Att falla ur sitt zentillstånd går förvånansvärt snabbt

Det finns ett fenomen som de flesta av oss förmodligen har upplevt på ett eller annat sätt. Ett tillstånd som uppstår när man under en längre tid upprepar en procedur tillräckligt ofta. Tillslut blir rutinen så stark att kroppen tycks gå före medvetandet och det uppstår ett makalöst flow - en del kallar det för zentillstånd.

När det kommer till foto upplevde jag själv detta som tydligast för några år sedan när jag jobbade heltid som fotograf. På den tiden fotograferade jag nästan varje dag. Tillslut gick så mycket på automatik att jag efteråt kunde få en stark känsla av att jag hade missat viktiga inställningar eller något annat avgörande. Jag kom inte ihåg vad jag hade gjort. 

När jag slutade som heltidsfotograf och fick mitt nuvarande jobb rörde jag inte en kamera på flera månader, men så fick jag en dag ett fotoknäck som skulle göras. Den frustration som jag upplevde under plåtandet var inte att leka med. Det där reflexmässiga flytet hade nästan helt försvunnit och jag fick verkligen kämpa mig igenom alltsamman.

Kontrasten var plågsam och jag häpnade över att behöva stå och traggla sådant som bara några månader tidigare hade flutit på som ett rinnande vatten. Snabbare än vad jag hade trott hade jag helt enkelt fallit ur mitt zentillstånd.  

Lite åt det hållet känner jag just nu när jag sakta försöker komma igång med mitt gatufotograferande igen. Förra året plåtade jag flera timmar nästan varje dag från mars till oktober ungefär. Men i vinter har jag legat lågt och bara gett mig ut med kameran en handfull gånger.

Jag märker att jag på sätt och vis får starta om på nytt igen. Det handlar om att jobba upp flowet, förmågan att reagera på rätt saker, att se bilden. Jag gör också liknande misstag som när jag började gatufota förra året. Står för långt ifrån, tar bilder på folk bakifrån, och så vidare. Det är märkligt hur snabbt rutinen försvinner.

Förmodligen är detta en avgörande skillnad mellan alla som fotograferar heltid och vi som har foto som extraknäck och fritidssysselsättning. En yrkesfotograf kan stanna i sitt zentillstånd och bibehålla flowet. Kanske är det till och med så att detta är en avgörande faktor när det kommer till att bli en riktigt duktig fotograf.  

För övrigt är bilderna plåtade med min nyinförskaffade Yashica T3. Jag har upptäckt en fördel och en nackdel med kameran ur ett gatufotoperspektiv. Fördelen är att man så här års utan problem kan köra med tjocka vantar eftersom inget är manuellt. Det är bara att trycka på knappen. 

Nackdelen är att kameran låter ganska mycket. Så fort du har knäppt en bild är du avslöjad. Men trots det är kameran väldigt kul att gatufotografera med. Inte minst på grund av snabbheten. Och så är gluggen ljuvligt skarp. Här under kan ni förresten höra ett litet ljudprov.

2012-01-29 23:48   froderberg

När jag fotograferade med film varje dag trodde jag nog aldrig att jag någonsin skulle behöva tänka efter när jag laddar en kamera med film. Idag laddare jag en kamera långsammare och försiktigare än förr. Jag är helt enkelt otränad.

Jag har inte heller tagit så mycket gatubilder de senaste månaderna. Det har varit mörkt på väg och hem från jobbet. Samtidigt är pausen säkert välbehövlig. Flow är bra, men jag håller med Anders Petersen om att man måste ha pauser för att kunna maxprestera. Han kallar det att vässa pyramiden.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-01-30 00:17

När det gäller all övning/träning för att bli bättre behövs pauser. De får bara inte bli förlånga. Då blir effekten alltid en försämring.

2012-01-30 00:15   Gun-Inger Arvidsson

Att Anders Petersen som korsat mina vägar en del gånger behöver pauser det begriper alla som känner honom. Jag tror också att ni som måste fotografera för att ha inkomster måste försöka ta pauser också.

Jag som tillbringade så många år i mörkrummet när jag arbetade hårt hela dagen skulle tagit paus innan jag en dag ramlade ner på skrivbordet på tingsrätten. Jag dansade på rosor ena minuten och nästa låg jag där helt borta från allt.

Så till alla tag pauser i tid ni som är unga och har livet framför er.

Undrar om jag kan ladda en film i dag skulle vara spännande att försöka...................
Hälsar
Gun-Inger

Svar från Joakim K E Johansson 2012-02-05 15:18

Pauser behövs som sagt, det har du rätt i. Som vanligt handlar det om den gyllene balansen. Yin och Yang, för att bibehålla temat! :-)

2012-01-30 07:30   EGW

Jag tror att ju fler gånger du fallit ur tillståndet, desto snabbar tar du dig in i det igen. Det kommer mig att tänka på de första datorerna jag körde, på 1960-talet. Man styrde dem bl a genom att mata in binära koder på ett tangentbord som var stort och komplicerat. Men efter att ha jobbat med saken under många månader gjorde man reflexmässigt rätt, och mycket snabbt dessutom. Så kom man tillbaka efter semestern. Ajaj, det gick inte lika fort längre! Men efter några år var reflexerna så djupt inrotade, att jag ibland fortfarande känner hur det rycker i fingrarna efter de där tangenterna, fastän jag inte sett dem på nästan 50 år.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-02-05 15:17

Precis - så funkar det såklart.

Kul jämförelse där med datorer och binära system! :-)

2012-02-06 14:45   yamahafj

Så du är ute och ränner nu igen? Det gör du rätt i!

Bild två - tummen upp för den.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-02-07 09:35

Ja, fast nu har jag lagt av igen. Det blev ju kallt och kom snö!

2012-02-08 17:09   andym

Ser fram emot bilder från Yashican! :)