SE BILDEN: "Åt helvete med SD"
I en sciencefictionfilm som jag har glömt namnet på ställs vår planet inför ett skrämmande scenario. Ett enormt svart intergalaktiskt objekt dyker plötsligt upp i solsystemet och det slukar precis allt i sin väg. I vild panik skjuter människorna iväg sina kraftfullaste bomber mot det ankommande hotet. Men det visar sig att inte ens kärnvapen hjälper. Istället blir det främmande objektet bara ännu större, ännu starkare och ännu farligare. Allt motstånd får motsatt effekt.
Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde den där majdagen 2007 när Aftonbladet ringde. Men de behövde en fotograf i Karlskrona där jag bodde då. Sverigedemokraterna skulle nämligen hålla riksårsmöte i en av stans konferensanläggningar och det förväntades bli demonstrationer och allmänt rabalder i samband med detta. Eftersom jag försörjde mig som frilansfotograf på den tiden tackade jag självklart ja till uppdraget. Det hela lät dessutom rätt spännande.
Det var ett helt okej vårväder någon dag senare när alltsammans skulle gå av stapeln. Jag tog mig in till Stortorget mitt i stan där det hade sagts att en demonstration var på gång. Ett gäng bestående av unga aktivister med banderoller och plakat hade slutit upp på platsen. Där fanns också ett antal poliser som höll koll på läget. Ändå blev stämningen smått hotfull när jag tog fram kameran. Det var uppenbart att vissa inte ville vara med på bild, vilket naivt nog förvånade mig.
Efter ett tag började tåget vandra genom staden medan deltagarna högljutt skanderande slagord som ekade mellan husfasaderna. På behörigt avstånd från den ganska aggressiva och skräniga fronten gick några lokalpolitiker och ett antal vanliga stadsbor som ville visa sitt missnöje. Stämningen var spänd och poliserna var på sin vakt. Men förutom ett par mindre incidenter så urartade tack och lov inte demonstrationen med våld och skadegörelse. Så det blev inga smaskiga bilder för mig den dagen.
Om inte minnet sviker mig så var det senare på eftermiddagen som det var dags för Sverigedemokraternas offentliga mötet. Alla större rikstäckande medier hade skickat folk vilket är ovanligt när det händer något i en liten stad som Karlskrona. Även om SD ännu inte hade kommit in i riksdagen så var det redan då ett parti som fick allt ljus på sig så fort de gjorde något. Resultatet blev att jag nästan fick armbåga mig fram mellan några av landets mest erfarna fotografer och journalister, vilket var en nyttig läxa. Det var också intressant att på nära håll få se hur de jobbade.
Samtidigt fanns där en tydlig kontrast gentemot demonstrationen. Det ganska slätstrukna gänget från SD satt nämligen helt lugnt och höll sitt småtrista och formella politikermöte utan buller och bång. Det talades, röstades, applåderades och var helt enkelt ganska ointressant ur mitt perspektiv. Så när jag tyckte att jag hade satt ett antal bilder som höll måttet drog jag snabbt därifrån. Det fanns inga skäl för mig att stanna kvar.
Fast jag minns också en sak som jag kände starkt redan då, trots att jag vid den här tiden hade dålig koll på SD och i förväg inte ens visste vem Jimmie Åkesson var. Nämligen att protesterna som hade hållits nog var fel väg att gå. Inte minst för att vissa av demonstranterna framstod som väldigt obehagliga själva. Men också för att jag aldrig har trott på idén att det går att skrika in vett i huvudet på andra människor.
De mest högljudda demonstranterna var i huvudsak unga svartklädda personer som verkade ingå i antirasistiska och antifascistiska organisationer. Andra som deltog uppträdde mera återhållsamt.
Socialdemokratiska politiker var också med och protesterade. I mitten med bister min syns Mats Johansson. Året innan hade han avgått som kommunstyrelsens ordföranden i Karlskrona. Till höger om honom går Björn Fries och hans fru Yvonne Sandberg-Fries.
Det var en hel del poliser som bevakade demonstrationen. Betydligt fler än vad som kan anas på den här bilden.
På byggnaden där Sverigedemokraterna skulle hålla sitt möte hade någon klottrat ovanstående budskap.
Först flera år senare förstod jag vilka personerna på den här bilden är. Närmast kameran syns Björn Söder. De två personerna efter honom känner jag inte riktigt till, men de två längst bort är Erik Almqvist och Ted Ekeroth.
Åhörarna den dagen. Jag kan inte avgöra om alla på bilden är Sverigedemokrater. Det var av naturliga skäl en hel del journalister närvarande, liksom några som bara verkade vara allmänt nyfikna.
Jimmie Åkesson till vänster och Richard Jomshof till höger. Åkesson har som ni ser förändrat både stilen och utseendet sedan den här bilden togs. Jomshof är sig däremot ganska lik.
Som Sveriges tredje största och helt isolerade parti får de alldeles för mycket uppmärksamhet anser jag. Det är ju de drygt 80% av väljarna som röstade mot populism, främlingsfientlighet och konservativ nationalism som är valets vinnare, och som således förhandlar om regeringsmakten kommande veckorna.
Partiet ökade mest i andelar, nämligen 4,7 procentenheter. Det ger 13 nya mandat. Som jämförelse kan man nämna att allianspartierna ökade med 2 mandat, medan de rödgröna minskade med 15 mandat (eftersom valet inte är riktigt färdigräknat kan det bli små justeringar).
SD-gruppen i riksdagen är nu så stor att man i de flesta tänkta scenarier kan fälla en kommande regering.
