SE BILDEN: Sälj dina kameror och bli en bättre fotograf

Det finns en slags levnadsfilosofi som jag sympatiserar väldigt starkt med. Den är långt ifrån ny och ni lär säkert känna igen resonemanget som går ut på att allt för många ägodelar tar bort fokus från det som verkligen är viktigt i tillvaron. Ägodelar tynger helt enkelt ner våra liv, gör oss ofria och inte sällan skuldsatta.

Istället för att odla våra relationer, lära oss nya saker och samla på oss spännande upplevelser upptas vi istället av våra prylar, eller av att införskaffa ännu flera. Det tragiska i kråksången är att detta varken är något som gör oss särskilt lyckliga eller mera tillfredställda med våra liv. I alla fall inte om vi redan har täckt in våra grundläggande behov, vilket de flesta av oss trots allt har gjort.

Om man översätter tankegångarna till den fotografiska sfären så blir jakten på kameraprylar något som tar fokus från det som faktiskt kan göra verklig skillnad – alltså att utveckla sig och bli en duktig fotograf. Prylfixeringen gör oss istället missnöjda med det vi har och tid och energi läggs på att hitta och köpa de där nya grejerna som ska hjälpa oss att ta bättre bilder.

Problemet är att tankemodellen är fullständigt korrupt. Därför är min fasta övertygelse att mer eller mindre alla fotografer skulle tjäna på att skala ner sin utrustning kraftigt till exakt de saker som de verkligen behöver och sedan göra sig av med resten. Inte minst amatörer och entusiaster som knappast behöver sitta på proffsutrustningar men som förvånansvärt ofta gör det.

I grunden handlar det om att programmera om sig själv mentalt för att se de möjligheter som redan existerar istället för de ”hinder” och "behov" som man tror finns. Detta tillsammans med att frigöra värdefull tid, möjligheter och ekonomiska förutsättningar för att utvecklas på olika fronter.  Exempelvis genom att resa, förkovra sig eller ro iland egna fotoprojekt.

Jag har därför gjort en sammanställning av den här filosofin vilken jag själv delvis har försökt följa i några år nu och som jag tänker hålla mig till ännu striktare framöver. Den innehåller följande sju punkter:

- Fundera djupt och riktigt noga på vilken utrustning du verkligen använder och har nytta av – sälj resten. Var stenhård mot dig själv. Att gå halva vägen är meningslöst. Frigör dig från dina onödiga kameraprylar och njut sedan av lättnadskänslan. Du kommer att inse hur få grejer du verkligen behöver, på riktigt. 

- Köp bara nytt om det du har går sönder eller om förhållandena plötsligt ändras så radikalt att du verkligen måste. Återigen, var rejält tuff mot dig själv. Ju mer energi du lägger på att skaffa nya prylar, ju mindre tid och kraft har du att fokusera på ditt fotograferande. Varje onödigt inköp innebär inget annat än att du motarbetar din egen utveckling.

- Istället för att lägga pengar på nya kameragrejer lägg dina pengar på fotoböcker, workshops, projekt, resor eller annat som ger dig bildning, utmaningar och berikande upplevelser. För priset av ett nytt objektiv kan du få en weekend i Paris eller Berlin. För priset av en ny kamera kan du delta i en givande workshop.

- Sluta slösa din tid med att surfa runt på frestande bloggar och säljsidor som har som enda syfte att du ska göra av med dina pengar. Det gör dig bara missnöjd med det du har och suger energi från sådant som verkligen är betydelsefullt. Rikta om din mentala kapacitet och spendera den tiden på ditt fotograferande istället. Låt dig inte luras av marknadsförarna.

- Lyssna aldrig på dina fotovänner som hela tiden pratar om prylar och som gör dig osäker på dina egna grejer. Att bara snacka utrustning är ett svaghetstecken och inget att eftersträva. Pixel peeping, ältande av kameratester och ständig ångest för att man inte har senaste modellen leder ingen vart. Det är en återvändsgränd. Din skicklighet mäts heller inte i hur dyr eller omfattande din utrustning är.

- Kom ihåg att för många valmöjligheter i form av kameror och annat rent av kan göra dig till en betydligt sämre fotograf. Du blir splittrad och ständigt osäker på om du tagit rätt beslut. Det i sin tur riskerar att göra dig bildmässigt svajig. Att hålla sig till en begränsad utrustning gör dig däremot säker och konsekvent. Det klassiska påståendet "en kamera, ett objektiv, en film" har inte kommit till av en slump.

- Tänk story istället för utrustning. Vad vill du berätta? Vad är det du vill visa omgivningen med dina bilder? För sanningen är denna: det spelar ingen roll hur fina, nya och dyra kameror du har om du inte har något att berätta.  Det är inte din utrustning som gör dina bilder bra och intressanta – det är din förmåga att förmedla ett talande innehåll.

