Fotoprojekt - utvecklande men svårt att få till...

För ungefär nitton år sedan hade jag turen att få praktisera några månader på en av lokalblaskorna i Blekinge. Jag var 20 år och hade ganska nyligen insett att mitt fotointresse sträckte sig längre än till att bara ta festbilder på polarna. Så när Arbetsförmedlingen fixade en praktik på BLT:s redaktion i Karlskrona kändes det som en en vinstlott.

För att få lite övning skickades jag ut till ett daghem med uppdraget att göra ett fotoreportage om hur en vanlig dag såg ut för barnen och personalen. Det var förmodligen då jag för första gången insåg hur mycket lättare och roligare det blir när man har ett tydligt mål som fotograf - något att berätta. 

Jag minns att jag efteråt var väldigt nöjd med min prestation. Nöjdare än vad jag hade varit någonsin tidgare. Och även om jag idag kan se en del brister när jag tittar på bilderna så kan jag också konstatera att de är betydligt bättre än nästan allt annat jag åstadkom fotografiskt under denna period.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på det här med att hitta ett intressant uppdrag till mig själv. Ett fotoprojekt, helt enkelt. Jag känner ett enormt sug efter att fotografera målmedvetet under en tid och verkligen jobba fram bilder med en tydlig vinkel. Få saker är nämligen så utvecklande och stimulerande för en fotograf, anser jag.

Men att komma på ett lämpligt fotoprojekt är inte det allra lättaste tyvärr. Det gäller ju att hitta något som man verkligen tror på. Ett ämne som intresserar så mycket att det går att upprätthålla motivationen hela vägen. Samtidigt ska det vara möjligt att genomföra rent praktiskt.

Det sistnämnda är kanske det svåraste. Framförallt när man har ett vanligt dagtidsjobb som innebär att plåtandet bara kan ske på fritiden som dessutom ska räcka till mycket annat. Men jag hoppas fortfarande att jag ska hitta något som både är spännande och möjligt att genomföra. Vad det nu kan vara?

P.S. Undrar om någon smart person har funderat ut en checklista för fotoprojekt? Eller om det helt enkelt som vanligt bara handlar om att sätta igång?

Bilderna är tagna 1992 på daghemmet Blå Port. Barnen på bilderna är idag alltså i tjugoårsåldern. Vem vet, kanske är någon rent av medlem här på fotosidan? ;-)

Kameran jag använde var en Nikon FE2 med motor och diverse fasta gluggar. Flim TRI-X 400 - ibland pressad ett steg.

2011-03-13 17:49   Benganbus

Intressanta funderingar och sannolikt ganska allmänfotomänskliga!
Kan nog inte ge nå't bra råd, men jag hade i alla fall alltid kameran med till och från och på jobbet,
och då kom det bilder ibland. Tog även lunchpromenader med kameran.
Jag noterade intressanta saker! Tyckte jag i alla fall! ;)
När de intressanta ögonblicken kom alltså, och ibland dröjde det innan dom kom, men hade jag inte haft kameran med, då hade jag ångrat mig, och då hade dom säkert kommit! :)

Tror inte man skall göra fotandet för stort, å inte ha nå'n press på sig att redovisa,
redovisar gör man ändå tillräckligt på jobbet under dagarna!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-14 09:45

För mig personligen funkar fotandet på två nivåer. Den ena nivån är den jag lite på skämt brukar kalla ”foto som terapi och avkoppling”. Då funkar det utmärkt att bara strosa omkring med kameran och fotografera vad som helst för att det är roligt, småintressant och avstressande. På den här nivån har jag inga större fotoambitioner och bilderna blir till när något tillräckligt intressant hamnar framför kameran.

Men så finns också en allvarligare och seriösare nivå. Och på den nivån vill jag gärna prestera något som känns bra, genomarbetat och som är användbart i ett större sammanhang. Det handlar också om att utveckla mig själv som fotograf. Båda dessa nivåer behöver befinna sig i någon slags balans hos mig, annars tycker jag att det blir trist. ;-)

Benganbus 2011-03-14 10:46

Ok, jag förstår, då har du ett eget krav på dig själv, att utvecklas. Då måste du bestämma vad utveckling betyder för dig! Och målet! Och planera vägen mot det målet.
/B

2011-03-14 19:01   joakimsundkvist

När det gäller idéer till projekt kan du försöka ta dig tillbaka till daghemmet och följa upp hur det är nu men ännu intressantare vore att försöka spåra den personal och de barn som du fotograferade 1992 och dokumentera vad de gör nu.

/Jocke

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-15 14:51

Jag har faktiskt tänkt i samma banor Joakim. Men det stupade på mitt ointresse för ämnet i nuläget. Men tack för ditt förslag! :-)