Gåtan är löst - därför är analogt roligare!
Idag när jag var ute och gatufotade kom jag på det. Jag knäckte den stora gåtan. Nu vet jag varför det är så mycket roligare att plåta analogt. Svaret är mycket enkelt. Det handlar om tid. Jomen, så är det.
Insikten kom när jag skulle fota en grej med min analoga Canonet. Det som slog mig var nämligen hur mycket snabbare det hade gått att ta samma bilder med min Fujifilm X100 som har full automatik och AF. Och där har vi som sagt svaret igen. Det handlar alltså om tid, som jag sa.
För hur är det egentligen? Det som är roligt när man är intresserad av att fotografera är…tadaaaa…just det ja, att fotografera! Precis - och det som är skoj vill man ju inte ska ta slut alldeles för snabbt.
Med andra ord; den där underhållande tiden när man fotografera varar mycket längre med analogt. Själva njutningsögonblicket pågår under en utökad tidsrymd. Det blir liksom mer foto på något sätt. Tänkt att det skulle vara så enkelt! ;-)
Äääääh...jag slänger med ett par husbilder också nu när jag är så glad...
Så var det ju det där med Leica också. Tja, den nöten har jag inte knäckt ännu. Men har du exempelvis en schyst M2 över, hör av dig! ;-)
Och så tycker jag fortfarande att ZM är tillräckligt "udda" för herr Johansson =)
@Alf - menar du att det inte går att skapa några "Mästerverk" med censor? Om det inte är ett påtagligt korn i bilden som hänger på väggen så tänker inte jag på huruvida bilden är tagen med film eller censor. Eller är det så att en bild som tagits fram med ritualen "analog process" automatiskt får ett andligt mervärde som är större än bilder tagna med den "digitala" ritualen?
Ha det bra :)
/ha det
/alf
Så om det blir ännu roligare med en Leica, då måste det väl bero på att det går ännu långsammare?
Ha det gott! /Thomas
Precis som du skriver är man helt enkelt mer närvarande. Man jobbar mer med bildens beståndsdelar och är medvetnare om själva processen. Och personligen är det ju exakt det som jag tycker är så kul med foto. Alltså det fotografiska arbetet. Att få befinna mig i den där kreativa fasen.
När jag kör digitalt fixar kameran i praktiken allt ovanstående hur bra som helst. Ibland känner man sig nästan lite snyltad på konfekten. Det går så snabbt, är så enkelt. Ja, som om någon annan tog bilden åt dig. Din egen tankemässiga insats blir nästan minimal.
Självklart är detta enorma fördelar i andra sammanhang. Jag skulle nog inte använda analog kamera när jag gör mina professionella fotojobb och har kravet på mig att leverera bra bilder till en kund. Jo, möjligen om jag vill få fram den där typiska analoga kvalitén och om kunden önskar det.
Tack för kommentaren! :-)
Som ger många inklick och ovanligt många kommentarer!
Det är väl alla bloggares mål!
Men att få många inklick, kan betyda allt från en "olycka" i en blogg ;)
(Du måste kolla i den där bloggen!!) till en intressant och tankeväckande/provocerande blogg! ;)
Här är det en bra balans, med ett ämne som lämnar få fotografer oberörda!
Återkommer med min åsikt om ditt påstående att analogt e roligare! :)
/B
Jag ser fram emot dina tankar i ämnet! :-)
Och hur skall man börja diskutera det här då många aldrig varit analoga?
Jag menar, hur förstå något man aldrig upplevt? Många människor i dag har ju gått rakt in i det digitala fotandet, därför att det är så lätt att fotografera digitalt!
Och det är det som är meningen, säger de stora kameraföretagen! ;)
Dom kanske inte hade börjat fota om det fortfarande bara funnits analogt.
Det digitala gör det lätt att fota, du behöver i stort sett bara rikta kameran och trycka på en knapp.
Det är lätt, det går fort, det blir mycket!
Se'n finns det fotografer som inte är nöjda med det här, dom har fotat en tid, även digitalt,
men det är nå't som dom saknar. Och det här har nog också med personligheten och kanske även litet med ålder och livserfarenhet att göra.
Det räcker inte för dom att det är lätt att fota, och att det går fort och att det blir mycket.
Det är som sagt, något annat som dom e ute efter!
Varför finns det olika intressen? I musik, i poesi, i litteratur?
Varför finns det olika sätt att se på livet? Och sannolikt även i fotograferandet.
Jag själv gillar att vara ute och flanera med min M Leica. Utan exponeringmätare och ett par rullar Tri-X i fickan. Varför? Kanske gammal vana, eller så har en analog kameran något annat som den digitala saknar...?
En god vän till mig, han säger då och då, "Det analoga, det har en inneboende mystik".
Så kanske det är...!?
Eller Zen och konsten att fotografera analogt! ;)
Själv fotograferar jag som jag skrivit många gånger numer bara digitalt, men det är mest för att jag är slö ...
/B
Gamla mekaniska kameror är taktila och låter fotografen vara "chaufför" istället för en passagerare till tekniken. Raka motsatsen till "grön rektangel", produkter med uttalat syfte att användaren skall slippa tänka kring det tekniska och i stort vara reducerad till en knapptryckare. I diskussionerna kring sådant som folk upplevt mindre lyckat med X100:an, så är det också överlag de saker där Fuji inte lyckats göra det taktilt.
Takil var ordet!
Jag förstår också att det taktila är viktigt för många. Och visst uppskattar jag känslan av att ha en M6:a i handen, och skaffar jag en M9 eller M10 så behöver jag knappast m6:an. Men X100 är inte ett fullgott substitut för känslan att använda X100 om man värdesätter det taktila. Produktionsmässigt är det en annan femma