Slutligen, om du tvekar och tycker att det känns jobbigt, fundera då på vad du kommer att ångra den dagen du ligger på din dödsbädd. Var det att du inte köpte den där senaste kameramodellen 2013? Eller att du inte utvecklade din fulla potential och gjorde det du drömde om?

2013-04-05 01:04   Anders F. Eriksson

Vettigt råd! MEN - det svåra är att hitta just den utrustning man verkligen behöver :)

Jag kör själv numera nästan enbart med en NEX och tre fasta objektiv, och det fungerar ganska bra. Jag har en del invändningar mot kamerans beteende, och jag saknar ofta stabilisering i normalobjektivet. Det är svårt att sitta nöjd med en utrustning när man vet att man är begränsad av den. Jag har ägt utrustning som definitivt inte begränsade mig rent tekniskt, men då blev det tungt, väldigt indiskret och dyrt, så det var inte heller någon höjdare (förutom i jobbsammanhang).

Jag VET att jag kommer köpa ett nytt kamerahus om Sony väl spottar ur sig en bättre NEX, och jag TROR att jag kommer att byta ut normalen mot en stabiliserad variant. Sen kommer jag vara nöjd :) ...





... ett tag.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 09:01

Det handlar om att välja mellan det röda och det blå pillret Anders ;-)

2013-04-05 07:45   Pistol-Pete

Översta bilden var väldigt vacker, nedersta väldigt talande. Jag är normalt sett rätt prylfixerad men just inom foto har jag skalat i takt med utveckling. Nu har jag bara två objektiv, ett till skatefoto och ett till resten. Kör med tejpade speedlites. Använder allt och är nöjd och glad. Mycket har handlat om att jag insett att jag aldrig kommer fotografera vare sig nån pippi eller skalbagge :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 09:04

Precis Peter, det handlar bland annat om att förstå vad man inte kommer att fotografera. Det är lätt att tro att man behöver en jätteutrustning bara för att andra har det, eller för att reklamen säger så. Sedan sitter man där med dyra grejer som inte är något annat än dammsamlare :-)

2013-04-05 09:35   Grevture

Lite av samma tankegångar i ett mer allmänt perspektiv:
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mina-prylar-agde-mig

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 10:57

Tack - helt klart intressant :-)

2013-04-05 09:49   yamahafj

Jisses - känner mig träffad.

:-)

Det ligger en hel del i det du skriver - det tar mycket tid och fokus att fundera på och leta efter nya prylar hela tiden. Och när man väl ska fota går man där och känner att man behöver just den gluggen man lämnade hemma. Eller att fler megapixlar hade varit toppen eftersom man då kan beskära utan att tappa kvalitet.

Gissar att det kräver ett annat tankesätt, att lära sig jobba med det man har och hitta kreativa lösningar med det man har i handen för stunden.

Jag har börjat använda fast optik mer och mer på sistone och det känns som ett litet steg på vägen. En slags begränsande faktor. Kanske kommer jag en dag att komma på exakt vad det är jag behöver. Men för nu får rubbet ligga kvar i min stora fotorygga. Ska dock försöka hålla mitt Visa-kort inlåst ett tag framöver.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 10:58

Jag misstänkte det ;-)

Som sagt - red pill, blue pill ;-)

2013-04-05 10:23   Sladdfantomen

Ett mycket bra inlägg!! Bra skrivet & jag tycker du har helt rätt inställning till livet!!

Dock så finns det ju vissa typer av fotografi som mer eller mindre gör det till en materialsport om man vill ha dom bästa förutsättningarna för att lyckas ta sin drömbild tex sport &naturfoto & det är väl det som ibland gör att man fastnar i pryltester mm här på FS & andra forum, man vill ha det bästa man kan få för den summa pengar man har oavsett hur stor den är, sen går det lätt över styr... =)

Jag har själv precis fått en massa bra råd i en tråd ang inköp av monopod så jag fick spendera lite mer än jag tänkt mig & missar en weekend i Paris men får förhoppningsvis bättre bilder dom kommande 10 åren utan att behöva uppgradera...
Jag har dom grejerna jag behöver( & mer än så) för att kunna plåta det jag vill plåta & kommer i framtiden FÖRSÖKA göra precis det du rekommenderar, dvs satsa pengarna & min tid på nya upplevelser & på att bli en bättre fotograf.
Har en lång lista på saker jag vill göra & platser som jag måste uppleva & förhoppningsvis så kan jag börja "bocka av" saker på den den snart... =)
Ha det bra !!/Ubbe

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 10:57

Kul att du tycker det Urban :-)

Att köpa något som man verkligen behöver och har nytta av i flera år framöver tycker inte jag är fel. Vet man säkert att grejen i fråga fyller en viktig funktion när det gäller ens fotograferande så kan det helt klart vara värt att spendera några extra slantar också för att få kvalitet.

