- Joakim K E Johansson -

När magin försvinner - vad gör man då?

Det jag nu tänker ta upp är inte helt lätt att beskriva. Man skulle kunna påstå att det nästan är en övernaturlig grej. Jag talar om flyt – eller flow som det också kallas för. 

Så här beskrivs fenomenet på Wikipedia: ”Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.” 

Personligen hade jag väldigt mycket flow förra året när jag höll på med mitt gatufotograferande. Jag kände mig lätt i stegen, sinnet var alert och jag tyckte mig se bilder överallt. Men inte bara det – jag satte bilderna också. 

I år har detta flow helt och hållet uteblivit till mitt stora förtret. Jag maler gata upp och gata ner timmar i sträck utan att varken se eller sätta särskilt många bilder. Ja, i alla fall är det så det känns. 

Man kan fundera över hur viktigt det är att hamna i flow för att lyckas med en kreativ grej som foto och vad som krävs för att nå detta speciella tillstånd? Uppstår det bara under de rätta omständigheterna eller kan sinnesstämningen frammanas på något sätt?

En annan grej är hur klimatet i Sverige påverkar oss gatufotografer. I år har exempelvis våren varit kall och ganska bedrövlig här i sydöstra hörnet. Inte bara förblir växtligheten död, livet på gatan blomstrar knappast heller i det läget. 

Och när fingrarna kroknar runt den kalla kamerakroppen och en pinig vind får nyllet att stelna i en plågad grimas vill man bara in i värmen och stänga ute hela skiten. Inte direkt något som triggar motivationen, om man säger så. 

Jag tror faktiskt det kan vara en förklaring till varför gatufoto på något sätt känns vitalare och mera levande från sydligare städer. Inte bara är det behagligare för fotografen själv, gatulivet frodas också mycket mera i varmare väder. 

Tja, vad ska man säga. Sverige är ogästvänligt cirka tio månader om året och acceptabelt två månader. Inte ens somrarna är varma. Och även att jag är född här kommer jag aldrig i hela mitt liv att vänja mig vid det. 

Inlagt 2012-05-06 00:04 | Läst 5108 ggr. | Permalink
Min erfarenhet av flow är att efter ett tag ökar man kraven på vad man ska åstadkomma och då hamnar man i ett trappsteg. Du kan ju alltid ta frånvaron av flow som ett tecken på att du höjt ribban helt enkelt! :-)
Det kommer tillbaka igen nästan säkert!
Skön farbror mot bakluckan i bilen!
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-06 00:35
Så kan det mycket väl vara Anne-Sophie, jag har också tänkt i de banorna.

Tack förkommentaren :-)
Äääh, jag tycker nog att du ska försöka se jävligheterna som möjligheter. När vädret suger så är inga andra fotografer ute. De där solbelysta, trevliga scenerna har vi alla sett ändå, hur tilltalande och enkla de än må verka.
Du är ju en bra fotograf med en vass penna, så varför inte bryta mönstret genom att till exempel med flit göra det så jobbigt som möjligt? Lämna kameran hemma när solen skiner och greppa den istället när allt är värdelöst.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-06 00:44
Då får jag ju plåta konstant tio månader om året - det hinner jag inte ;-)

Jag förstår vad du menar, men gatufoto är ju ganska beroende av att det faktiskt händer något och att det finns människor i rörelse :-)
Man kan undra hur våra förfäder tänkte när de kom hit en gång i tiden. Här är fullt med träd, kallt och jävligt, men allt är mitt :)

Jag skulle gärna bo i varmare land, och det har inte ett dugg med fotografering att göra ...
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-06 00:44
Det har jag också undrat många gånger Anders. Men jag har läst någonstans att det var varmare då :-)
Jag tror att analys och flow går på något sätt olika vägar, om du analyserar och funderar över vad du faktiskt gör så uteblir flowet. Sluta tänka tills du kommer hem igen, i alla fall tänka på själva fotograferandet...bara observera och flyt med.

När jag gick på stan idag så skiftade solen mellan molnen, det blåste på bra som tusan i Göteborg och människor skyndar från punkt A till B och så har det varit de senaste 7-8 månaderna. Det finns liksom inget liv på gatan då, ingen som sitter, ingen som stannar, ingen som lever utomhus...

Tänkte ta chansen att gatufota i Malaga och området runt där i Juni, vi får väl se hur det går :)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-07 12:10
Så kan det mycket väl vara Andreas, alltså att det handlar om att sluta analysera för mycket.

Tänkt för övrigt på det du skrev när jag vara ute på stan med kameran igår. Även att solen sken så var det en bister vind och inte särskilt behagligt. Folk gick verkligen från punkt A till punkt B. Inte mycket att plåta, tyvärr.

