När magin försvinner - vad gör man då?
Det jag nu tänker ta upp är inte helt lätt att beskriva. Man skulle kunna påstå att det nästan är en övernaturlig grej. Jag talar om flyt – eller flow som det också kallas för.
Så här beskrivs fenomenet på Wikipedia: ”Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.”
Personligen hade jag väldigt mycket flow förra året när jag höll på med mitt gatufotograferande. Jag kände mig lätt i stegen, sinnet var alert och jag tyckte mig se bilder överallt. Men inte bara det – jag satte bilderna också.
I år har detta flow helt och hållet uteblivit till mitt stora förtret. Jag maler gata upp och gata ner timmar i sträck utan att varken se eller sätta särskilt många bilder. Ja, i alla fall är det så det känns.
Man kan fundera över hur viktigt det är att hamna i flow för att lyckas med en kreativ grej som foto och vad som krävs för att nå detta speciella tillstånd? Uppstår det bara under de rätta omständigheterna eller kan sinnesstämningen frammanas på något sätt?
En annan grej är hur klimatet i Sverige påverkar oss gatufotografer. I år har exempelvis våren varit kall och ganska bedrövlig här i sydöstra hörnet. Inte bara förblir växtligheten död, livet på gatan blomstrar knappast heller i det läget.
Och när fingrarna kroknar runt den kalla kamerakroppen och en pinig vind får nyllet att stelna i en plågad grimas vill man bara in i värmen och stänga ute hela skiten. Inte direkt något som triggar motivationen, om man säger så.
Jag tror faktiskt det kan vara en förklaring till varför gatufoto på något sätt känns vitalare och mera levande från sydligare städer. Inte bara är det behagligare för fotografen själv, gatulivet frodas också mycket mera i varmare väder.
Tja, vad ska man säga. Sverige är ogästvänligt cirka tio månader om året och acceptabelt två månader. Inte ens somrarna är varma. Och även att jag är född här kommer jag aldrig i hela mitt liv att vänja mig vid det.
Det kommer tillbaka igen nästan säkert!
Skön farbror mot bakluckan i bilen!
Tack förkommentaren :-)
Du är ju en bra fotograf med en vass penna, så varför inte bryta mönstret genom att till exempel med flit göra det så jobbigt som möjligt? Lämna kameran hemma när solen skiner och greppa den istället när allt är värdelöst.
Jag förstår vad du menar, men gatufoto är ju ganska beroende av att det faktiskt händer något och att det finns människor i rörelse :-)
Jag skulle gärna bo i varmare land, och det har inte ett dugg med fotografering att göra ...
När jag gick på stan idag så skiftade solen mellan molnen, det blåste på bra som tusan i Göteborg och människor skyndar från punkt A till B och så har det varit de senaste 7-8 månaderna. Det finns liksom inget liv på gatan då, ingen som sitter, ingen som stannar, ingen som lever utomhus...
Tänkte ta chansen att gatufota i Malaga och området runt där i Juni, vi får väl se hur det går :)
Tänkt för övrigt på det du skrev när jag vara ute på stan med kameran igår. Även att solen sken så var det en bister vind och inte särskilt behagligt. Folk gick verkligen från punkt A till punkt B. Inte mycket att plåta, tyvärr.
Malaga låter spännande. Ha det så kul :-)
...hehe, tänk inte så mycket så ska du se att det kommer. Flow kommer och går inom allt, och orsaken till varför det uteblir är nog tämligen komplex.
Mvh/Peter
Det har hänt att jag raderat allt när jag kollat igenom efter en fotorunda. Men , so what. Kanske det blir nåt nästa gång. Det är ju det som är grejen med digitalt.
Kör man analogt så kan man ju förstå lite att man börjar tänka för mycket när flytet uteblir. Man kan ju inte radera ett negativ och börja om...
Botemedlet är att bara köra på för fulla muggar och ta vad som dyker upp.
På tal om vädret så finns det inget dåligt väder, bara dålig klädsel. ;-)
Så bit ihop och ut och fota!
Ha' de.
/Harald
Visst, kanske är det prestationsångest, eller komplex som Peter skrev :-)
http://obj.fotosidan.se/obj/photo/3c/3cc17838638b33046909460d4875b3da.jpg
Men det är bara att fortsätta, till slut kommer de bra bilderna. Gillar dessa tre (den översta bäst), men de är kanske från förra året? Du har en unik förmåga att fånga människan i sin vardagsmiljö, på ett naturligt sätt. Du ställer ofta de mjuka formerna i människorna mot lite stelare och rakare linjerna i miljön runt omkring. Kan ju också vara så att du ställer högre och högre krav på dig själv?
Vad gäller kylan och frusna fingrar. När jag körde analogt med Liecan, så köpte jag alltid tunna svarta bomullshandskar/arbetsvantar på Clas Ohlson, som de hade för 10 kr/par. Funkade bra att ha på sig. Nu förtiden när jag kör med pekskärm så måste jag lägga lite mer pengar på riktiga iPhone-vantar. Men det är viktigt att man inte fryser om fingrarna när man är ute och fotar, så att man inte går med händerna i fickorna när väl ögonblicken dyker upp ;)
Det där med mjuka människor mot den lite stelare miljön har jag faktiskt inte funderat på själv, men det ligger kanske något i det.
Angående vantar så borde man förhoppningsvis slippa dessa otyg ett tag framöver nu :-)
Du behöver byta miljö. Vad sägs om en tur söderut. Kanske till Berlin?
För övrigt är man mindre väderberoende på offentliga ställen under tak: affärer, bibliotek, järnvägstation.