SE BILDEN: Den bästa analog-digitala processen

Om det i längden ska funka att köra analogt gäller följande: Det måste vara enkelt och gå snabbt att framkalla filmen. Samma sak med digitaliseringen. Den måste vara tidseffektiv och smidig.

Ja, så är det i alla fall för mig. För även om jag fotograferar analogt för att bland annat dra ner på tempot, så lever vi i en digital tidsålder med allt vad det innebär. Inte minst finns förväntningar om att det ska gå hyggligt snabbt. Något som såklart även jag har vant mig vid. 

Därför har jag utarbetat följande metod:

Så fort jag har fotograferat upp två rullar film framkallar jag dessa så snart som jag hinner. Helst samma dag, eller åtminstone inom några dagar. Jag väntar aldrig tills jag har fler rullar att framkalla. Två är min magiska gräns. 

Detta innebär att det blir ganska lagom med tid mellan framkallningsomgångarna. Det vill säga tillräckligt lång tid så att det inte känns stressande, men ändå så pass ofta att det tillkommer nya bilder i en rimlig takt. 

Inte heller samlar jag på mig så många exponerade rullar att framkallningen känns övermäktigt och allt för tidskrävande. 

För att det ska vara så smidigt som möjligt har jag alla framkallningsprylar redo i en plastlåda. I den finns precis allt som jag behöver. 

När jag har släpat in lådan i badrummet tar det mig cirka 15 minuter att förbereda hela proceduren. Det vill säga att ladda filmerna i framkallningsdosan, blanda till och temperera kemikalierna och så vidare. Sedan tar själva framkallningen ungefär lika lång tid. 

När det kommer till digitaliseringen så brukade jag förr om åren skanna in negativen. Det är visserligen inget fel med det, men det är ett tillvägagångssätt som är ganska långsamt. Numera fotograferar jag istället av negativen med ett makroobjektiv. Något som är väldigt enkelt och som går otroligt snabbt.

Men när jag i början av året återupptog mitt analoga fotograferande hade jag en ganska dålig lösning. Fast efter ett tips från min kompis Magnus Fröderberg har jag börjat använda en produkt som heter Valoi 35. Den kan jag varmt rekommendera. 

Nu kan man såklart även göra papperskopior av sina negativ. Men där har jag dragit en gräns. Dels så har jag inte plats för ett mörkrum här hemma och dels så intresserar det mig inte att stå och kopiera printar. 

I den här bloggposten bjuder jag för övrigt på ett gäng bilder där några är från i år, medan andra runt tio år gamla.

I nästa inlägg blir det lite digitalsnack som omväxling. Jag har nämligen köpt mig en ny glugg som är lite kul. 

2024-09-01 17:24   froderberg

Låter som ett utmärkt arbetsflöde. Det låter bra att inte samla på sig en massa rullar. Dessutom är det ju kul att se vad som fastnade på filmen.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-01 17:58

Exakt så är det :-)

2024-09-01 19:19   MattiasL

Låter klokt. Kan relatera till trögheten på så vis att jag har ett tiotal rullar som ligger sen jag sist plåtade på film, dvs ett par år sedan, några förmodligen ännu mer. Minns inte vad som är på dem, och kommer mig aldrig för att ta tag i det. Olika sorter också, så går inte att bara langa dem i samma soppa.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-03 13:15

Det var situationer som den du beskriver som fick mig att anamma den här metoden med max två rullar. Jag hade dussintals oframkallade rullar av olika tillverkare och med olika ISO som tog mig en hel dag att soppa.

Inte kul :-)

2024-09-01 19:23   syntax

Den regeln har jag kört med sedan 1960-talet - inte mer än två rullar.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-03 13:16

Great minds think alike :-)

2024-09-01 19:23   Sven Blomquist

Klokt att effektivisera den analoga processen. Annars kan vi köpa en digital kamera och få bilderna direkt.

syntax 2024-09-01 20:03

Å´sså kan man köpa en mobil, och skippa kameran. Å´sså kan man skippa själva fotoraferingen - vaffö´ skall man hålla på och trycka på en knapp??

ztenlund 2024-09-02 12:10

Ja, det blir ju svårt att digitalisera bilderna med Valoi 35 utan att ha en digital kamera. Tänkte inte på det, som Sundbybergaren sade...

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-03 13:17

Man kan effektivisera det som är lite småtråkigt och segt, för att kunna njuta av det som är kul och stimulerande.

2024-09-02 12:27   ztenlund

Jag testade alldeles nyligen att gräva fram 28 år gamla färgnegativ och köra några av dem igenom ES-2 framför 60/2,8 och D850, vilket ju är ungefär samma metod. Det fanns en del korn i vad jag tror var Gold 200, utan att se efter. Och kameran var ju inte den skarpaste i lådan heller, men det duger nog till 1,5 A4 e dyl om man har realistiska förväntningar. A3 är nog lite för stort. Ärligt talat var det bättre än förväntan, för jag har bara sett 10*15-kopiorna förut. Det som ändå är mest fascinerande är att färgnegativvändaren, som finns inbyggd i D850 och spottar ur sig en fullstor jpeg, gav ett resultat automatiskt som såg färgmässigt bättre ut än majoriteten av allt man ser från folk som "upptäckt den riktiga fotografin". Fast det ska ju se knäppt ut, men så såg det inte ut när det begav sig, ens med konsumentfilm i en dito kamera... :)

Svar från Joakim K E Johansson 2024-09-03 13:20

Man behöver egentligen inga superdyra prylar för detta, så länge det man har funkar. Majoriteten av bilderna kommer ändå bara att betraktas på skärm.

Tack för kommentaren, Martin!

2024-09-06 22:22   Anders F. Eriksson

Jag har sällan sett svartvita bilder med småbildsfilm bli bra skannade eller avfotograferade från negativ. Jag tycker det blir mycket bättre om man kör hela mörkrumsrejset och skriver ut på bra papper, och skannar efter det. Det är dock alldeles för omständigt för mig, så jag plåtar bara digitalt :)