SE BILDEN: Nu har jag satt mig själv i skiten
Förmodligen har ni redan sett att något är helt galet i det här inlägget. Ja, i alla fall ni som läser min blogg emellanåt. Det jag syftar på är såklart bilderna. De är i färg. Och som inte det var illa nog är de dessutom tagna med min digitala systemkamera.
Det kan bero på spirande vårkänslor att det blev så här. Eller min pågående fyrtioårskris. Oavsett vad har jag bestämt mig för att köra gatufoto på det här sättet ett tag framöver nu. Leican ska alltså få ta det lite lugnt hur otroligt det än låter.
Kanske kommer jag rent av att slutföra hela mitt gatufotoprojekt digitalt. Det är faktiskt något jag har grubblat på fram och tillbaka. För mig handlar det om att ta det hela ett steg till, bryta av, skapa en slags kontrast, göra något oförväntat.
Samtidigt vet jag inte om det kommer att funka. Jag vrider och vänder på idén rätt mycket för tillfället. Det kan bli bra, det kan bli skit. Möjligen borde jag ta helt andra slags bilder om jag väljer att göra så här - typ gatuporträtt med blixt eller något sådant.
Som sagt, jag har satt mig själv lite i skiten med detta. Men det kändes helt rätt och var dessutom förbaskat kul att plåta digitalt igen. Så jag måste i alla fall köra på ett tag till och känna efter ordentligt innan jag bestämmer mig.
Kolla slutligen på de tre sista bilderna. Jag har märkt att jag alldeles för ofta bygger mina gatufoton på det här sättet. Ärligt talat måste jag försöka bryta mig loss från de här överkomponerade bilderna och frigöra bildspråket mera. Alltså ännu en grej att kämpa med. Men vem har sagt att det ska vara enkelt? :-)
PS: känner igen mig i det "överkomponerade" konceptet, men är det dåligt? :-)
//Tommy
Hmmmm, knepigt detta :-)
Om det nu är en bok eller utställning du jobbar med?
Utnyttja de fördelar som elektronkameran ger: Använd färgen aktivt - för att ge känsla och dom del i kompositionen, var mer lekfull och respektlös, fotografera i svagt.
Har märkt att jag själv blir irriterad på mitt placerande av personerna i bild. Dock tycker jag att komposition är viktigt som fan. Det är nog som Jan Kwarnmark skriver. När man blir trött så kör man gyllene snittet.
Förövrigt så tycker jag att de tre senare bilderna är bättre än den första. Det kan säkert vara så att överkomposition är mer säljande. I alla fall vid första anblick.
/Mikael Good
Bild nr. 2 tycker jag var mycket lyckad, spännande skuggor och linjspel där med
mänsklig närvaro.
Sista bilden på damen också fin komposition och närvaro.
mvh/Dieter
Bild ett och fyra intresserar mig inte alls. Bild tre tycker jag är snyggt (och klassiskt!) komponerad, men jag saknar något att stanna upp vid. Ser bara en tjej som joggar...
I bild två har vi några trevliga linjer, och det händer något. Även om det tycks rätt troligt att hon står där för att skugga sin skärm så får den i varje fall mig att stanna upp och kolla lite extra. Dock hade den (apropå ditt teknikval) förmodligen funkat lika (eller bättre) i svartvitt. Det är linjerna och inte färgen som gör det för mig i den bilden.
Lycka till med ditt val av teknik! Men låt det inte komma ivägen för de bilder du vill ta :)
Själv tycker jag översta bilden är överlägset bäst, men jag tror mig vara ensam om det ;-)
Med överkomponerat menar jag att man ofta tycks fastna i samma lösningar. Det blir lite för upprepat och stelt.
Vad är det för fel med komposition?
Jag gillar linjespelet i 2:an och tycker nog att de övriga "komponerade" bilderna kanske är aningen förutsägbara..
1:an är jag beredd att hålla med dig om när jag ser den i ljuset av de andra bilderna...
Sedan vad det gäller färgbilder så har jag märkt i mitt eget fotande att det liksom ger sig själv. Vissa bilder skall bara vara i färg och andra i svartvitt....
Mvh
Hans
Det är inget fel med komposition, men ibland känner jag att den blir stel och övertydlig. Jag skulle vilja nå en större lätthet där det inte är för perfekt, om du förstår vad jag menar.
Bengt. Ha det bra..