Malaga låter spännande. Ha det så kul :-)
Nej, bara att sadla om! Släng gf-kamreran och köp studiogrejer för fullständig regissering av bilderna ;-)

...hehe, tänk inte så mycket så ska du se att det kommer. Flow kommer och går inom allt, och orsaken till varför det uteblir är nog tämligen komplex.

Mvh/Peter
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-07 12:11
Komplex – inte omöjligt – men jag tror inte det. Flowet kommer i andra sammanhang och även när jag gatufotar i andra städer. Kanske lider jag av uttråkning ;-)
Låter lite som prestationsångest, enligt min mening.
Det har hänt att jag raderat allt när jag kollat igenom efter en fotorunda. Men , so what. Kanske det blir nåt nästa gång. Det är ju det som är grejen med digitalt.
Kör man analogt så kan man ju förstå lite att man börjar tänka för mycket när flytet uteblir. Man kan ju inte radera ett negativ och börja om...
Botemedlet är att bara köra på för fulla muggar och ta vad som dyker upp.
På tal om vädret så finns det inget dåligt väder, bara dålig klädsel. ;-)
Så bit ihop och ut och fota!

Ha' de.
/Harald
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-07 12:13
Känner igen det där. Har också slängt hela rullar. Jäkligt frustrerande känsla :-)

Visst, kanske är det prestationsångest, eller komplex som Peter skrev :-)
Jag har bott och arbetat i Afrika och Asien och visst är gatuscenerna spännande exotiska ibland burleska, så chansen till bra bilder är stora. Men ljuset. Inte alltid OK eftersom det ofta är för skarpt för min smak. För övrigt har jag sett många exempel på gatufoto från Sverige och västvärlden tagna i regn, dimma eller på natten. Det är då fotomöjligheterna är goda. Jag tror att de flesta bildskapare hamnar i en svacka då och då och det är då man får chans att vila.
http://obj.fotosidan.se/obj/photo/3c/3cc17838638b33046909460d4875b3da.jpg
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-14 13:06
Ja, svackor får man nog vänja sig vid. Men vädret kommer jag aldrig att vänja mig vid, som sagt ;-)
Så känner jag också det, med Iphonen. Ibland får man ett par bilder i veckan man är nöjd med, sen kan det gå en månad utan att man ens är i närheten av en bra bild. Men minns inte att jag kände det så när jag körde analog. Då hade jag nog aldrig nåt flyt alls ;) Nä , men på den tiden tog det så lång tid mellan tagningsögonblicket, och det att jag tog fram bilderna, så jag kände aldrig den känslan.

Men det är bara att fortsätta, till slut kommer de bra bilderna. Gillar dessa tre (den översta bäst), men de är kanske från förra året? Du har en unik förmåga att fånga människan i sin vardagsmiljö, på ett naturligt sätt. Du ställer ofta de mjuka formerna i människorna mot lite stelare och rakare linjerna i miljön runt omkring. Kan ju också vara så att du ställer högre och högre krav på dig själv?

Vad gäller kylan och frusna fingrar. När jag körde analogt med Liecan, så köpte jag alltid tunna svarta bomullshandskar/arbetsvantar på Clas Ohlson, som de hade för 10 kr/par. Funkade bra att ha på sig. Nu förtiden när jag kör med pekskärm så måste jag lägga lite mer pengar på riktiga iPhone-vantar. Men det är viktigt att man inte fryser om fingrarna när man är ute och fotar, så att man inte går med händerna i fickorna när väl ögonblicken dyker upp ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-14 13:10
Tack för dina positiva omdömen Johan. Intressant och kul också att höra hur du ser på mina bilder. Det är ju lite svår att se på sig själv utifrån :-)

Det där med mjuka människor mot den lite stelare miljön har jag faktiskt inte funderat på själv, men det ligger kanske något i det.

Angående vantar så borde man förhoppningsvis slippa dessa otyg ett tag framöver nu :-)
Du gör det ju svårt för dig. Att knata runt i samma lilla stad hela tiden är en tuff utmaning. Det kommer att bli väldigt bra i slutändan, men det är väl inte det minsta konstigt om det tar emot emellanåt. Jag tror inte heller att flow är något konstant för någon.

Du behöver byta miljö. Vad sägs om en tur söderut. Kanske till Berlin?
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-14 13:06
Berlin - det låter kul. Jag tror jag drar redan nästa vecka ;-)
Byt genre ett tag. Plåta arkitektur i stället eller nåt sånt som du hittar nåt intressant i.
För övrigt är man mindre väderberoende på offentliga ställen under tak: affärer, bibliotek, järnvägstation.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-05-14 13:07
Det är inte helt fel Katja. Jag har faktiskt gjort det också på sätt och vis. Har fotat en del inredningsbilder. Senast nu i helgen. Och jag kände att ombytet var behövligt.