Problemet är väl bara att det inte sällan dröjer mer än ett litet tag innan nästa grej som man verkligen ”behöver” dyker upp på inköpslistan, och nästa, och nästa, och nästa, och nästa, och nästa…

Ja, du förstår nog vart jag vill komma ;-)

2013-04-05 13:53   Johan Pihl

Bra skrivit, Joakim! Gillar nedersta bilden - Smartphone vs Expressen ;) Kul att se lite annat än dina gatufoton för omväxlings skull.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 14:01

Tack Johan.

Visst är det skönt med omväxling ibland :-)

2013-04-05 14:15   Simpsson

Du träffar mitt i prick här. Jag har själv funderat mycket i de här banorna på sistone och stannar man upp och börjar se vad man egentligen lägger tid, energi och tankekraft på så får man det bekräftat gång på gång. Oftast leder det ingenstans utan man blir snarare paralyserad och överväldigad av alla val, avvägningar, prioriteringar och planeringar man gör. Allt det här hämmar kreativiteten och inom fotografi blir det ju extra tydligt.
Det är inte lätt att ta sig ur det där och man måste nog vara ganska radikal om det ska vara lönt. :-)
//Simon

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-05 14:28

Ja, man måste nog vara ganska radikal eftersom inte minst trycket från omgivningen är så stort. Men jag tror att den som har förmågan att frigöra sig verkligen kan tjäna väldigt mycket på att ta det här steget. Och då menar jag även i övriga livet och inte enbart när det gäller foto och kameror.

2013-04-05 19:23   froderberg

Klokt tänkt och skrivet.

Liksom många andra har jag varit i en fas där allt var kul att plåta och jag därför ville ha alla slags fotoprylar. När jag var ute på fotoutflykt fotograferade jag saker mer för att det var kul att fotografera, och jag märkte att det det inte går att göra allt på en gång. Det är inte lönt att ha med makro, långt tele, mellanformatare och vidvinkel - men orkar ändå inte dra fram makrot när man är i full gång och plåtar landskap med mellanformataren.

Det gäller att hitta sin grej inom fotograferingen. Då vet man vilka prylar man behöver och man kan bli bättre på det man gör. Vilket i sin tur är mer belönande. Idag vet jag att jag inte har tillräckligt intresse och driv för att få till bra naturbilder - därför slösar jag inte min energi på det när jag är ute i naturen.

Jag har visserligen mycket prylar, men försöker hålla nere utrustningen när jag är ute och plåtar. För gatufoto kör jag bara med ett objektiv, för reportage har jag ett objektiv på vardera kamerahus.

Anders F. Eriksson 2013-04-05 19:29

Som yrkesfotograf har man av naturliga skäl behov av fler prylar än vad vi amatörer har, om man inte är väldigt specialiserad förstås. Det går ju som inte att komma tillbaks till kunden med dåliga bilder bara för att man råkade sakna just den där extrema vidvinkeln som behövdes t.ex. :)

froderberg 2013-04-05 19:35

Jovisst. Men många yrkesfotografer har faktiskt färre prylar än många hobbyfotografer. Det beror på att proffset vet vad hen fotograferar och inte fotograferar. Många har bara en 24-70/2,8 och ett 100mm macro till en fullformatare. Det är allt som behövs för de flesta redaktionella och kommersiella jobb. Sen tillkommer det en del blixtprylar :)

Jag behöver bara 24-70/2,8 och 70-200/2,8 till 95 procent av mina uppdrag. Vissa evenemang kräver även ett längre tele, men det skulle jag egentligen kunna hyra när det behövs.

Anders F. Eriksson 2013-04-05 19:48

Så är det förstås för en del fotografer, men många äger ändå de där objektiven de sällan behöver för att slippa jaga rätt på ett när det väl behövs (fast inte de mest extrema gluggarna kanske). 24-70 och 70-200 är väl standard bland pressfotografer nu för tiden - i många fall skulle det säkert gå att klara sig med bara ett 24-120 VR och ett litet reservhus i fickan för att få ner vikten :)

Själv släpar jag med mig stativet allt som oftast nu för tiden - eftersom jag har en liten kamera klarar jag mig med ett mycket mindre och lättare stativ än det du köpte av mig ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2013-04-06 10:39

http://alesserphotographer.com/blog/2013/2/7/a-deeper-look-at-constraints-and-creativity

;-)