Kan god fotografi vara kommersiell?
Det påstås att Michelangelo på sin dödsbädd klagade över att han aldrig fick chansen att göra det han egentligen ville. Det var alltid påvar och potentater som gav honom order om vad han skulle prestera. Ändå lyckades Michelangelo skapa oöverträffade mästerverk.
Tittar man i historien så är Michelangelo knappast något undantag. Nästan alla stora konstnärer har tvingats leva under liknande omständigheter och detta faktum gäller ännu idag. En stor del av den konst som vi njuter av är i grunden kommersiell, betald - gjord för pengar.
I fotokretsar däremot sägs det inte sällan att enda sättet att skapa något av fotografiskt värde är att inte låta sig bli köpt. Det kommersiella betraktas mer eller mindre som paria. Men stämmer detta verkligen? Går det alltså inte att få till intressanta bilder och seriös fotografi bara för att man får betalt och måste hålla sig inom vissa ramar?
Frågan är rätt så intressant. För alla dessa fotografer som inte vill hamna under mammons inflytande skulle ju faktiskt kunna höja konstnärligheten och den kreativa nivån inom den kommersiella sfären. Och att prestera något konstnärligt och bestående under den sortens förutsättningar – det borde verkligen vara en utmaning värd namnet.
http://gelatin-silver.blogspot.com
Http://www.emilmedia.se
Tack för kommentaren.
Alla större konstnärer måste ägna en stor del tid åt icke-kreativt arbete. Det kan vara möten, vernissage, sociala tillställningar, seminarier osv. En mindre etablerad konstnär slipper sånt, men kanske måste jobba och tjäna pengar.
Det är en dröm att bara vara fotograf/konstnär och inte behöva göra något annat. Jag är rädd för att det är en utopi. Det tillkommer måsten. ar man inga krav på sig alls, inga måsten, är risken stor att man blir slö. Då blir det fria konstnärsskapet mindre produktivt än ett balanserat konstnärsskap.
Den svenska fotomarknaden är alltför liten, som många konstaterat. Det är få som ens kan leva ett balanserat konstnärsliv. Jag är inte främmande för fler rejäla arbetsstipendier. Jag tror (efter bland annat ha pratat med Martin Bogren som fått ett stort stipendium) att det är ett gott råd att se ett stipendium som ett stöd för ett balanserat konstnärsskap, inte att man ska släppa allt kommersiellt fotograferande helt.
Så tror jag också att det kan bli. Kravlösheten blir tillslut kreativitetens fiende.
Jag misstänker och tror att endast en ekonomisk oberoende fotograf kan syssla helt med det den vill!
(Inom lagens råmärken alltså)
Men så fungerar det ofta inte, de flesta konstnärer måste jobba för brödfödan mellan konstnärsskapet!
Även om någon sänds ut på ett spännande fotouppdrag, så finns det alltid en okonomisk faktor i bakgrunden.
Vad man skall fota och hur länge och vilket som kan publiceras, för att det skall löna sig...
Men jag tror ändå att det här inte är det viktiga,
utan det finns konstärer som ändå klarar sitt konstnärsskap på nåt sätt...
Det är väl det som skiljer dom från oss andra...?
/B
http://matslindfors.blogspot.se/
Kul observation för övrigt. Den sätter igång fantasin. Vem vill han vara egentligen? :-)