Det digitala gör mig förbannat uttråkad

Det är lika bra att jag säger det direkt. Jag jublade när det digitala kom. Den trötthet jag kände inför det analoga var monumental. Jag hatade att stå i mörkrummet och kopiera och jag retade mig till förbannelse på dessa ständiga kostnader i form av film och framkallning som orsakade djupa hål i lädret.

Därför är det ganska märkligt att jag knappt sju år efter att helt och hållet ha gått över till framtidens teknologi känner ett så gigantiskt ointresse inför det digitala. Varje gång jag håller i mina både dyra och otroligt fina digitalgrunkor känner jag en slags tomhet. Men när jag tar i mina analoga kameror från förra århundradet njuter jag i fulla drag.

Jag vet över huvud taget inte vad detta beror på. Kanske borde jag gå till hjärnskrynklaren och få problemet utrett, eller också är det bara så att den tidens kameratillverkare var duktigare på att göra kameror med själ? För det finns faktiskt inget som säger att det vi kallar för utveckling är det samma som förbättring. Även om många ofta inbillar sig det.

Ja, tekniken har såklart blivit bättre. I alla fall om man gillar tusenmiljoner knappar, menyer i trehundra nivåer, filmmöjligheter, radiostyrning och GPS. Men har handhavandet blivit bättre? Är moderna kameror egentligen så otroligt mycket mer användbara för en fotograf om man tänker efter? Och är de snygga?

Fast kanske beror mitt uttråkade tillstånd på digitalkamerans oändliga perfekthet. Det går knappast att misslyckas längre. Du kan lätt köra med full automatik i alla situationer. Kameran tänker åt dig. Om du mot förmodan skulle misslyckas finns dessutom hur många datorprogram som helst som kan rädda dig efteråt.

Men livet behöver ju dalar lika mycket som toppar. En ständig våg av framgång tar bort tjusningen med att vara kreatör. Det är i misslyckandets kranka ögonblick du förstår vad som är bra – på riktigt. Det är då lågan tänds som får dig att göra bättre ifrån dig nästa gång.

Jo, jag vet. Den analoga tekniken har sina brister. Ta exempelvis ett svartvitt negativ. Organiskt, kornigt, individuellt, vackert. Jämför med digitalfilens plastiga, slätstrukna perfekthet. Det är ju…perfekt. Nej, nu låter jag som en gubbe fast jag ännu inte fyllt fyrtio. Hur ska detta sluta?

2011-12-28 23:11   pic-tor

Nu vet jag ju inte vilken digital kamera du har som är så besvärlig att använda men med min Sony A850 fotograferar jag ungefär på samma sätt som med mina analoga kameror. Smidigt och elegant och något jagande i menyer existerar inte. Jag använder bländarförval (särskilt vred) och har ställt in så att med främre ratten justeras bländaren och bakre exp kompensationen. ISO-inställning har en särskild knapp. Oftast använder jag AF och då är det bara att köra. Hur snabbt och bekvämt som helst och resultatet ser du direkt på skärmen. Kan det bli enklare? Nej, jag har väldigt svårt att förstå dina klagomål på digital fotografering. Det mesta är enklare och bättre. Det måste vara någonting annat än själva handhavandet och resultatet och det skulle vara intressant att veta vad du egentligen är ute efter.

/Torbjörn

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-28 23:19

Det är ju exakt de som är problemet Torbjörn - det är FÖR enkelt! :-)

2011-12-29 00:06   fotomojje

Problemet jag kan tycka är att folk ska ha så jävla stora minneskort.
Då jag säljer en kamera i fotobutiken där jag arbetar försöker jag sälja 2 och 4 gb minne, många köper detta och lyder mitt råd att lägga 200 bilder på kortet och sedan ta fram de 100-150 bästa i pappersformat, skaffa album och klistra in som tidigare.
Alltså fota digitalt men tänka analogt.
Sen finns det de kunderna som tittar konstigt på mig när jag lägger fram dessa båda minneskort och sedan hämtar de andan och säger
- Finns det inga större,
- Jo vi har 8 gb också
- Har du inte 16 eller 32 gb?
- Jo, visst har vi det
Jag tror att den viktigaste fotoprylen efter kamera optik och minneskort är ett stativ, för att backa bak en bit och börja planera sin fotografering. Även om du kör digitalt kan du säga att du max ska ta 36 bilder, du kan ta bort och när du är hemma lassa du in 36 bilder i datorn.
mvh
Morgan Larm
En som fotar med storformat och 120 samt småbild och som älskar att dra fram filmen

hlse 2011-12-29 15:10

Håller med. Alla ägg i samma korg. Som om det är besvärligt att byta minneskort om det skulle krävas.
Själv tar jag kanske lite väl många kort ibland men jag är inte rädd för att rensa friskt och bara behålla ett fåtal som blev lyckade.

En liten devis jag har läst: A picture says more than a thousand words but a thousand pictures says only one, why ?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-29 20:33

Jag har försökt med det där, alltså att begränsa mig när jag kör digitalt. Men det blir ändå inte samma grej.

Fast jag förstår din poäng. Personer med bättre disciplin kan nog klara av det! :-)

2011-12-29 00:31   froderberg

Jag mina moderna kamerorna, liksom en del av mina gamla. Vad jag har i händerna har aldrig varit särskilt viktigt för mig. Det är först nu när jag köpt en Leica M6 som jag känner ens slags taktil tillfredsställelse med att fotografera med mekaniskt perfekta prylar.

De digitala bildfilerna är däremot ett problem ibland. Vissa bilder blir själlösa när de är tekniskt perfekta. Det behövs lite ruffighet, lite korn, som gör bilden levanda. Ibland kan en digital bild kännas oäkta för att den är så perfekt. En de ruffar till sina digitala bilder men jag har inte riktigt kommit över den tröskeln.

