- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Att fota människorna i förorten ger mig ångest

Mitt projekt här i Akalla rullar vidare. Det känns väldigt roligt att ha kommit igång och jag upplever ett växande sug efter att fotografera. Målet är därför att vara ute med kameran och plåta minst en gång i veckan så länge motivationen håller i sig. Men det kan säker bli oftare än så om det vill sig väl.

Framförallt nu när ljuset sakta börjar återvända om kvällarna igen och det snart kan bli mildare väder och vårkänning också. Något som innebär att människor lever upp och börjar aktivera sig mer utomhus efter den långa vinterdvalan. Så det är en bra tid för att starta upp ett fotoprojektet. Energin finns i luften.

Samtidigt har jag redan en viss ångest över en del saker. Fast det har jag kallt räknat med eftersom min erfarenhet är att det alltid uppstår jobbiga känslor när man tar på sig en ny utmaning. I det här fallet handlar det om hur jag ska närma mig människorna. För min plan är nämligen att ta en del uppställda porträtt.

Det som känns svårt är hur jag ska få okända personer att på ett avslappnat sätt ställa upp framför kameran. Inte minst eftersom många här har helt andra kulturella bakgrunder än undertecknad och kanske inte ens pratar svenska i vissa fall. Men förmodligen är det väl bara att köra på med lagom mycket envishet och samtidigt acceptera att det inte blir helt lätt. 

Här kan ni förresten se en kort film om fotografen Laura Pannack som tar just uppställda porträtt på okända människor och som dessutom gör det väldigt bra. 

Inlagt 2017-02-16 08:36 | Läst 5243 ggr. | Permalink
Kan bli svårt det här, och utmanande! Respekt!
Jag tror det e bra om man blir litet igenkänd, "där e han" liksom,
när man återkommer till ett fik för att ta en fika igen!
Men som sagt, respekt! :)
/B
Svar från Joakim K E Johansson 2017-02-16 09:14
Så har jag också tänkt och i vissa fall kan jag säkert lyckas med det. Samtidigt är det så mycket folk som bor här och omsättningen är också ganska hög (många som flyttar in och flyttar ut). Men det är väl bara att uppbringa modet och öva på en bra förklaring :-)
Motivation ger motion ;) Porträtten kanske känns jobbiga, men de är nog inte det när du väl frågat de första. Har en bok hemma av den danske pressfotografen Henrik Saxgren som fotograferat massor av familjer hemma i deras hem, den kan du få låna.
Svar från Joakim K E Johansson 2017-02-16 09:41
Precis, det är den berömda första tröskeln som måste passeras. Sedan lär det säkert kännas enklare. Och boken lånar jag gärna, såklart :-)
Intressant att följa ditt projekt! Håller själv på med något liknande uppe i norr. Det är ångestfyllt ibland, det håller jag med om. Svårt också att hitta riktning, det har tagit ett år för mig att börja ha en lite mer klar uppfattning om vad jag egentligen pysslar med... Vore kul att utbyta erfarenheter, kan jag lägga till dig på Facebook?
Svar från Joakim K E Johansson 2017-02-16 11:58
Hej Simon! Spännande att du håller på med något liknande. Visst kan vi utbyta erfarenheter, kul! Lägg till mig på Facebook.
Fina bilder, Joakim. Gillar den på mannen som tränar i vinterkylan. Som du själv är inne på, så kan nog projektet behöva några uppställda porträtt, gärna på nära håll. Det kan ta emot att börja ta såna, men man får jobba på trots det - ungefär som mannen på bilden, som tränar trots att det är kallt ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2017-02-16 14:42
Tackar för det, Johan.

Jag får ha den tränande mannen som inspiration, helt enkelt. Bra tänkt där :-)