Det enda riktigt säkra sätter att utesluta SD från allt inflytande är att S och M går samman i koalition. Det å sin sida är nog det säkraste sätter för de två partierna att bli i det närmaste utplånade i nästa val. Det är nämligen så att om de tidigare långvariga och ideologiska huvudmotståndarna i politiken går samman i kohandel - då är demokratin korrupt. Den regering som följer av ett sådant handlande är illegitim. Det här vet och förstår alla inblandade. Man aktar sig nog.
Det finns heller ingen lag som säger att ett parti (läs SD) har rätt till regeringsinflytande.
Tycker Jan Björklund att Jonas Sjöstedts vänsterparti har en vidrig politik kan han tacka nej till att sitta i samma regering.
Tycker sju partier i riksdagen att det åttonde partiet är ett populistiskt, rasistiskt och ultranationalistiskt parti och inte vill ha med det att göra har de all rätt att tacka nej till samarbete.
Givetvis har SD fortfarande mandat att föra sin talan och rösta i riksdagen. Däri ligger demokratin.
Att påstå att alla regeringsalternativ utan SD:S inblandning är illegitima känns onyanserat och partiskt. Det finns många tänkbara och intressanta regeringsalternativ utan inblandning från SD, med det kommer göra ont. Men grejen är att ett samarbete med Sverigedemokraterna kommer göra ännu mer ont. Det är alla inblandade mycket medvetna om.
https://www.dn.se/nyheter/politik/faktiskt-helt-fel-att-valse-kraschen-betydde-valfusk/
"...Att påstå att alla regeringsalternativ utan SD:S inblandning är illegitima känns onyanserat och partiskt..."
Nej - det är inte vad jag påstår. Det tycks vara lite si och så med innantilläsningen. Jag får därför citera mig själv från texten ovan:
"...Det enda riktigt säkra sätter att utesluta SD från allt inflytande är att S och M går samman i koalition. Det å sin sida är nog det säkraste sätter för de två partierna att bli i det närmaste utplånade i nästa val. Det är nämligen så att om de tidigare långvariga och ideologiska huvudmotståndarna i politiken går samman i kohandel - då är demokratin korrupt. Den regering som följer av ett sådant handlande är illegitim..."
Detta är varken onyanserat eller partiskt, och jag kan inte heller se vad det skulle ha med sociala medier att göra?
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1144215?programid=4540
»»Det är nämligen så att om de tidigare långvariga och ideologiska huvudmotståndarna i politiken går samman i kohandel - då är demokratin korrupt.««
Om två partier under lång tid har varit huvudmotståndare, så är det ett uttryck för att man ideologiskt är varandras motsatser. Det är ideologiernas kamp så att säga. I parlamentet försöker var och en föra ut sin ideologi, och samtidigt bekämpa motståndaren. Det är frågan om helt olika tolkningar av verkligheten, helt olika samhällsrecept. I detta fall är det högeruppfattning mot vänsteruppfattning. Att två sådana partier går samma är en anomali, och ett klart tecken på att något är sjukt. Detta uppfattar väljarna direkt och straffar sådant beteende.
Kartan har ritats om de senast åren. Många hävdar att vänster-höger-skalan borde ersättas med en auktoritär-liberal-skala. Det ideologiska avståndet mellan S och M är inte alls lika långt som för 20 år sedan. Ideologiskt kan man till och med hävda att S och M ”vill ungefär samma sak, men med olika metoder”, för att citera Ulf Kristersson ur en av valdebatterna. Jimmie Åkesson kallade Carl Bildt för ”vänsterliberal” i debatt, och förre S-statsministern Göran Persson och M-finansministern Anders Borg har båda manat till en S+M-regering.
Så nej, jag håller verkligen inte med dig i din analys av läget, och personligen tycker jag det är andra saker som borde betraktas som ”sjuka” i det här valet.
https://www.dn.se/nyheter/politik/har-har-ett-koalitionsstyre-blivit-en-vinst-for-s-och-m/
Jag tror att vi får sätta punkt för debatten här, eftersom ytterligare argumentation bara blir en ja/nej-diskussion.
Men du har rätt i att det återstår att se vad som sker i regeringsfrågan. Time will tell.
Kortfattat. Att leva i det förgångna är att låsa sig fast i bilden av ett höger- och vänsterblock som inte kan samregera.
Även om du vägrar inse detta, så gör man det förvisso i partikanslierna hos både Socialdemokraterna och Moderaterna. Man vet att om de egna väljarna utsätts för detta – då blir det katastrof i nästa val.
Slutligen tycker jag att man skall argumentera i sak, inte klassa andras åsikter efter sin egen åsikt om modernitet. Det blir rent av töntigt ur ett intellektuellt perspektiv.
Varken du eller jag är experter på ämnet.
Jag delar inte din analys av det politiska läget.
Men jag accepterar och respekterar att vi tycker olika.
[EDIT] Rickard Jomshof är för övrigt gammal synthare och stilen verkar sitta kvar än idag. Något moraliskt tveksamma stilförebilder möjligen...
https://www.youtube.com/watch?v=XUqdmr1A6xk
(Det finns även forskning på det här)
Så SD hjälper man fram med hjälp av en arbetslinje för sjuka och handikappade, en orättvis Pensionärsskatt och en Sverige utanför Stockholm där det e mycket långt till läkare, skolor och sjukhus!
Och de som bor där, undrar såklart, vart tar pengarna vägen, eller vem får pengarna, när Sverige går så bra som det sägs!
Nu har inte jag hittat på det här, det finns forskning om det här också! :)
B)
Tycker som du om motdemonstrationer av den typen.
.