Undrar om vi snart kommer att eftertrakta gamla digitala kameror för sitt brus. En Nikon D100 blir högvilt.

Jag tror inte du är ensam om att vara lite digitalt uttråkad, det är ju mainstream. Men frågan är om det verkligen är digitaltekniken du är frustrerad över, eller om det är din starka vilja att utvecklas?

jag är sugen att prova att återuppta analogt mellanformat för att de ger ett annat uttryck, men analoga småformat är jag inte helt överens med.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-29 20:36

Ja, det kan ju vara en slags utvecklingsgrej. En jakt på utmaningar. Saker som inte är så enkla. Så kan det vara.

Men jag tror också det beror på den taktila aspekten, som du skriver. Plus de digitala bildernas charmlöshet. På något sätt tänker jag också på uttrycker "easy come, easy go" även om det inte är klockrent i sammanhanget. Med det menar jag att det ur vissa aspekter är för lätt.

2011-12-29 07:19   N Thomas Meldert

Det digitala är som du säger så perfekt tråkigt. Kliniskt perfekt skulle jag säga. Visst blir bilderna oftast vackra men är det det vi eftersrträvar? Jag tröttnade fort på digitalkameror och återvände till film efter bara fyra år.Sen fick jag tag på X100. Men den kan ändå inte mäta sig med en gammal kamera med film bakom linserna. En gammal kamera kräver att jag kan hantera den och hantverket fotografi är det som lockar mig. Det blir fler bra bilder än med det digitala upplever jag. Man antränger sig mer för att bevisa något för sig själv. De digitala bilderna är nästan gratis och man gödslar för att sedan sitta i timtal och jämföra nästan likadana bilder. Det är inget jag längtar efter. Man hinner framkalla många filmer på samma tid =)
Det här är ingen livskris Joakim. Lämna psykologen utanför. Varför ska man lämna ett lyckligt stadium?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-29 20:39

Som du vet sålde jag min X100 och ett av huvudskälen var att den inte är något annat än en vanlig digitalkamera trots sitt retroutseende och allt det där.

Håller verkligen med om att det är tråkigt att sitta i timmar och sålla bland hundratals, ja ibland tusentals bilder. Något som allt för lätt blir resultatet när man fotar digitalt.

Du har för övrigt rätt. Jag får lämna hjärnskrynklaren utanför! :-)

2011-12-29 12:18   Benganbus

Allt e så tillrättalagt så man behöver inte kunna nå't speciellt numera! ;) ;)
Man skall bara ha kul! Å alla skall kunna vara med! ;) Direkt liksom!
Marknaden e smart! Och väldigt snäll så klart! ;)

Se'n finns det alltid människor som inte nöjer sig med en Swiss army knife med etthundratrettiosex funktioner,
förutom förstoringsglas, tand och nagelpetare, utan vill pröva en annan sorts kniv...
Kanske en kniv med mönstervällt knivblad, bara för att pröva en annorlunda "skärpa"....
B)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-29 20:42

Den förbaskade Marknaden! Den styr oss med järnhand. Men om man anstränger sig tillräckligt hårt kan man bryta sig loss från dess kvävande grepp! ;-)

Benganbus 2011-12-30 12:05

Du får tänka Dubbeltänk liksom (Dubbeltänk är lånat från 1984)
Tänk vilken frihet vi har med alla valmöjligheter som presenteras för oss! :)
B)

2011-12-30 12:29   ojanson

Hur kul i längden är det egentligen att inte behöva tänka själv..?
Med några basala grundkunskaper behöver man inte hålla reda på så mycket sedan.

När jag köpte nuvarande digitalkompakt var manualen på 260 sidor! För en kompakt...
Istället för bländare, tid och avstånd (tre saker) skall man lära sig hantera ett antal program, som t ex "Porträtt", "Kvälls-snapshot", "Inomhus", "Lövverk" etc, och någorlunda veta vad de gör.
Jag kommer också ihåg en gång i tiden när man började göra hemsidor. En kompis hade inte fått till så mycket mer än en förstasida, för han hade inte hunnit lära sig MS Frontpage tillräckligt än. Själv använde jag Notepad...

EGW 2011-12-30 18:44

Ja, Frontpage blev man inte glad av. Om du fortfarande fuskar med web-sidor föreslår jag WordPress. Helt suveränt! Hur nu den erfarenheten ska överföras till foto :-)

2011-12-30 16:19   Joakim K E Johansson

"Jag kommer också ihåg en gång i tiden när man började göra hemsidor. En kompis hade inte fått till så mycket mer än en förstasida, för han hade inte hunnit lära sig MS Frontpage tillräckligt än. Själv använde jag Notepad... "

Den var kul! :-) Tack för kommentaren! :-)

2012-01-08 17:46   ab-solut

Man vill alltid tillhöra till en relativ liten och exklusiv skara. När digitalkameror kom var det ju stort och inte många som hade råd med den.
Nu när alla har någon typ av digitalkamera i handen så blir återigen den komplicerade och tidskrävande mer fint så att säga.
Jag brukar titta på mina gamla papperskopior. Jag ser inte DET som alla verkar prata om just nu. Att det är magi med det. Jag ser och känner ingen magi.
Jag ser om en bild tilltalar mig, men hur den blev till? Det har ingen betydelse. Det är slutresultaten som räknas.
Sen om man nu återigen vill stänga in sig i ett mörkrum och få en kick av ångorna, och kanske kunna smita undan familjen på en fint sätt är en annan historia.
/antonia