Hur förvaltar man sina bilder på bästa sätt?

Varje år tar jag tusentals och åter tusentals bilder med mina kameror. Några av dessa säljs, en del slänger jag upp på webben, men de allra flesta kommer aldrig till någon större nytta. De hamnar istället på mina hårddiskar där de förblir osedda av alla utom mig själv.

Ja, ärligt talat så är jag ganska dålig på att förvalta mina bilder på ett bra sätt. Jag borde helt enkelt försöka sälja fler, ta fram printar, göra böcker, utställningar och så vidare. Extra tydigt blir detta när jag emellanåt hittar bilder som jag nästan har glömt bort och konstaterar att de verkligen har potential.

Kanske blir det såhär eftersom det är både krångligt och tidskrävande att göra något vettigt av sina bilder. Jag har exempelvis i många år försökt hitta en lämplig bildbyrå. Men det är nästan omöjligt när man bara fotograferar som hobby och extraknäck. Man är helt enkelt inte tillräckligt intressant för de mer seriösa bildbyråerna.

Att försöka kränga sina bilder via exempelvis Flickr och andra liknande sajter på nätet är möjligt men extremt tidskrävande och faktiskt ganska chansartat. Min erfarenhet är att få potentiella kunder letar bilder på Flickr och liknande ställen. De vänder sig i första hand till större bildbyråer eller direkt till fotografer som de känner eller har kommit i kontakt med via andra kanaler.

Försäljning av printar och fotoaffischer är en annan möjlighet. Personligen har jag dock inte hittat en riktigt bra lösning för detta. Det innebär också en viss administration när bilderna ska skrivas ut och skickas. Annars hade det vart väldigt kul. Fotografier ska ju betraktas på papper. 

Fotoböcker är också något som jag har funderat på. Böcker är enligt många fotografer det allra bästa sättet om man verkligen vill skapa en lång livslängd och en stor publik för sina bilder. Fast då behövs en genomtänkt story. Bilderna måste hålla ihop och berätta något. Och då snackar vi plötsligt om ett helt fotoprojekt. Men en vacker dag ska jag absolut göra en fotobok.

Att göra en utställning är kanske det som trots allt är det lättaste om man vill göra något mer av sina bilder och inte har hur mycket tid som helst. Det behöver inte vara en jättegrej. Tio till tjugo bilder räcker. Man kan dessutom göra flera små utställningar med olika teman istället för en stor.

Därför gick jag till ett kafé här i Karlskrona idag och frågade om jag kunde få ställa ut några bilder. Beskedet jag fick var att det gick bra – men väntetiden var nästan ett helt år! Jag bokade i alla fall upp mig för att ställa ut några av mina gatufotobilder i maj nästa år.  Jag har med andra ord tillräckligt med tid på mig för att hinna göra en riktigt genomarbetad utställning. 

P.S. Bilderna i detta inlägg är överblivna alster från min Parisresa förra helgen.

På gatan i Paris med Fujifilm X100

Om man vill hårdtesta en helt ny digital reportage- och gatufotokamera som Fujifilm X100 - vad kan då passa bättre än att bege sig till Paris? Fotografins födelseplats och staden där fotografen och ikonen Henri Cartier-Bresson ”uppfann” den moderna gatufotografin. Ungefär så tänkte jag när jag besökte den franska huvudstaden nu i helgen som gick.

Utrustad med min Fujifilm X100, tre fulladdade batterier och ett supersnabbt minneskort på 16 gigabyte kände jag mig redo att ta mig an allt som både staden och kameran kastade åt mitt håll. Ja, man skulle kunna säga att åtskilliga gatufotografers heliga andar svävade över mig när jag vandrade på de parisiska trottoarerna.  

Resultatet blev två ganska intensiva dagar som varade från tidig morgon till sen kväll. Solen stekte och vi rörde oss mestadels till fots genom centrala Paris. Som tur var kunde vi emellanåt stanna till på något brasseri för att skölja ner stadens damm med lite kallt vitt vin. Söta franska bakverk gjorde också under för att upprätthålla energinivåerna. 

Hur var då Fujifilm X100 som reportage- och gatufotokamera? Ja, den klarade sig mycket bra. Kamerans suveräna bildkvalitet och goda brusegenskaper gör att den med lätthet hanterar det mesta från starkt solsken och hårda skuggor till nattscener utan stativ och  svagt ljus inomhus. Skärpan sitter också som en smäck i de flesta fall där man använder kameran på klassiskt gatufotovis. 

Handhavandemässigt har kameran sina speciella egenheter som det gäller att jobba sig runt. Men är man bara medveten om dessa så blir detta aldrig något stort problem. Kameran antar också till vissa delar en annan skepnad om man "tänker analogt". Då kommer den på sätt och vis till sin fulla rätt enligt min mening. 

Själv ställde jag vid några tillfälen in kameran på bländare 11, slutartd 1/1000-dels sekund, hyperfokalavstånd och auto-ISO (bland annat när jag tog bilden på killen med sparkcykeln nedan).  Det var ett utmärkt sätt att jobba med kameran när man ville ta riktigt snabba snapshots. 

Hur är det då att gatufota i Paris? Personligen märkte jag att de som jobbade kring de vanligaste turiststråken var ordentligt trötta på att bli fotograferade. Jag märkte också att när jag antingen muntligt eller genom att peka på min kamera frågade om lov blev många väldigt glada och jag kunde ta mina bilder i lugn och ro. Ja, de till och med tackade mig efteråt. 

Det uppstod också många spontana fotomöjligheter när vänliga parisare kom fram och pratade, gav råd eller visade vägen. Det var ett mycket trevligt inslag. Frågan är nu bara hur jag ska kunna återuppta mitt gatufotande hemma i lilla Karlskrona med bibehållen motivation. Det blir en utmaning som heter duga. Karlskrona är inte Paris, om man så säger.

Hur var det annars då? Ja, det var första gången jag var i Paris och jag måste säga att några av mina fördomar kom ordentligt på skam. Det sägs att fransmän är snorkiga och otrevliga. Av det märkte jag inget. Inte heller var det några problem att göra sig förstådd på engelska.  

Däremot blev jag rejält besviken på restaurangmaten. Trots att vi harvade runt rätt ordentligt och åt på flera ställen var det samma tradiga käk överallt. Utbudet bestod av några olika sallader, kött med pommes och enkla fisk- och skaldjursrätter. Och det kan man få precis vilken dag som helst även i Karlskrona.

Men bortsett från det var det helt fantastisk. Och att ha gatufotat på samma gator som HCB känns ganska ballt…på något sätt...