta bilden: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/1344607.htm?set=mp
Intressant med tankarna att det är okej att bara leta det som funkar på bild. Lite samma resonemang som Garry Winogrand hade. Han sa något i stil med "Jag är nyfiken på hur verkligheten ter sig på bild".
Ja, Winorgrand är ju känd för det där. På ett sätt är det en ganska befriande inställning, att fota det man ser för bildens skull - utan att analysera sönder anledningarna.